Snooze

Jag snoozar alltid. Jag minns inte ens den senaste gången jag gick upp direkt. När jag inte har något inplanerat på morgonen händer det till och med att jag låter mobilalarmet ringa var tionde minut i flera timmar vilket i sin tur leder till att jag är helt snurrig och illamående när jag väl kommer upp. Nog för att jag behöver, och understundom förtjänar, att sova ut men det är knappast någon djupsömn man uppnår genom att vakna med ett ryck med så korta intervaller.

Idag kom jag upp efter en ynka timme, det vill säga på sjunde ringningen. Ibland, som idag, glömmer jag att stänga av snoozandet och börjar med morgonbestyren direkt vilket har lett till två insikter:

1. Allt som oftast befinner jag mig på toaletten tio minuter efter uppgång och får stressat sitta och lyssna på alarmet och hoppas att det snabbt självdör.
2. Jag hinner galet mycket på tio minuter.

Hade jag hoppat snoozandet om mornarna hade jag både hunnit med en gedigen frukost samt sminka och kamma mig - tre saker jag aldrig hinner nu. Och likväl hade jag hunnit alla tre på enbart tio minuter. Även om denna insikt har nått mig för länge sedan är det inget som kommer rubba mina cirklar. Nog för att det är gott och behövligt med frukost och att jag kanske ser vackrare ut med smink, men det väger likväl inte upp den känslan av att få tillfredställa längtan om "bara-några-minuter-till".