Det ljuva 80-talet

I går natt såg jag Tjenare kungen och log hela filmen igenom. Och ja, den var säkert en enda lång klyscha över 80-talet och säkert hemskt uppenbar ur filmperspektiv men jag blundade för allt det och bara älskade.

Idag har nostalgitrippen fortsatt i form av Två nötcreme och en moviebox och även om jag faktiskt inte var så gammal på 80-talet så känner jag att mycket i högsta grad överlevde in på 90-talet och ler därför av igenkänning på näst intill varje uppslag. Verkar ha varit en bra tid det där – alls inte lika hård och bitter som nu.

Jag grävde bland gamla bilder och hittade den här bilden som är från slutet av 80-talet. Jag gillar den självklara och kaxiga 80-talsposen men minns också att halsbandet jag bär gick sönder när vi var bortbjudna och jag grät och letade pärlor i alla skrymslen och vrår på ett stort vardagsrumsgolv och likväl aldrig fick ihop halsbandet igen.

Så tro mig, allt är inte ljusa minnen och glada tillrop. Även 80-talet hade sina mörka stunder – pastellfärgerna till trots.