Utfört uppdrag

Det var ett tag sen som jag sa att det var veckans uppdrag att fånga mig själv på bild skrattandes. Det tog mer än en vecka men nu är uppdraget hur som slutfört . En hysterisk pusselkväll och försök att ta bilder på oss själva kan uppenbarligen få vem som helst att vika sig av skratt och för en stund glömma att det finns "viktigare" saker som borde göras istället.

Olydig

Idag skulle jag plugga och städa hela dagen lång. Istället har jag spelat Magic Match (som jag f.ö. redan har klarat och således borde låta bli nu) och pusslar sedan några timmar tillbaka med the Slyna.

Så kan det gå.

2-1

Vapenvilan mellan mig och min mobil är uppenbarligen över. Lagom till att jag nu kunde pusta ut över att jag hade bemästrat den i dess spontanmassutskick av sms, så kommer nästa drag från mobilens sida – den vägrar ge ifrån sig ett ordentligt alarmljud.

Det har hänt någon enstaka gång förut att jag inte vaknat men jag trodde att det var för jag sov för djupt – nu vet jag svaret. Mobilens nya alarmljud låter mycket likt det ljud den ger ifrån sig när det automatiska knapplåset går igång (som jag ju satte dit för att förhindra spontan-smsen). Jag ser det klara sambandet och anar att det korta pipandet betyder ”hämden är ljuv” på mobilspråk.

Så nu sitter jag åter i fällan och nej, det är inte bara någon märklig inställning – jag har kollat alla möjliga och omöjliga inställningar. Det ska bli spännande att se om jag i fortsättningen alls kommer upp om mornarna med tanke på att jag numer får förlita mig på en klockradio som nollställer sig spontant lite när som och en mobil som alarmerar genom att tändas och ge ifrån sig ett dovt litet pip. Får uppenbarligen sluta sova om jag ska upp till något viktigt eller ta en ordentlig match med mobilen...


Kan det vara möjligt att mobilen helt sonika har gett upp och blivit utsliten pga. mitt frenetiska snoozande? Är lite skrämmande i så fall.

Pussel

Idag har jag och Lisa pusslat i tolv timmar. Det är ganska sjukt. Vi är långt ifrån klara även om vi är längre än på bilden som är tagen någon gång i halvlek.

Det var ungefär i samma veva vi började hata oss själva för att vi valt ett pussel där allt ser lika ut.

Fångad skymning

Detta är fem böcker

Det var hur som fem titlar som stod på min lilla lapp när jag gick till rean, men så här gick det. Bokia lurades och hade massor av titlar som inte fanns i katalogen för tio och tjugo kronor.

Då kan man väl inte bara blunda och låta bli att ta med hem?

Nedräkning

I natt börjar det: bokrean. Dock är det bara Bokia som behagar ha nattöppet och där har jag inget att hämta så det blir till att kravla mig ner på stan vid sexsnåret imorgon. Frågan är om jag ska vaka hela natten eller om jag verkligen tror att jag kommer att komma upp runt fem…

Jag vet att jag nog alls inte borde gå av fyra olika anledningar:
1. Jag har redan beställt en hel del från Adlibris bokrea som var mycket billigare. Det är nu bara några få titlar som inte var på rea där som jag ska roffa åt mig.
2. Det är ett välbekant faktum att jag redan äger tillräckligt med böcker och har läst på tok för få av de jag har. Jag borde snarare stå och sälja ett gäng av de jag har än att köpa fler…
3. Att köpa nya böcker innebär att de måste välkomnas genom att läggas in i min bokkatalog och få en utvald plats i någon av bokhyllorna. Kanske måste jag till och med bläddra i några av dem och det finns det alls ingen tid till. Jag ska ju plugga.
4. Jag om någon bör veta att det finns bibliotek som har de flesta av titlarna. Jag bör låna dem istället för att köpa och således spara både pengar, tid och utrymme.

Även om jag vet allt detta så kommer jag handla irrationellt och oförnuftigt och låta mitt begär ta överhanden. Jag har en naiv tanke om att jag blir lyckligare om jag äger de där böckerna. Vi får väl se.

