Campingliv del tre

Som många av er redan vet, behöver jag typ cappuccino på morgonen för att vakna till liv. Under sommaren har jag fallit ordentligt för den med smak av vit choklad och har mer eller mindre uteslutande druckit den. Det har blivit en rutin, att var morgon när jag börjar på campingen, dricka en mugg eller två och min bror skrattar och skakar på huvudet åt mina kaffekickar då jag för några minuter dansar runt i köket. Och så idag när jag kom var burken borta. Jag letade som en galning och fick onda aningar som visade sig vara befogade. Mina kära föräldrar hade, i ett försök att vara tillmötesgående, sålt den dagen innan.

Kunden ifråga letade egentligen efter Pucko till en annan i sällskapet och när det inte fanns försökte mina föräldrar truga på honom mitt kaffe (ovetandes om att det är det som håller mig pigg och glad under arbetet. Och jo, jag har berättat det för dem åtskilliga gånger men de lyssnar liksom aldrig helt.), vilket han tillslut köpte för en billig penning. Det ironiska i situationen är att det står tre burkar med chokladcappuccino bredvid min burk som INGEN dricker av och som är betydligt mer lik Pucko än mitt vittchokladsmakande som egentligen mer påminner om vanilj än choklad.

Efter att ha tjurat en stund och insett att allt som är mitt måste märkas med gigantiska lappar, räddade min ljuvliga bror situationen genom att ta med en ny burk hemifrån när han ändå skulle ut.

När jag äntligen fick min välbehövda kopp, satte jag i halsen och hostade kaffe en lång stund. Uppenbarligen är det dags att bryta mönster och vanor. Allt tyder ju uppenbarligen på det.