Lite siffror och förbannat mycket gnäll

Idag har jag brett hundratjugosju baguetter och hundrafyrtiosex smörgåsar mellan klockan sju och tolv. Jag har därefter stekt hundrafyrtioen hamburgare och friterat hundratrettiofyra portioner pommes.

Och nu är jag trött.

Och hungrig.

Jag har nämligen bara hunnit äta en ostmacka och två PEZ-tabletter (som Jonas hittat i ett hus han städat) under mitt femtontimmarspass. Bortsett från en kopp kaffe är det enbart det och två glas vatten som har nått mina svettsältade läppar. Det är dock först nu hungern har kommit. Och mattheten. Det har liksom inte funnits tid över att känna efter förrän nu.

Över trehundra gånger har jag idag förbannat mänskligheten och då främst ”den nya generationen”. Inte ens när jag var sjutton var jag så odrägligt full på ett så galet patetiskt sätt som de är nu. Inte en enda pojke har hur som flörtat med mig i år vilket borde innebära att de äntligen lärt sig alternativt att jag har åldrats en hel del sedan förra året (vilket ju jag och the Slyna faktiskt konstaterade häromveckan).

Imorgon åker de hem. Då kommer badjävlarna tillbaka istället. De lär få glassplitter i fötterna. Grattis.

Och nej jag är inte bitter – bara förbannat utarbetad.