Elsa och jag

Veckans skoluppgift: att utveckla sin pedagogiska grundsyn. Man ska hitta nån inriktning inom pedagogiken som man gillar och därefter utveckla sina tankar om lärandet – och givetvis främst andras tankar om det samma.

Vet inte vilket som är lättast. Jag vet inte vad jag tycker. Jag har nog slutat tycka. Förra året skrev vi dock en lite mer allmän pedagogisk grundsyn (visst är det underbart med undervisning som följs upp och ger helhet?) och då mumlade jag på tre rader om en Elsa visade det sig. Jag skrev mycket längre och utförligare om andra men jag tror jag har en dragning åt just Elsor – var ju inte länge sedan jag skrev om Beskow.

Så jag tar henne. Hon verkar sympatisk. Hon såg hemskt trevlig ut på bilden i boken iaf – lagom bitsk, precis som jag känner mig just nu.

Vi kommer att trivas med varandra i helgen hon och jag.

En leende afton

Jag väntade medvetet med att blogga idag. Kände att jag har varit negativ på sistone och därför satt jag och väntade på att bli lite positivt inställd till livet. Och det hände! N kom förbi och vi tittade på galna videoklipp på nätet. Jag vet inte vad som var roligast: att se klippet med de pratande katterna eller att se N ålandes på stolen av skratt...

Hans nackvärk som min vetekudde hade botat kom tillbaka. Så kan det gå - men det var det nog värt. Det var hur som värt att missa en kvälls pluggande för.

Mörker

För en liten stund sedan hamnade jag i ett kompakt och plötsligt mörker – all ström hade försvunnit. Hade det inte varit för skoluppgiften jag satt och stresskrev vid datorn hade jag kanske tyckt att det var mysigt. Nu kände jag mig bara sårbar.

Jag hade tur. Den kom tillbaka snabbt och jag hade sparat precis innan så inget arbete gick förlorat. Jag insåg dock hur beroende jag är av elen och hur många av mina aktiviteter som är beroende av ström – och då främst ljus. Ett fladdrande stearinljus må vara stämningsskapande men långt ifrån lika fast i skenet och ljusbringande som en lampa.

På kant med Kant

En hel dags filosoferande tär. Jag har försökt sätta mig in i Lockes, Humes och framförallt Kants tänk och det har gått sådär.

Hur kom de fram till det här?

Antar att det i och för sig inte gick på en vecka men ändå. Jag hade också velat presentera någon storslagen tanke som ingen har tänkt förut, men jag vet inte vart jag ska börja och framförallt så har jag inte tålamodet. Jag får lämna tänkandet åt andra och istället försöka förstå dem som redan tänkt. Det räcker uppenbarligen gott och väl.


*återgår*

Jag är inte i Nacka

Jag har på senare tid lärt känna folk på nätet. Många av dem känns som riktigt bra vänner även om jag aldrig har träffat dem.

Jag hade kunnat vara i Nacka och träffat en av dem nu. Hon är också blivande bibliotekarie och det är ett fackligt årsmöte där som vi båda hade kunnat resa gratis till. Bangade dock på grund av allt skolarbete och nu med facit i hand (dvs. ryggont) så var det nog lika bra att jag stannade hemma.

Det hade dock varit kul att någon gång träffa dem alla, i alla fall de jag har kommit närmst. Jag får ta mig en road trip Sverige runt framåt våren. *ler* Steg ett blir att ”hitta” en bil…

Frågan är dock om det enbart är av godo? Med vissa kanske magin bryts genom att vi helt visar våra sanna jag? Tror dock mest att sånt är dravel. Hur mycket kan egentligen gå fel?

Aj

Fysisk smärta är inte min grej. Vaknade med märklig smärta i ryggen som bara har blivit värre och värre. Kan egentligen bara sitta helt stilla vilket jag verkligen inte har tiden med! Sitter och pluggar men varje sidvändning och understrykning följs av en bitter grimas.

Jag vet att jag borde träna istället för att sitta framför datorn hela dagarna, men då hade jag väl suttit här med träningsvärk istället och det är nästan lika illa. Kan bara hoppas på att det blir bättre snart.

Abstinens

Är galet sugen på choklad och skafferiet är tömt… Ingen som känner sig manad att komma över med kopiösa mängder?

