Frestelse

Jag börjar ana ett mönster. Förra veckan hade någon dumpat en sån där julkalender, med en chokladbit bakom var lucka, på elskåpet utanför mitt hus. Alla luckor var länsade men en chokladbit låg och frestade ovanpå. Nog för att jag älskar choklad men jag vågade inte falla för ett så pass billigt trick. Jag inbillade mig att den redan var slickad på (eller något ännu hemskare) och att det satt någon skojare i ett närliggande fönster och småfnissade i mjugg, sådär som folk i filmerna gjorde med plånböcker och fiskelina förr.

Jag gick en runda på stan och när jag kom tillbaka såg jag att biten var borta. Uppenbarligen finns det folk som inte har lika stor självkontroll som jag…

Igår hände det igen. Denna gång en ljuvlig jordgubbe precis utanför min port. Även denna gång tittade jag bort och motstod frestelsen, med näppe. Mat från gatan är ju trots allt inte så mycket att ha om det liksom inte världskrisar.

Jag anser att det finns tre möjligheter:

1. Allt är en slump. Min gata inbjuder helt enkelt till att kasta/tappa godsaker på, eller kanske det helt enkelt ligger lika mycket mat på andra gator och skräpar?

2. Någon är ute efter att döda mig och lägger ut fällor i form av förgiftade favoriter i min närhet. Lite som i Snövit, fast utan dvärgar.

3. Jag har en hemlig beundrare som har luskat ut vad jag gillar och nu försynt försöker uppvakta. Om så är fallet och han/hon läser bloggen så önskar jag mig cheeseburgare, glass med mintsmak samt lax. Dock inte i kombination, tack.

Vet inte riktigt vad som är att föredra. Tvåan är ju förvisso inte så rolig men givet den som innebär mest action i mitt liv. Nåväl. Fortsättning följer – eventuellt.