Bobbannostalgi

...en tydlig gräns mellan rätt och fel
nog på sin höjd existerar i förväg.

Bob Hansson ur Heja världen!

Idag besökte Bob Hansson min lilla stad, men jag var inte där. Jag satt hemma och åt lax istället och läste lite i Här ligger jag och duger. Jo, jag vet att Bobban ska upplevas lajv och alls inte är lika omvälvande att läsa som att se, men en intensiv skoldag gjorde att jag helt enkelt inte hade ork kvar. Gruppindelningar tär på krafterna, uppenbarligen för alla inblandade.

Jag såg Bob Hansson första gången på ett Ungt val-möte någon gång på gymnasiet och blev helt betagen. Han var ju först med att åla sig på scen och skrika dikter och det var uppenbarligen något jag gillade, då som nu. Efteråt kom han ut och ställde sig i närheten av mig och mina vänner och jag försökte försynt charma honom vilket gick åt helvete. Min kompis Martin distraherade genom att slita av sig tröjan för att visa sin nya tatuering på bringan för Bobban vilket blev det fortsatta samtalsämnet för kvällen dem emellan. Sen dess har jag inte fått några fler chanser att flirta mig in hos karln och tonårsförälskelsen har väl svalnat en del och den dog nästan helt när han visade mig halva sin röv för två år sedan i Göteborg. Det var en händelse som till och med fick the Slyna att mildra sitt trånande.

Snart är det dags för bokmässan i Göteborg igen och jag och the Slyna ska jobba i monter samt smyga på kändisar i pauserna. Att Bobban inte är där i år kommer att kännas lite tomt, han har ju ändå varit någon form av höjdpunkt för oss tidigare år, med eller utan rövvisning. Troligtvis borde jag ha gått och sett honom idag, för att få min årliga dos. Lätt att vara efterklok nu när man sitter här och är överpigg på kaffe.