Bland mumintroll och finska män

Moi mukulat! Jag befinner mig i Helsingfors. Även om det är mitt första besök i detta snöiga land och jag bara har varit här i två veckor har jag fått en helt ny syn på våra landsgrannar än vad jag tidigare hade.

Min bild av Finland innan jag reste hit var eviga mörka skogar och stora sjöar utan tillstymmelse till större städer. Lite varstans i denna ogenomträngliga skog bodde gäng av stora, grova karlakarlar med blondt hår och skäggstubb som i ena handen höll en halvdrucken flaska Koskenkorva och i den andra den berömda kniven som de hotade lite vem som helst med. De hette alla Pekka och skrek “Perkele!” oavbrutet för att ibland avbryta varandra med ett “Yksi, kaksi!”. När någon pratade var de andra mycket tysta - för ett tyst och inbundet folk är vad finnarna är.

Givetvis utspelade sig hela denna scen inne på en äkta finsk sauna så jag bara kunde ana dessa skräckinjagande män i de varma ångorna. Någonstans i denna dimma brukade även mumintrollet och alla hans vänner dyka upp, vilket fick mig att inse att hela denna bild kanske bara var ett fantasifoster i min fördomsfulla hjärna.

Hur stämmer då min inre bild överens med den yttre av den finska mannen? Är fördomarna besannade eller ej? Jag kan säga så mycket som att jag ännu inte träffat en enda Pekka utan bara pojkar som heter Johnny, Niko, Philip och andra hyfsat vanliga namn. Inte en endaste kniv har viftats framför mina ögon och mina öron har inte en enda gång nåtts av “Perkele!”. När jag var ute i lördags märkte jag även att finnarna, trots sitt rykte, betedde sig betydligt nyktrare än vad många i Sverige gör. Att jag sedan ser en och annan alkoholist på Helsingfors gator anser jag inte ha någonting med just Finland att göra. De finns tyvärr nästan överallt. Den delen av min föreställnig om Finland som jag verkligen hade sett fram emot har jag tyvärr ännu inte fått uppleva, nämligen bastubadet! Saunan är dock ingen myt utan en vanlig företeelse i de flesta finska villor.

Och så var det de här mumintrollen - efter att ha gjort ett besök på den finska turistbyrån, för att finna “det sanna Finland”, inser jag att mumintrollen är lite vad älgen är för Sverige; något ytterst populärt som man kan köpa som nyckelring, pussel, klistermärke, mjukisdjur och gud vet vad, men som det är ytterst sällan att man ser livs levande. Dock anar jag att det är betydligt större chans att möta på en älg under en skogspromenad än ett förvillat mumintroll... Jag har dock insett att det alltid ligger någon form av sanning bakom alla myter och därför har jag ännu inte givit upp jakten på vare sig mumintrollet eller den, enligt mig, äkta finska mannen.

01-02-09