När jag ändå var där passade jag på att nostalgitrippa lite och tänkte gå gamla stigar jag inte gått på länge. Uppenbarligen har ingen annan gått där heller vilket ledde till en hel del fäktande med diverse grenar samt långa kliv i högt gräs.
Blodtörstiga myggor fick oss tillslut att vända och nojan för fästingar var hela tiden närvarande för min del. Myggor berör mig inte; även om de suger mitt blod så kliar det inte efteråt och ger inga märken – fästingarna kastar sig dock handlöst efter mig och springer ifatt mig så fort tillfälle ges. I alla fall misstänker jag att det är så det ligger till då jag alltid får betydligt fler fästingbett än alla andra.
På hemvägen i bilen såg jag att en liten fästing kröp på mitt byxben. Efter att ha krossats och fotograferats kastades den brutalt ut genom rutan och jag tog en dusch så fort jag kom in genom dörren. Kläderna får ligga i karantän några dagar. Hatar de små liven värre än något annat.
Detta äventyr tog musten ur mig så jag somnade efter duschen och vaknade precis. Även om jag nu mer är en hårt arbetande människa så lyckas jag uppenbarligen vrida mitt dygn så fort tillfälle ges. Underbart.
3 kommentarer:
uj, jag fick en fästing mellan fingrarna för någon dag sedan. men man måste bränna upp de jävlarna, annars överlever dem.
bra midsommar annars?
Fästingar borde utrotas. Hur kastar man en fästing "brutalt ut genom rutan"? ;) *får en vision om att myrkyran tog fästingen i frambenen och svingade den över huvudet likt en släggkastare* Detta brutala utkastande skulle jag vilja beskåda :)
K - nja, skiljer man huvud från kropp överlever de väl inte iaf. Eller?! *nervös* Helt galna djur ju.
D - Kul med nytt namn bland kommentarerna. Välkommen. :-) Delar din rädsla för krypen i fråga samt delvis din "lätta" avsky mot 08or och smålänningar ;-)
V - Jag avslöjar inte mina tekniker så blir du inte besviken. Du får fantisera vidare. ;-)
S - Låter ljuvligt. Det borde fixas omgående. Så man har lite kontroll på dem.
Skicka en kommentar