Minneskodning

Idag har jag förstått vidden av vad en karta kan säga och få en att minnas. Jag borde göra minneskartor över platser där jag bott och sedan fascineras över hur en prick på en karta kan berätta en hel historia för mig medan den bara förblir en färgprick på en karta för alla andra. Som en hemlig kodning över mina minnen.

Kommer folk som ser mig tro att jag blivit galen då jag stirrandes på en karta kiknar av skratt eller faller i hysterisk gråt? Troligtvis. Det får nog bli mitt nya ensamnöje snarare än tidsfördriv på bussen till skolan.