Bibliotekariehumor

Nej, tack. Jag dricker inte alkoholhaltiga drycker. Jag är lycklig ändå, sa jag, jag är ju bibliotekarie.

Ur Christer Hermansson Ich bin ein Bibliothekar! s. 41

Idag har jag rest fram och tillbaka till Kalmar. Mitt ressällskap har varit en liten tunn pocket som jag inhandlade för något år sedan. Berättelsen är en Candide-historia i bibliotekstappning, det vill säga, den handlar om en ständigt positiv bibliotekarie, Oliver, som trots omstruktureringar bara ser det positiva i alla förändringar medan arbetskamraterna sliter sitt hår över den nya chefen och hennes nya metoder.

Den skapade allt lite munter stämning i duggregnet men var inte lika rolig som jag förväntade mig och de som alls inte har någon koppling till bibliotek kommer troligtvis inte ens småfnissa.

Har lovat mig själv att läsa om boken efter fem år som verksam bibliotekarie och se om jag garvar då. I så fall är det ett bevis på att det finns något som kan kallas bibliotekariehumor och att jag har blivit tillräckligt indoktrinerad. Än är det uppenbarligen en bit kvar.

Samma författare har för övrigt skrivit en roman med den ljuvliga titeln Jag önskar att jag vore lika vacker som Sebastian tror att han är. Även om jag inte var helt betagen av dagens läsning ska jag leta upp den och läsa. Allt för titelns skull.