Alla får påsar

Jag har mot min vilja förvandlats till en baglady. Avsaknaden av cykelskjul i kombination med att äga en cykel med små hål i sadeln i världens regnigaste stad (tätt efter London och eventuellt även Dublin enligt egen erfarenhet) har lett till att jag var morgon måste lägga en stor del av min sparsamma morgonenergi på att hitta en påse att trä över sadeln för att slippa komma till resans mål (oftast skolan) med mystiska blöta fläckar på innanlåren. Jo, jag är så pass smart och framåttänkande att jag har påse på även på natten och resten av dygnet men den påse som sitter på är i nio av tio fall åtminstone daggvåt och oftast har till och med små pölar bildats i påsens veck. Lönlöst med andra ord.

I och med att jag bara har ork nog att släpa ner påsar och aldrig ta upp våta till lägenheten igen (jag bor ju faktiskt på andra våningen) har jag nu en på sadeln och minst tre på pakethållaren. Tänker att de kanske torkar eller att andra kanske vill ha. Det verkar nämligen så, för när jag i början av regnperioden bara hade en snoddes den allt som oftast, tror jag i alla fall. Jag svor länge över den som tagit den fina med röda blommor som jag fick i hälsokostaffären. Två dagar senare såg jag av en slump en oroväckande lik påse liggandes i grannens rabatt. Att rikta ilskan mot mänskliga tjuvar är dock betydligt mer givande än att anklaga vinden för både det ena och det andra. Samlad aggression vet vi ju alla bara är hälsosamt.

Jag ringde för några dagar sedan och gnydde över mitt miserabla leverne inför min kära mor häromdagen. Den största dosen gnäll berörde givetvis avsaknaden av bredband och då fick cykelproblemet också ventileras lite när jag ändå var igång med min klagolåt. Jag poängterade även att snön snart kommer och då kommer hela cykeln begravas och rosta igen. Hennes tips var att klä in hela cykeln i något, typ en pressning. Varje dag. ”Det tar ju i och för sig lite längre tid att komma iväg på morgonen”, filosoferade hon, ”men det skyddar ju.”

Det värsta med detta är att det typ är det bästa förslaget hittills. Att ta in den över vintern och ställa den i källarförrådet är helt uteslutet med tanke på att där redan är överfullt och staplat (eller snarare inkastat) hela vägen upp till taket. En cykel som kronan på verket är inte att tänka på.

Så nu står pressening på inköpslistan. Alternativt kopiösa mängder kläder, för det är klädaffärspåsarna som är de bästa. Lite tjockare och stabilare plast än matkassarna. Modeikon som jag är röstar jag nog ändå på det sista tills vidare även om det inte kommer att skydda mot rostig kedja till vintern.