Andra dagen på mitt nya liv

Mitt nya liv började som bekant igår. Idag gick allt käpprakt åt helvete – och då menar jag verkligen allt.

Detta har hänt:

• Jag försov mig och kom ur fas.
• Jag insåg att jag hade gett bort min enda cykelkarta (trodde jag hade en till men mina övriga två kartor var bara vanliga tråkkartor utan markerade cykelvägar) och fick därför lägga en timmes tänkt pluggtid på att leta kartor och jämföra för att hitta bästa möjliga cykelväg.
• Precis när jag skulle cykla kollar jag upp boken igen som var cykelturens mål och ser till min förskräckelse att boken har lyckats bli utlånad – fast biblioteket ännu inte öppnat. Någon infiltrerar uppenbarligen och knäcker mig – mer eller mindre medvetet.
• Jag gnäller inför M som också haft en dålig pluggdag och vi bestämmer oss för att skita i alla måsten och åka till IKEA istället. Var ju i sig positivt men inte ur pluggsynpunkt. *småskäms*
• Kortfattat samarbetar inga bussar och bilar och allt blir krångligare än beräknat och vi kommer inte iväg förrän ganska sent och känner mer stress än ro.
• Jag tvingas i denna veva även ljuga för Ms mamma (som jag tidigare aldrig träffat) och säga att jag vet hur man mäter lufttryck i bildäck för jag insåg att ett nej skulle innebära ytterligare försening. Svarade henne med ”Jag styr upp det.” och svalde hårt.
• Vi kör inom en filial till Älmhult för att få tag i bokhelvetet och möter Sveriges otrevligaste bibliotekarie som utan tvekan uppfyllde alla fördomar om snäsiga bibliotekarier som möjligtvis kan finnas. Hon förstörde all möjlighet till vidare glatt humör hos oss och nej, boken var givetvis försvunnen – troligtvis snodd. Varför någon nu vill sno den tråkboken.
• De hade byggt om IKEA och vi hittade inte det vi skulle och fick gå tillbaka hela tiden och blev därför tröttare än vad vi hade behövt bli.
• När vi skulle tanka på hemvägen och samtidigt ”styra upp” lufttrycket fanns det inte ens nåt sånt skåp med sådana doningar i. Kanske i och för sig tur med tanke på att jag inte är helt säker på hur man gör.

Och nu ska jag sluta gnälla. Allt kunde ha blivit mycket värre – men också betydligt bättre. Jag kom ju hem välbehållen och med en hel kasse trevligheter.

Hoppas dock på att mitt nya liv betyder medgång med varannan-dags-intervall. Betyder i så fall en strålande dag imorgon full av medgång och pluggiver.

Väntar med spänning.