Smärta

Nu är värken i princip över. Smärta är alls inte min grej. Det insåg jag i och för sig redan för många år sedan när jag var på Kreativum och testade vad jag reagerar på. Det var en apparat som mätte pulsen i fingertopparna medan man fick se en mängd av bilder i snabb följd.

Förvisso var testet rätt missvisande. Det var bilder på dödsbäddar och höga höjder blandat med bilder på röda läppar och naken hud. Nog för att samtliga bilder kan väcka reaktion men det bygger ju troligtvis på helt skilda orsaker.

Hur som.

Själv reagerade jag mest på en man som låg på en spikmatta och minst på ett gråtande barn omgiven av bortvända vuxna.

Kontentan:
Smärta – inte min grej.
Barn – inte helt min grej heller. I alla fall inte när de gråter.