spring, Sandra, spring!

Idag var måttet rågat! Det sprätte i benen på väg hem från jobbet* och jag bestämde mig för att göra uppror mot den eviga vintern och börja springa småjogga igen. Min kropp behöver det helt enkelt. Galet, med tanke på att jag, innan förra påsken då mitt nya liv började, aldrig hade sprungit frivilligt i hela mitt liv och bara en handfull gånger under hot.

Nog för att det har töat en del, men det är mest mitt i gatorna det är barmark. Det var således där jag fick hålla till för att slippa vurpa på förrädisk is. Jag höjde helt enkelt volymen på min mp3 och förlitade mig på träningsklädernas fräcka reflexer och kutade runt ett varv i mitt hood. Blev inte överkörd men kände mig likväl galet mör vid hemkomst. Jag får hoppas på att veckan bjuder på ytterligare energiöverskott och töväder, för detta bör bara vara början.



* Kanske överskottsenergi på grund av inställt förskolebesök idag? Det fanns helt enkelt en halvtimmes extra livskraft över ur den dagliga potten.