Pages

torsdag 15 maj 2008

bokvård lektion 1

Idag har jag fostrat ett gäng med framtida små bokmarodörer. Och allt är mitt eget fel.

När jag högläser bilderböcker brukar jag hålla boken så barnen kan se bilderna och jag får således läsa uppochner. Det kan ibland vara lite knepigt och framförallt blir greppet om boken inte det bästa. När jag skulle vända blad vid dagens läsning för en etta hände det som inte fick hända – jag håller på att tappa boken, rycker till och ljudet av en sida som slits sönder några centimeter hörs.

”Du rev sönder boken!” skriker några av ungarna i kör. Jag försöker släta över det hela med ett ”ojdå” och fortsätter läsa som ingenting har hänt.

I vanlig ordning frågar jag efteråt vad de gillar och ogillar med boken. Svaren är enhälliga:
”Det bästa var att du rev sönder boken!” Något annat som var bra eller dåligt kunde ingen komma på och det var inte en enda som tyckte att det var det dåliga med boken att den nu var sönderriven, fast jag försökte lobba för att min handling var fel.

Det tog en timme att få barnen att tycka det var roligt att riva sönder böcker. Frågan är hur många års prat om bokvård som kommer att behövas för att få in dem på den goda vägen igen…

4 kommentarer:

Anonym sa...

jag tycker dock att ditt handlande och fostrande var exemplariskt, även om det inte känns som att din tappra fostran hade någon påverkan dem, så kan du ha lämnat ett outplånligt intryck.

Jag minns en bild jag såg på en öppen bok vars ena blad hade fått ett hundöra. Mitt på bladet var ett enkelt ansikte ritat, ett ansikte som uttryckte sorg och smärta.
Intill den var en pratbubbla i vilken det stod "aj", och vid sidan om: en pedagogisk text om att det var fel att ge biblioteksböcker hundöron.
Den bilden etsade sig fast, och jag känner av dess påverkan än idag.

myrkyr sa...

N - tänkvärt. Ska komma ihåg det och försöka plantera andra bilder som fastnar än bilden av söndriga böcker.

Anonym sa...

men neeej! man ska inte tuta i ungarna att böcker inte får användas! istället borde fler göra hundöron, och råka riva sönder sidor... om de barn du hade på bokpratet har lärt sig att böcker är till för att användas och att de inte är utställningsföremål är allt bra!

myrkyr sa...

h - ja du har väl en poäng. Anser dock att det är en skillnad mellan att använda och medvetet förstöra. Är ju skillnad på vad man kan göra med sina egna böcker och bibliotekets pga de flesta inte vill låna böcker som ser gamla, slitna och söndriga ut. Hade biblioteken haft obegränsade ekonomiska resurser hade jag nog också sett dem mer som bruksföremål än jag gör just nu.

 
Copyright 2010 myrkyr. Powered by Blogger
Blogger Templates created by DeluxeTemplates.net
Wordpress by Wpthemescreator
Blogger Showcase