Reflektion

På kulturnatten upptäckte jag dem för första gången och de har fascinerat mig sen dess. Jag vet inte vad det är som drar men jag fylls av förundran och jag gillar att konstnärinnan har använt sina egna anletsdrag hos dem båda. Jag har svårt att tro att jag själv skulle kunna förvandlas till någon av dem men man vet ju aldrig och kanske är det just det som fascinerar.

Jag vet inte om de ska stanna eller drar vidare då de tillhör en utställning (av Marianne Lindberg De Geer för övrigt) men jag hoppas att de bor kvar. Nu blir det ju dessutom varmare ute och snön på den tjocka versionens mage är bortsmält. Har de klarat vinterkylan så här långt lär de ju trivas bra i fortsättningen.