I-brist-på-annat-gnäll

Idag ska jag gnälla lite över en sak som idag inte stör mig speciellt mycket men som stör mig för att den kunde ha stört mig.

Jag har lyxen att ha fönster åt tre håll. Mitt favoritfönster är ett av de som är mot väster. Jag kan sitta i soffan och småspana ut och se vilka som traskar på gatan utanför och dessutom se en och annan solnedgång. Detta inlägg ska dock alls inte handla om det utan om mina två fönster mot norr. Där är en mycket liten park ditåt och där emellan en bilparkering – mest för boende tror jag men på sistone har en stor lastbil börjat parkera där vilket innebär att:
1. Massor av parkeringsmöjligheter försvinner för alla mina bilburna vänner (känner åtminstone två som äger bil och en som lånar en bil ibland, så det så.).
2. Min utsikt kapitalt förstörs.

Och visst, jag är ingen pensionär som stirrar ut genom fönster för att iaktta mina grannas förehavanden (fast jag kommer säkert bli en sån nyfiken liten tanta på min ålders höst och därför bli tankspridd och glömma bullbaket i ugnen) och om jag gör det så är ju utsikten som sagt bättre åt ett annat håll men ibland vill jag faktiskt titta på träden och ta bilder på dem och lastbilen är alls inte fin.

Allt är en principsak, och en mycket viktig sådan.

Och ja, jag unnar mig för mycket fritid och tänker för mycket. Jag borde sitta klistrad vid studielitteraturen och inte ge mig tid att ens lyfta blicken mot något fönster. Men som vanligt är det skillnad på bör och gör och jag inbillar mig att jag inte kan få studiero förrän utsikten är bättre.

Varför envisas annars konstnärer och författare att åka till vackra landskap för att skapa?

skriver nt
Okej fyller ut med massor i vitt för atMindre okej