Klagomur

Usch vilken dag. Sedan jag kom hem från skolan vid fyra har jag suttit fastkedjad vid datorn och flumskrivit helt fel om organisationskultur och nån jeppe som heter Schein och vad han har yrat ihop nån gång på fyllan. Fattar ingenting och orkar inte ens bli upprörd och har fortfarande massor kvar. Det kommer bli en lååång natt.

Det var länge sedan det var så här mycket i skolan känns det som. När Håkan Bråkan dessutom gav oss ännu en uppgift till nästa vecka (som jag inte ens begrep vad den gick ut på) slutade jag helt fungera. Tanken på att gömma sig under köksbordet blir mer och mer lockande. Det är som jag svarade Eric idag när han skämtade om att bara byta namn på en färdig magisteruppsats med tanke på att vi verken har tid eller ork att göra en själva: ”Ja, det gör mig ju knappast något om jag blir avstängd precis.” Sker det dessutom denna eller nästa vecka är jag bara tacksam. Då ska jag sova sova sova och försöka komma ihåg hur det är att vara ledig och vad man gör då.

Som motsatsord till uppmuntra använde Håkan idag nedmuntra. Märkligt. Ordet ner har inget med munter att göra, i alla fall inte i min värld. Men om det finns något så är det i alla fall precis vad han gör med mig nu – nedmuntrar mig med massor av märkliga och omotiverade uppgifter som gör mig förtvivlad och därför får mig att skratta i ren hysteri. Ja – det är bara en tidsfråga innan det slår över för mig och det är en förbannad tur att jag inte värdesätter julen för i det här virrvarret lär jag knappt ens ha tid att ta ledigt julafton.

Så.
Det känns redan lite bättre, om än bara för några minuter. Nu är det nämligen dags att återgå till Schein.