orakat

Det är något visst med de tyska kvinnorna. Det är nämligen så att de flesta är betydligt hårigare än den genomsnittliga svenskan. Upptäckten gjordes förvisso för över tio år sen då jag gjorde misstaget att besöka ett badhus i Hertzebrock-Clarholtz. Så mycket hår under armarna som jag såg där kan jag omöjligt få beskåda i Sverige – ens om samtliga badgäster är män.

Chocken sitter ännu i.

Nog för att en hel del svenskor inte har välrakade ben (vilket jag själv oftast är ett exempel på) men just dessa enorma buskar under armarna har jag ännu inte sett på någon svenska och jag tvivlar, ärligt talat, på om jag verkligen vill se.

Troligtvis är det bara jag som är fördomsfull och tjejtidningsförtryckt men även om jag har stirrat åtskilliga tyskor i deras håriga armhålor har jag fortfarande inte vant mig vid synen. Kanske borde jag bara avundas dem för att de bär upp sin behåring med sån självklarhet? Som jag redan nämnt, går jag understundom med orakade ben men råkar jag få på mig en kjol så det syns känns det ändå inte helt okej – för det känns som folk stirrar.

Ja, jag vet att behåring är naturligt. Det är bara att de där tyskornas armhålstofsar är så ofantliga. Helt utan ans verkar de vara i vägen. Men vad vet jag? Får väl åka på studieresa till Tyskland och undersöka mentaliteten och fråga dem varför de aldrig känner sig fel när de ser modellerna i magasinen ha slätrakade ben och kala armhålor. Är det brist på reflektion eller en medveten reaktion? Spelar kanske egentligen kvitta. Själv sitter jag mest och hoppas på regn så jag får mindre jobb samt att alla cykelsemestrande tyskor tvingas ta på sig mer än linne.