Glada nyheter

Idag ringde det på dörren. Flera gånger till och med och många signaler varje gång. Men nu har jag lärt mig att inte öppna. Är ju ändå alltid bara försäljare eller tv-pejlare.

Det fascinerar mig dock hur folk tänker som står och plingar jättelänge på en dörr till en lägenhet. Banka många gånger på slottsporten = okej för man kan vara i andra änden och då tar det ett tag att traska till dörren och vid första signalen kanske man inte är säker på att det verkligen var dörrklockan som dånade. I en tvåa = galet. Antingen öppnar jag direkt eller inte alls. Oavsett vad jag gör så hör jag ju i alla fall redan på första.

Klockan ringde i tre omgångar med tiominutersintervaller. Hur tänker man där? Jag hinner ju knappast komma hem och är man hemma och inte öppnar första gången är det ju bara pinsamt att öppna den andra eller tredje. Speciellt om man är ”hemmaklädd” i mjukbyxor som jag. Innebär ju att man måste förklara sig lite om varför man inte öppnade innan känns det som och gör man inte det kommer den som ringde på bara fantisera ihop något som är värre än sanningen troligtvis är.

Fjärde gången kom inga signaler alls men en lapp. Det var uppenbarligen hyresvärden som terroriserat min dörrklocka för att meddela att de ska riva ner alla brädor från gaveln av huset och att jag således bör ta bort alla blomkrukor och tavlor.

Inte nog med att det tar tid att rensa väggar – hela veckans ivriga knappande på tangenterna för att försöka med konststycket att komma så långt som möjligt på uppsatsen kommer att ackompanjeras av ljuva hammarslag från arla morgonstund till kväll. Och givetvis är datorn vänd mot den gaveln, fast just det ja, jag har ju lägenhet och inte slott så jag hör alla ljud redan första gången oavsett.

Det kommer hur som bli en leende vecka.