Har att erbjuda i utbyte:
- En pizzasallad som jag inte ens har slickat på
- Halvgammal yoghurt (smak: tropisk frukt)
- Dagens Aftonbladet som bara är läst en gång
- Mitt stora leende och eventuellt en kram

Några bud? *hoppfull*

Ovälkommet besök

Vaknade nyss från min sena middagslur av att det ringde på dörren. Yrvaken stapplade jag fram och funderade om jag skulle öppna. Jag öppnar ju egentligen aldrig om jag inte väntar besök. Men denna gång öppnade jag av nyfikenhet och hörde surret av dörren där nere – någon annan hade tryckt på porttelefonen och släppt in honom. Jag stängde ljudlöst min dörr igen. Varför gör grannar så? Man kan ju inte bara öppna dörren för vem som helst!

Snart ringde det på min dörr och jag öppnade. Där stod en satans försäljare som vägrade ge sig och ville in i lägenheten! Sånt gillar jag inte. Som tur var ringde min väckarklocka så jag hade en ursäkt att smälla igen dörren…

Må jag aldrig, aldrig behöva jobba inom försäljarbranschen. Man kan omöjligt bli en lycklig människa över att behöva tjata på folk varor över telefonen eller i en dörröppning. Fy fy.

Och jag ska också sluta vara nyfiken och öppna dörren. Kan enbart vara av ondo. De som känner mig ringer ju på telefonen först och om inte annat ringer de när de är utanför och frågar varför jag inte öppnar.

Äktenskapsnostalgi

Igår var det som bekant Alla hjärtans dag. Det fick mig att minnas att jag ju faktiskt är gift! Jag antar att min make, Ruff, har känt sig lite förbisedd de senaste femton åren men det är väl med andra ord ett ganska normalt fungerande äktenskap.

Ruff fick dock all min uppmärksamhet när vi var nygifta och jag kunde inte sova utan honom i sängen. Nu har vi delade sovrum. Han bor kvar men har flyttat ut från sovrummet och vi har faktiskt inte rört vid varandra på många år nu. Tur att han i alla fall inte är av den svartsjuka typen…

Jag rotade hur som fram vårt bröllopskort som ni kan beskåda här ovan. Visst är vi vackra? Året är 1985 och jag har aldrig sett så lycklig ut som då.

Mörker i hjärtat

Vi läser inte alls mycket skönlitteratur i skolan även om jag vet att många tror det, med tanke på att vi ska bli bibliotekarier. Vi har läst någon enstaka titel per termin och nu ska vi läsa Mörkrets hjärta av Conrad – igen. Inte igen för just den här utbildningen men många av oss har ju redan läst litteraturvetenskap och i mitt fall blir det tredje gången då vi läste den på gymnasiet också. Frågan som ständigt dyker upp i mitt huvud medan jag vänder blad i tråkboken är VARFÖR?

Jag har närmare tusen titlar i mina bokhyllor nu, även om långt ifrån allt är skönlitteratur och inte allt är läsvärt. Jag har massor kvar att läsa innan jag dör och känner mig faktiskt lite stressad. Varför tvingas jag då läsa om vissa titlar om och om igen? Det är ju dessutom oftast böcker jag inte ens gillade första gången. Kan vi inte läsa lite nya titlar? Och om vi nu ska läsa klassiker så är ju litteraturskatten så mycket större än Conrad, Strindberg, Zola och Söderberg som är de fyra herrar som förföljer mig genom olika utbildningar.

Och ja, det kan vara bra att läsa om böcker och jag har ju lite försprång genom att redan kunna handlingen men just nu behöver jag inspiration och något roligt att göra. Jag vill läsa något jag inte läst tidigare, som får mig att vakna och för mig vidare.

Vet att det har varit bittra inlägg två dagar i rad nu. Har uppenbarligen blivit gammal och bitter nu på äldre dar... Kanske födelsedagar har betydelse trots allt?

Känningar

”Hur känns det?” Vet inte hur många gånger jag fick denna fråga igår när folk ringde för att gratta. Vad tror de? Är det vanligt att det känns på ett helt nytt sätt och att livet helt förändras över en dag bara för man råkar vara född just det datumet? Jag blev ställd varje gång och viste inte vad jag förväntades svara.

