Marockansk vegan

Framför er ser ni en marockansk vegan, i alla fall om vi ska döma efter sjalen.

I min ljuva ungdom ägde alla som hade minsta flum i hjärtat minst en palestinasjal. Jag hade en svart och kom senare över den gröna som ni ser på bilden. Jag bar min svarta flitigt under högstadiet (varvade med min döskallesjal som också var ganska cool) men mådde hela tiden lite dåligt för jag viste att de där sjalarna stod för något politiskt och att jag inte riktigt hade koll på vad.*

Jag tycker inte om att ha symboler på mig för något jag inte står för eller inte ens vet vad det betyder och jag har svårt för sådana som inte delar den åsikten och ännu värre – bara bär saker för att provocera.

Hur som lånade the slyna en kall utekväll min gröna då hon glömt sin halsduk och vi hamnade på McDonalds där vi blev provocerade av några nypubertala fotbollskillar som kallade oss ”jävla kommunister” och när vi bara log till svar började den ena flirta med mig vilket bara fick mig att häpna över mänskligheten samt äta upp min burgare lite snabbare för att sedan rymma.

Varken vi eller de visste då vad sjalen stod för. Nu vet vi i alla fall. Idag fick sjalen följa med till McDonalds igen för att liva upp stämningen lite så jag får nog ta tillbaka det kursiva jag nyss skrev.

Idag bar jag en grön palestinasjal fast jag inte är från Marocko (eller ens har varit där) och fast jag äter kött. Till den bar jag en väska jag fått i Amsterdam med den amerikanska flaggan på och texten ”booklover”. Troligtvis sände jag ut massor av signaler och budskap jag inte står för eller är tillräckligt insatt i för att egentligen ha en åsikt alls.

Och the slyna poserar bara på bilden med sjalen för att jag tvingat henne, så ni vet. Inte heller hon är en marockansk vegan på riktigt.



* Ja, jag vet att jag var med i Ung Vänster då och borde ha varit insatt, men så var inte fallet. Den bittra sanningen är att jag var med bara för att få bullar med saft och för att få spana på vackra pojkar.