De luxe

Igår minglade jag och Eric och undersökte pulsen på delar av Växjös uteliv efter att ha försökt tvinga i oss en flaska av det suraste rödvinet på länge. Om man bortser från att vissa pojkar i vita spetsiga skor helt förlöstes av Traktors medryckande musik och obstinat skrek ”Freedom” hela tiden (blandade de månne ihop balkanmusik med skotsk folkmusik och drog paralleller till allas vår Gibson eller är det snarare jag som har missat något?) så var kvällen ovanligt lugn.

Vi tävlade lite i hur många vi kände. Eric hälsade på två bekanta till vänner samt pratade lite med en vän till en vän och jag hade en längre konversation med en före detta slav till mig. Hon själv valde dock benämningen hovdam.

Erics bekanta omnämnde mig i meningarna:

”Men detta är en ny pärla?” vilket egentligen betydde ”Men detta är inte A eller någon av hennes vänner?”

samt

”Åh så detta är Socker-Sandra?”

Ler fortfarande åt det andra uttalandet. Känns lite som jag är Sandy Candy med hela svenska folket, eller åtminstone väl valda delar av det. Flickan i fråga känner nog dock inte till att det är jag som är Sandy Candy utan syftade snarare på att det var jag som hade överlevt en vecka utan socker tillsammans med Eric under detoxen. Är nästan så jag funerar på att byta och kalla mig Socker-Sandra istället för Sandy Candy. Låter galet bra och fungerar säkert bättre, i alla fall på den nationella marknaden.