”Jo, tack. Det känns väl bra. Livet rullar på och jag är samma person som 25 som jag var som 24 – mer eller mindre. Förändringen skedde hur som inte natten mellan den 11e och 12e februari. Och det känns väl ganska okej att fylla år och få uppmärksamhet i form av telefonsamtal och sms – men kan vi möjligtvis avhandla något annat än hur det känns när vi för en gångs skull pratar?”

Jag vet i alla fall vad jag inte ska säga till folk som ska grattas, för nu vet jag att det inte känns något alls.

9131 dagar

Idag är jag 9131 dagar gammal (och hur många andetag?). På bilden är jag blott 9128 dagar. Tiden går snabbt när man har roligt.

Det är min 25-årsdag idag. En stor dag enligt många men jag märker ingen skillnad. Lasse ringde i förmiddags och påpekade att min röst lät mognare. Troligtvis berodde det mest på att han väckte mig fast klockan var mer dag än morgon.

Jag antar att det snart är dags att växa upp och ta hand om sig själv istället för att sitta uppe hela nätterna, glömma äta och inte ens leka med tanken på att motionera. Inbillar mig dock att det kommer med tiden och att tiden ännu inte är inne. Samlar vuxenpoäng på annat håll istället. Har ju för bövlen både ica-kort, medmera-kort, ikea-kort, åhlens-kort (även om jag har slarvat bort det) och H&M-kort. Det måste väl generera i åtminstone ett poäng per kort?

Den berömda 25-årskrisen kom över mig redan i höstas och kvar är bara lite efterdyningar i form av enbart hälsosamma grubblerier. Så jag tar allt med ro. Skönt att slippa fira storslaget och bara låta det rulla på som vanligt. Jag är ju trots allt bara en dag äldre idag än igår.

Kärlek

I födelsedagspresent fick jag en grön vattenkanna av Jessica.
"För det är din färg" sa hon när jag öppnade. "Och du har ju så satans med blommor". Två rätt av två möjliga.

Här ser ni en vinnare

Jag är en ond människa som inte kan glädjas åt andras framgång. Jag bättrar mig genast och ångrar mig djupt över att jag inte ärade Lisa i förra inlägget. Det får komma nu istället.

Lisa. Du var bäst och E kom på en välförtjänt andraplats. Jag sög. Jag vidhåller dock att en del av min markanta förlust berodde på att jag fick alla muppländerna. Jag ska ändra reglerna till nästa gång så det blir mer rättvist, eller rättar sagt gynnar mig mer. Och ja, det blir fler gånger och fler chanser och jag ska inte fusköva tills dess - i alla fall inte om inte också du gör det, Lisa min vän.

Säg till när du är redo! Jag är det alltid.

Dålig förlorare

Igår firades min födelsedag (fyller eg. imorgon) i goda vänners lag med bland annat ett uppbyggligt parti Flaggspectrum, dvs. att redogöra för länders flagga, huvudstäder samt plats på kartan. Vi insåg väl ganska snabbt att vi alla sög ganska kraftigt på geografi och att det finns galet många länder i världen.

Spelet ledde mest till en stigande irritation hos mig. De få länder jag ansåg mig kunna var fel. Det finns uppenbarligen mer än ett land som har mer eller mindre samma flaggor – bara lite skillnad på ordningen på färgerna – eller ännu värre, bara nyans- eller storleksskillnad.

Frågorna är många: Går det någon form av trend bland flaggskaparna om vilka färger som är mest ”inne”? De nya länderna som tillkommer – varifrån får de sin flagga? Vilka är flaggskaparna? Kan man utbilda sig till det och hur är i så fall arbetsmarknaden idag? Och framförallt – vad ska man alls med en flagga till?

Vi tänkte köra först till hundra poäng. Vi gav upp runt femton, dvs. när en av oss hade nått så långt och jag tänker inte nämna vem det var för vinsten byggde på flyt i vilka flaggor som kom upp och inte enbart kunskap. Så det så.


Vart tog kreativiteten och nyskapandet vägen här, till exempel?

En billig kopia

Att ha blogg innebär att skriva lagom roligt och ironiskt. Det ska helst behandla något brinnande aktuellt ämne som ännu inte har blivit uttjatat. Detta förklarade min mångförslagne vän E för mig idag och jag insåg genast att jag är för självcentrerad i min blogg och framförallt på tok för inaktuell med mina nostalgitrippar.

