Nu har förfallet börjat. Eller ska jag vara helt ärlig så har det väl fortgått ett tag nu. Jag vaknade upp ur mitt sjukdomstillstånd i morse med klarare blick och såg plötsligt hur min lägenhet såg ut. 68 m2 kaos. Köket och vardagsrummet är fyllt av disk med matrester kvar på tallrikarna och slattar kvar i glasen, kläder ligger strödda i hela lägenheten (med en viss centrering i sovrummet) och böcker och skolpapper ligger överallt. Men kanske var det solens lek med allt virvlande damm som vad det mest iögonfallande, hur som fick min rethosta en alternativ förklaring.Och lösningen på problemet? Blunda, treva sig fram till kaffebryggarn, dricka kaffet stående ur en bättre begagnad mugg och snabbt lämna hemmet till solen gått ner så åtminstone dammet inte längre gick att se, och det man inte ser lider man inte av som bekant. Så länge jag kan leva i förnekelse är allt frid och fröjd. Jag är van att tralla runt i illusioner.
Frågan är bara hur länge det håller? En vecka till? Är ungefär så länge det tar innan porslinet tar slut skulle jag tro – eller det redan använda börjar lukta värre än det redan gör.
Vad kostar egentligen en städerska?
2 kommentarer:
Känns än en gång tryggt att ha dig som vägledare och guide på livets snåriga väg och ja - nog är det den rollen du fyller i mitt liv, som han som alltid har det värre och som har mött alla livets fasor och kan berätta hur jag inte ska göra - gärna när det redan är försent.
Ska absolut fundera på saken. Femhundra var dock lite väl många slantar. Kanske är förhandlingsbart?
Skicka en kommentar