Vill också

Jag vill också ha en mp3-spelare. Alla andra har ju! Jag vet att jag låter som en trotsig tonåring men jag börjar inse att jag har skapat mig ett behov som inte var lika tydligt tidigare. I dagsläget har jag bara radio på min mobil vilket oftast leder till ett förbrilt tryckande efter en bra kanal och allt jag får är likväl reklam. Förvisso är det mest i väntan på bussen till skolan jag lyssnar men på morgonkvisten kan det behövas bra musik som är självvald för att kunna vakna rätt och få fram det där behövliga leendet på mina vintervissna läppar.

En förfriskad konstnärskuf satte sig jämte mig i en busskur i Ronneby för några månader sedan. Han sa att vi hjärntvättas av detta ständiga brus och skval i våra öron. ”Så jävla bra är inte Elvis!”, skrek han fast det alls inte var honom jag lyssnade på. Han sa många andra klokheter också men det får bli framtida blogginlägg eller begrundelser för mig själv att grunna över.

Kanske har han rätt men jag vågar likväl ta risken. Hjärntvättad blir jag likväl förr eller senare och jag blir det hellre av musik jag tycker om än radions listettor.

Och om inte annat vore det på sin plats med en mp3-spelare för att komma åt usb-minnet. I:s datorkrångel på sistone har fått mig att förstå betydelsen av att ha det.

Så ge mig, bitte.