Men vad ska jag skriva om? Jag försökte pressa E på förslag men allt vi kom fram till var redan uttjatade ämnen eller ämnen jag alls inte har någon inblick i (läs vinter-OS). Så vad göra mer än att gilla läget och vänta på att åtminstone en gång vara nytänkande och först med att komma med ett smart inlägg i nyhetsdebatten.

Jag känner mig inte vidare nytänkande. Kanske har tidpunkten en viss inverkan på tankeverksamheten - jag försöker alltid skapa storverk mitt i natten då hjäran fungerar som långsammast. Troligtvis är det dock inte det som är huvudorsaken. Troligare är mitt ointresse för nyhetsbevakning. Tur jag inte ska bli journalist.

Dagens boktips

Så bara snubblade jag över den – bilderboken jag önskar att jag hade när jag var mindre. Fast kanske den ändå sätter sig djupare nu? Inte sällan är barnböckerna bättre nu, har jag börjat förstå.

Aston har samma mani som jag – han samlar och samlar. Och liksom jag när jag var mindre är det stenar som lockar. De ser ensamma och kalla ut och därför tar han med dem hem. Själv älskade jag de vackert skimrande stenarna i vattnet och blev lika besviken var gång jag insåg att de inte behöll sin lyster då de torkat. Det var havet som gjorde dem vackra.

Min mystiske vän E läste den när han var hemma hos mig senast och jag hoppas att han genom en kommentar kan försäkra storheten i boken och hålla med mig i min uppmaning att alla borde läsa den!

Båtnostalgi

Jag började diskutera båtar med en avståndsvän idag. Det var då jag kom på att jag faktiskt äger en båt. Hur gammal kan jag vara på bilden? Fyra? Fem? Hur som poserar jag framför pappas kamera i båten jag har fått av honom samma dag.

Vad är det som driver fäder att köpa saker till sina barn långt innan barnen kan använda sakerna? Hur många tvååringar har till exempel inte fått bilbanor i julklapp? Är det så de själva i smyg kan få leka eller passar de på att köpa när det är nedsatt pris? I mitt fall har pappa egna båtar så det första alternativet faller i alla fall bort.

Kanske handlar det bara om fäders sätt att visa kärlek?

Jag har inte varit ute i min båt på några år nu även om den användes ganska flitigt när jag väl lärt mig ro. Jag och min kusin D spelade bland annat in en hel kurs a la UR i hur man sköter en båt, hur man ror och vad man gör när man faller ur – allt på ett, enligt oss, ytters humoristiskt sätt. Vi var väl en sådär åtta respektive elva år då. Båten har används även efter den sommaren på diverse äventyr men med åren var jag mindre och mindre i sommarstugan och ute på havet. Kanske borde satsa på att få den i vattnet i år i alla fall?

Så här i terroristtider

Det var inte utan att jag hoppade till av rubriken när jag sömningt läste Metro. Terrorismhoten har mig uppenbarligen i ett fast grepp nu. Var det nu dags att klä ut sig och göra revolution?! Ja, efter att ha gått kurs då förstås och i mitt fall bytt kön.

Blev ytterst besviken när jag läste fortsättningen.

Fler ovanor

Den där listan över ovanor var nog inget bra för mig. Kommer bara på fler och fler nu. Listan är bara ett hafsverk och är ju inte ens de "bästa" ovanorna... Nåväl. Ska släppa det nu och försöka gå vidare. Nästa lista får bli över något positivt hur som.

En gång till

Jaha. Så snabbt går det att rubba cirklar. Jag åt lite och somnade sedan som en stock (Varför heter det så? Får kollas upp), vilket i och för sig inte var så konstigt med tanke på mina fyra timmars sömn inatt. Och nu vaknade jag och är helt förvirrad över tid och rum och inser att min skoluppgift inte har blivit gjord medan jag sov och att jag börjar 8 imorgon och aldrig kommer att komma i säng i tid nu när hela dygnet än en gång är rubbat.

Och nej jag överdriver inte. Det enda jag inte gör är att lära av mina misstag.

