Istället för hej

Jaha. Då har tre av mina fyra telefonjack lagt av igen. Inklusive huvudjacket men nätet fungerar fortfarande. Har dock nästan slutat bry mig. Orkar inte med mer teknik som slutar fungera utan att jag förstår varför.

Min enda överlevande telefon (efter åsknedslaget) är nu förpassad till hallen, liksom jag. Ringer någon får jag sätta mig på mitt hårda och stökiga hallgolv och försöka låta bli att låta plågad i luren. Åh jä. Tillbringade nästan en timme liggandes mellan skor och mössor nu ikväll när D, som jag inte pratat med sedan i somras, ringde. Måste verkligen skaffa en trådlös snarast.

Så nu har jag ju ingen nummerpresentatör vilket gör att jag alltid är lite extra nojig var gång telefonen ringer. Förr hände det ju att jag inte alls svarade när det var skyddat nummer – nu har jag inget sätt att värja mig. Hade varit spännande om jag var lite mer vild och galen och vågade svara med något roligare än ”Hej det är Sandra.” På helgons forum la en kille in de sju vanligaste sätten han svara i telefon, i fallande ordning:

1. challa (efternamn)
2. allo vem jiddrar jag med?
3. tja fan! hur i helvete e läget?
4. ja?
5. jag sover (klick)
6. Hallå kungen här.
7. polisen?

Har ju i och för sig länge kört med ”Vad vill du?”-snäsandet som hälsningsfras till Lasse. Får se om jag nu kan gå ett steg längre och tänka ut några nya. Trean låter riktigt trevlig i mina öron och nog den av dessa sju som är mest jag.

Nåväl. Fram för mer variation! Dock inte när jag ringer andra, det bara förvirrar. Särskilt det där korta ”ja?”.