När jag skulle lägga mig satt den där mitt på kudden – en vit nattfjäril. Det kändes som den väntade på mig, lite sådär som i filmerna när någon närstående dött och de sedan kommer tillbaka och hälsar på i fjärilskepnad.Men ingen jag känner är död – vad jag vet. I alla fall ingen så pass närstående att han eller hon bemödar sig med att ta på sig fjärilskrud för att tyst sitta och titta på min kudde en tisdagskväll.
Då fjärilen likväl inte verkade ha något hemligt budskap (i alla fall inget som gick fram) fotade jag den istället. Det verkade den gilla för när jag ville få den till att sitta på ett annat underlag kravlade den upp på mitt finger och lät sig flyttas istället för att flyga iväg.
Efter fotosessionen lät jag den vila i sängen bredvid. Imorse märkte jag att den uppenbarligen hade flugit tillbaka och lagt sig bredvid mig. Stort misstag, då det ledde till att boken jag läser, som låg på en kudde, kasade ner och ramlade över den under nattens lopp så den dog. Känns helt sorgligt. Förstår nu folk som sörjer sina husdjur. Jag småsörjer ju redan mitt efter mindre än en natt ihop. Kanske dock delvis beror på att jag känner mig lite halvskyldig till det stackars djurets död. Borde nog inte barrikadera sängen med böcker på det viset.
4 kommentarer:
stackars fjärilen.
men vilken väldigt fin fjärilsbild!
Tack för förkylningstipsen! Såg de nu, fast nu är jag i princip frisk. Det är bara en enveten hosta som vägrar ge med sig som är kvar...
Stackars lilla fjäril.. Hade också besök av ett flygfä häromnatten. En gigantisk mal eller nattfjäril eller nåt annat stort och vingar hade krupit in under mitt täcke. Den blev inte långvarig där ;-)
K - Ja visst var det tragiskt? Och tack :-)
E - Skönt att höra att du nästan är frisk igen. Klurigt att ha dem under täcket - hoppas den inte skrämde livet av dig. ;-)
M - ja alla har vi ju våra små egenheter i sömnen. Håller dock med om att min är en aningens brutal ;-)
Skicka en kommentar