Lokalsinne? Ja tack.

Idag bestämde jag och Eric oss för att det var dags för att äta pizza (eller för att vara petnoga, dags för rulle). Det kändes som det var länge sedan och det stämmer nog med tanke på att vi gick vilse på vägen dit. Igen. Villaområdet där jag bor är verkligen rena labyrinten. Jag tror inte att vi någonsin har hittat till pizzerian och tillbaka utan att känna oss åtminstone lite vilse och då ska det tilläggas att den befinner sig bara några enstaka kvarter bort.

Dagens orsak enligt min mening: det var mörkt och jag var förblindad av hunger.