Nedräkning

Nu har det börjat – det fasansfulla kaoset. Denna vecka är Östersjöfestivalvecka och jag är redan på gränsen till slutkörd – för att inte tala om hur min kära mor mår. Jag kan omöjligt förstå vad som lockar folk från landets alla hörn till denna pöbelaktiga folkfest som mest består av en enda lång fjortisfylla för folk i alla åldrar.

Det blir några intensiva dagar för mig av hamburgerstekande och hindra-folk-från-att klättra-i-flaggstången-diskussioner samt en ständig inneboende rädsla för de fulla ungdomarna som kan få för sig vad som helst (uppenbarligen är jag gammal nu). Allt jag önskar mig är att överleva och det så smärtfritt som möjligt.

Ikväll är dock min sista i frihet. Den ska firas i goda vänners lag med styrkande vin och skratt. Har jag tur varar kanske glädjeruset ända till söndag. Det är vad jag kan inbilla mig för stunden i alla fall.