Nya bibliotekariedoften?

Jag som trodde att jag redan hade hittat världens mest onödiga pryl när jag tidigare i år snubblade över bananhängaren, men så läste jag på Hemfeber igår och hittade parfymen som luktar gammal bok.

Jösses.

Visst, det är något speciellt med doften av gamla böcker, även om jag under studiebesöket på Bernadottepalatset tyckte att de gamla kungaböckerna inte luktade något vidare. Och jag har svårt att se att en bibliotekarie som luktar gammal bok ökar utlåningsstatistiken hos användarna. Men vad vet jag? Kanske nästa steg i allt marknadsföringssnack?

När mamma ringde häromdagen och frågade vad jag önskar mig i julklapp svarade jag att min önskelista än så länge var helt tom. Jag trodde mig redan ha allt. Nu vet jag bättre. På juldagen, när det ju är brukligt att mingla på puben i hemstaden och berätta för alla vad man gör nu, ska jag dofta av marockanska läderband, slitet tyg och ett uns träpolish, och det kommer att räcka. En doft säger kanske mer än alla de där meningslösa orden.

Smakar det så kostar det dock. Funderar om det finns någon budgetlösning? Kanske fungerar det lika bra att gno sig lite med någon gammal bok på valda ställen, alternativt bära runt på en bok i fickan. Får experimentera känner jag.


Bilden är snodd från Hemfeber.