trötthet

En ofattbar trötthet har förföljt mig hela dagen och fram till nyss har jag bara suckat och varit gråtfärdig mest hela tiden. Massor att göra i kombination med att jag var galet trött på folk, vilket är sådär lyckat i servicebranschen (men ack så vanligt – tro mig). Många hade fått solsting och bara gnällde, och klagade inte gästerna så bråkade jag med min älskade syster yster.

Jag är alls inte bra på att bråka. Jag tycker om att moget argumentera och fungerar inte det blir jag bara gråtig fast jag inte vill. Fan. Måste lära mig att skrika och bli arg så det syns istället – i alla fall om jag ska fortsätta jobba med min syster som helt stänger av mina argument och bara skriker och fräser när hon blir uppretad.

Jag vill ha: regn, sömn, vinrus på klippor, sällskap som får mig att glömma och skratta alternativt som jakande nickar åt att jag har rätt att vara trött och gnällig för ögonblicket.

Tycker inte om mig själv när jag är såhär labil och uppenbarligen ingen annan heller. Grälet idag ledde åtminstone till en troligtvis helledig dag imorgon. Troligtvis kommer det bara innebära ännu mer stress och ångest över att få ihop ekvationen av vad jag bör ägna dagen åt och vad jag egentligen vill. Det jag behöver är att komma bort tror jag. Snart.