Utvärdering del ett

På allmän begäran* kommer nu min rapport om mötet med månskon på BR igår.

För det första: observera att det är en ynka minitrampolin det handlar om. BR var snikna och hade bara en framme för testning och vi hade för brått för att hinna fråga om lov att testa båda.

Hur som.

Jag provhoppade lite på en med stöd av J och E men hörde inte minsta antydan till sprioooong twoaaang. Kanske det behövs just två till det? Dessutom kändes de en aningens ohållbara. Några av gummibanden såg redan gråslitna ut istället för slitstarkt svarta. Besvikelsen var hyfsat kompakt för oss alla tre, speciellt hos E tror jag, som visade sig vara för stor för att alls få vara med i hoppetihopp-klubben vi skulle bilda.

Jag har fortfarande hopp om att två kan vara spännande – i en kvart åtminstone. Får kanske återvända i veckan och se om jag möjligen får prova två. Ska dock ta med hjälm och diverse skydd till dess och vänner som kan fånga upp mig i mitt eventuella snedhoppande.

För övrigt måste tjejen på reklamsidan vara trickfotad. Så kan man bara inte göra med månskor på. Det går bara inte. Hon kommer dö i landningen eller åtminstone bryta sig sönder och samman. Det är jag gammal och klok nog att lista ut.


*Nåja, det är i alla fall två som har frågat.