Hormonstinn på övertid

I morse insåg jag att jag är nästan tio år yngre än jag trodde. Men vi börjar inte där utan från början:

Eric var här igår och som vanligt satt vi uppe till fyrasnåret på natten och spelade. Därför kändes det lite lagom segt att vakna strax efter sju i morse när någon (grannen alternativt hyresvärden) började meka med stege på den gemensamma balkongen för att nå taket där denna någon sedan spontanbankade på taket/väggen i ungefär en halvtimme. Bankandet lät oroväckande likt det spontanknackandet som drev oss till vansinne under detoxen och därför undrar jag i mitt stilla sinne om detta bara är början. Jag borde nog hur som plugga på morsealfabetet med tanke på hur oregelbundna slagen alltid är – troligtvis är det ett budskap som ska förmedlas på något nytänkande sätt, vilket inte uppskattas. I alla fall inte av mig.

Jag är en sådan där rätt försynt människa som sällan gnäller (högt) och försöker tänka på mina grannars bästa mest hela tiden. Ibland vill jag diska vid halv tolv på kvällen men spar disken till dagen efter med tanke på att man faktiskt ska vara tyst vid den tiden.

Och som tack detta.

Alltså – det är inte okej att låta så tidigt om det inte handlar om att rädda liv och det är jag rätt säker på att det inte var tal om idag. Och visst, det kanske är jag som har helt skev dygnsrytm. Jag hade kunnat acceptera lite försynt bankande runt tio men sju är omänskligt. Så det så.

Det mest fantastiska i sammanhanget är dock att allt detta innebär att jag fortfarande är i puberteten, i alla fall om jag ska lita på Aftonbladet som källa, och det har jag inga bekymmer med i detta fall. Den morgon jag vaknar kvittrandes vid sjusnåret (med eller utan hammarslag) vet jag att jetlagen är över och det är hög tid att åldersnoja. Misstänker dock att det är ett stort antal sovmornar till dess.