Antiklimax

Vankade omkring i lägenheten och var helt rastlös av sockersug men hade inget spännande alls i skåpen. Tittade ut genom fönstret och försökte omvandla regndropparnas mängd och hastighet till hur blöt jag skulle lyckas bli under färden fram och tillbaka till affären. Var det värt det? Efter en stunds velande och vägande av för- och nackdelar fram och tillbaka tog jag ändå på mig gummistövlar och regnjacka för att göra mig redo för färden. Och vad finner jag?

I min högra ficka på regnjackan ligger en jordgubbspaj från McD. En sån där ljuvligt god. Jag petade lite på den och kände att det frasigt krispiga sedan länge var helt mjukt och jag försökte febrilt komma fram till när jag hade regnjackan på mig sist.

Klockslaget på pajen var 15.10 och klockan var betydligt mer än så. Till det skulle läggas åtskilliga dagar. Kontenta: Nej, den kunde inte ätas.

Även om jag hade ätit den där pajen dagen då jag köpte den så hade jag ju likväl inte haft något hemma idag (om det nu inte var så att jag gick hem och åt av det jag hade hemma den dagen istället och således hade haft det kvar om jag hade kommit ihåg pajen i fickan) och ändå behövt ta mig till affären men nu blev jag helt vemodig av att jag lyckats glömma dess existens. Vemodig och en aning oroad. Vad är det som händer med mig?Nåväl. Imorgon bär det av till den kungliga hufvudstaden i arla morgonstund. Jag hoppas på två dagar av jordgubbspaj och utan regn. Återstår att se på fredag hur mycket mina önskningar kommer att uppfyllas. Vi får även se om jag lyckas komma över uppkoppling så jag kan blogga imorgon. Annars får det blir dubbelt så bra på fredag istället.