Mörker i hjärtat

Vi läser inte alls mycket skönlitteratur i skolan även om jag vet att många tror det, med tanke på att vi ska bli bibliotekarier. Vi har läst någon enstaka titel per termin och nu ska vi läsa Mörkrets hjärta av Conrad – igen. Inte igen för just den här utbildningen men många av oss har ju redan läst litteraturvetenskap och i mitt fall blir det tredje gången då vi läste den på gymnasiet också. Frågan som ständigt dyker upp i mitt huvud medan jag vänder blad i tråkboken är VARFÖR?

Jag har närmare tusen titlar i mina bokhyllor nu, även om långt ifrån allt är skönlitteratur och inte allt är läsvärt. Jag har massor kvar att läsa innan jag dör och känner mig faktiskt lite stressad. Varför tvingas jag då läsa om vissa titlar om och om igen? Det är ju dessutom oftast böcker jag inte ens gillade första gången. Kan vi inte läsa lite nya titlar? Och om vi nu ska läsa klassiker så är ju litteraturskatten så mycket större än Conrad, Strindberg, Zola och Söderberg som är de fyra herrar som förföljer mig genom olika utbildningar.

Och ja, det kan vara bra att läsa om böcker och jag har ju lite försprång genom att redan kunna handlingen men just nu behöver jag inspiration och något roligt att göra. Jag vill läsa något jag inte läst tidigare, som får mig att vakna och för mig vidare.

Vet att det har varit bittra inlägg två dagar i rad nu. Har uppenbarligen blivit gammal och bitter nu på äldre dar... Kanske födelsedagar har betydelse trots allt?