Livet leker

... om än en yster lek. Kände att det var dags för en positiv rubrik. Gårdagens samtliga fem (!) rubriker var negativt laddade. De två lexikal- och syntaxanalyser jag nyligen gjort i skolan sätter uppenbarligen spår i mig. Alla ordens värdeladdning analyseras - i alla fall såhär i efterhand. När jag är mitt i märker jag som vanligt ingenting.

Jag tänkte publicera en bild på mig själv skrattandes. Insåg dock att jag inte har någon sådan bild - i alla fall inte nytagen. Har bara några där jag fånler eller ler lite drömskt men det kan likväl vara åt misären och ser inte helt ut som leenden i ren och skär lycka. Får bli veckans projekt: att fastna skrattandes på en bild som jag är nöjd med och där man ser att skrattet är äkta. Blir uppenbarligen inga grundliga studier för min del denna veckan heller - för i så fall kan jag omöjligen skratta av glädje.

Dagens tekniska trauma

Hade nästan glömt dagens trauma. Har haft mobilproblem idag igen. Förra veckan fickmessade den spjuvern min vän E inte mindre än 11 gånger på raken med tomma sms. E trodde snarast att det var en sexuell invit från någon när massvibrassionen satte igång i fickan. Antar att han blev besviken när han märkte att det bara var från mig och att sms:en inte innehöll minsta spår av porr.

Nåväl. Kunde bjuda på det då även om jag kände att jag kunde lägga mina små slantar på vettigare sysselsättningar. Händelsen ledde ju iaf till ett antal skratt och en halvengagerad diskussion rörande prostitution.

Men så hände det idag igen. Denna gången till min vän M och nu har jag börjat tröttna. Vet dock inte om aggressionerna ska riktas mot mig själv som alltid glömmer att trycka på knapplåset eller mot mobilen som saknar all form av vett och ranson. Det borde finnas en inbyggd spärr mot tomma sms. Åtminstone att ännu ett tryck behövs där man försäkrar att allt är i sin ordning. 15 sms hade kanske då kunnat förvandlas till 8 istället.

J är min räddande ängel. Hon informerade mig om automatiskt knapplås så nu ska inte den rackarns mobilen få härja mera. Nu är de roliga dagarna över för mobilens del, så det så!

Mina ovanor

Jag faller alltid för alla billiga knep – speciellt om de påminner om någon form av lista. Så ja, Kiersti, jag tar mig an din utmaning med iver. Om inte annat för att undvika skoluppgiften ”Att ställa frågor 2” som ska vara inne nu på onsdag. Varför ställa frågor när man istället kan finna svar?

"Du anmodas härmed göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra detsamma och fortsätta kedjan. De ska även bifoga de här korta reglerna i sina inlägg. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade."
Så nu när reglerna är avklarade sätter vi igång:

1. Utan tvekan tänker jag för mycket och analyserar sönder allt som går att analysera. Detta leder till att jag stundtals hamnar i grubblerier och önskar att jag hade fötts som white trash istället, då hade jag haft fullt upp med att passa mina skitiga ungar så de inte rymmer och sätter eld på vår husvagn, istället för att som nu spekulera i vad andra människor menar med deras beteende, vad jag själv menar med mitt samt vad som är meningen med alltihop. Stundtals är det dock av godo att vara nere i det expansiva. Lite cynism och allmänt förakt förgyller.

2. Jag har en tendens, om än mycket svag, att dra fram saker och aldrig ställa tillbaka dem samt låta garderobsdörrar och köksluckor stå öppna. Varför stänga när man ändå ska dit snart igen? Misstänker att denna ovana har ett visst samband med att det blir stökigt i min lägenhet men jag ska forska vidare på om det verkligen är hela sanningen...

3. Jag är bra på att spela liten och svag när jag anar att det kan ge mig någon form av belöning. Jag faller lättast in i denna roll med pojkar då det tillfredställer deras spela-hjälte-hormoner och de därför gladeligen bär mina saker och ger mig sin jacka fast de då själva kommer frysa. Detta är en ond cirkel som jag egentligen vill bryta och skäms för, men som jag nog tyvärr kommer att fortsätta med så länge det ger utdelning.

4. Mina strumpor och bh:ar har en tendens att kastas lite var som i lägenheten, där jag råka befinna mig när de inte längre känns bekväma. På senare tid har det samlats små högar runt min dator. Troligtvis på grund av att det är där jag är till största delen av min vakna tid (vilket egentligen är en ovana i sig som borde få en egen punkt).

5. Jag har en förmåga att låta allt relateras till mig. En vän med problem får snart höra att jag varit i en liknande situation och vad som hände då och hur jag gjorde för att komma ur knipan. Vissa anser det som en god egenskap, för jag leker ju vis och delar med mig av goda råd men ibland tror jag allt att jag hade vunnit på att släppa min självcentrering ett tag och bara lyssna.

Jag är förespråkare för listor. Speciellt de där jag får avslöja saker om mig själv (som de flesta redan känner till). Jag anser dock att kedjebrev är av ondo och kommer därför att bryta kedjan här och inte jaga runt efter fem stackare att tvinga på denna uppgift. Ni som vill – rannsaka er själva och ni som inte vill – slipp och känn er lite tråkiga.

Ur kaos föds allt

Vindarna har redan börjat vända, baske mig. Nog för att jag sitter i en galet stökig lägenhet men än luktar det inte illa och jag hittar det mesta av de saker jag söker så, va fan!

Jag har ju en ny blogg att ta hand om. Har inte tid att springa omkring och städa då inte! Någon form av måtta måste det ju ändå finnas. Och nu har Maynard X gett mig min första kommentar på inlägg så jag känner att denna sidan har en framtid, en ljus sådan. Alla kommer läsa, begrunda, förfasa sig och kommentera. Varför vänta tills på söndag att kora vinnare? Här trivs jag bra. Här är rätt. Alles ist gut.

Fast jag kan likväl vänta till söndag med att gå ut offentligt. Känner jag mig själv rätt finns det risk att jag kommer ångra mig och börja vela igen... Redan nu har ju sidan börjat krabba med bilduppladdning. Ska bli intressant att se om det blir någon bild här bredvid inlägget. Hoppas, hoppas.

Nu har förfallet börjat

Nu har förfallet börjat. Eller ska jag vara helt ärlig så har det väl fortgått ett tag nu. Jag vaknade upp ur mitt sjukdomstillstånd i morse med klarare blick och såg plötsligt hur min lägenhet såg ut. 68 m2 kaos. Köket och vardagsrummet är fyllt av disk med matrester kvar på tallrikarna och slattar kvar i glasen, kläder ligger strödda i hela lägenheten (med en viss centrering i sovrummet) och böcker och skolpapper ligger överallt. Men kanske var det solens lek med allt virvlande damm som vad det mest iögonfallande, hur som fick min rethosta en alternativ förklaring.

Och lösningen på problemet? Blunda, treva sig fram till kaffebryggarn, dricka kaffet stående ur en bättre begagnad mugg och snabbt lämna hemmet till solen gått ner så åtminstone dammet inte längre gick att se, och det man inte ser lider man inte av som bekant. Så länge jag kan leva i förnekelse är allt frid och fröjd. Jag är van att tralla runt i illusioner.

Frågan är bara hur länge det håller? En vecka till? Är ungefär så länge det tar innan porslinet tar slut skulle jag tro – eller det redan använda börjar lukta värre än det redan gör.

Vad kostar egentligen en städerska?

En period av dubbla personligheter

Jag är inte känd för att kunna fatta snabba och enkla beslut. Igår skapade jag mig en blogg på ett annat ställe samtidigt som Maynard X skaffade blogg här så vi satt och jämförde och det verkade som jag drog det kortaste strået varje gång. Kan det vara så? Är det bättre här?

För att inte känna att jag lägger all min energi på fel ställe och att det sen blir försent att byta när jag väl har byggt upp mitt livsverk till blogg så har jag efter en sömnlös natt av grubblerier bestämt mig för att köra dubbelt nån vecka tills jag har hunnit testa finesserna. Därefter koras en vinnare. Kan till och med lova tårta med tanke på att den ju ändå åker fram på söndag som det ser ut just nu.

Dramatiken tätnar - på söndag faller domen om min framtida bloggadress. Finns det något bättre sätt att fira sin födelsedag?