Mitt tillstånd

Minns ni giraffen som gick igenom olika stadier när den fastnat i kvicksand? Idag hittade jag en som visualiserar mina olika stadier när jag sitter vid datorn och försöker knåpa ihop en ”liten” magisteruppsats. Hade det inte varit för glasögonen hade det helt klart kunnat vara jag. Bara idag har jag genomlevt sex av tio. Vilka får ni försöka lista ut själva.

Saker jag önskar jag vetat tidigare del 1

Jag hatade matte i skolan. I alla fall när det började bli mer abstrakt än plus och minus. Istället för att räkna satt jag och tecknade och skrev dikter vilket mirakulöst ledde till en fyra i matte i nian - "för att du ju arbetar så flitigt under lektionerna". Min stackars mattelärare skulle bara veta... Alternativt lärt mig det här. Satt bara och gapade och nu har jag provräknat massor av tal (nåja, två - men kluriga) och det funkar!!! Hade jag vetat detta under högstadiet och gymnasiet hade jag ju inte behövt gå svartklädd och butter genom dagarna. Eller jo. Det hade jag nog. Men jag hade fått rita OCH räkna. Rätt dessutom.

Ledlös

Med tanke på att jag själv sitter och gnäller om att ha ont i diverse stela leder efter en hel dag vid datorn eller böjd över stickningen, kan jag inte låta bli att förundras över sånna här galet viga människor. Sen att jag nog inte hade hoppat omkring sådär även om jag kunde är en annan sak.

Sagostund

Idag hade jag egentligen tänkt ut en helt lång blogg men så lurade jag med Jessica hem efter pysslet och nu lockar tv-spelandet mer än skrivandet. Så. Ni ska dock inte gå helt utan underhållning. Jag bjuder på godnattsaga istället i form av en finsk version av de tre bockarna Bruse. Jag varnar dock för att deras muntra sång lätt sätter sig på hjärnan.

Pausmusik

Önskar att jag också kunde sjunga så fint, eller ens klappa så bra.

Fredagsdans

Jaha, då var det helg igen. Hade jag haft mer ork, mindre huvudvärk och en moppe med inbyggd stereo som blinkade så hade jag dansat hela natten. Och jag inbillar mig i alla fall att jag skulle ha dansat snyggare än killarna i videon.

Och frågorna som maler i mitt huvud om och om igen: Gör de detta varje kväll? Kanske flera gånger per kväll till och med? Synkroniseringen i dansen säger mig hur som att det nog inte är första gången de dansar ihop och troligtvis inte heller den sista… Och är det i så fall bara jag som finner det en aningens tragiskt?

Ett gott skratt förlänger livet

Idag har varit ännu en sån där dag som i princip bara försvinner medan jag ligger halvutslagen i soffan med helt avslagen hjärna i väntan på något slags uppvaknande.

Det är dagar som denna som ett helt tokigt skratt kan behövas.

Livet och dess motgångar

Det här med livet är knepiga grejer. Detta är en vacker och tänkvärd förklaring på hur allt hänger samman:



Videon har sina poänger men jag har hittat en annan som jag kan relatera till desto mer. Som ni vet går livet emot mig då och då och nu äntligen har jag hittat en video som visar på samtliga av de steg jag genomgår vid varje motgång i mitt liv.



Som nu när tv:n gick sönder ett tag:

Förnekelse
Först trodde jag bara att det var någon ”cool” effekt i tv-programmet. När det sedan kvarstod tog jag för givet att det var något högst tillfälligt som skulle försvinna bara jag stängde av och på igen.

Ilska
När jag insåg att så inte var fallet blev jag galen. Det är nog detta steg som oftast varar längst. Och den evigt återkommande frågan: Varför just jag?!

Förhandling
Inte riktigt min grej så detta brukar jag inte ägna mig åt så länge. Hänger dock lite ihop med förra stegets ”varför just jag”-tänkandet – det är här karmatankarna slår till.

Depression
Tror jag egentligen pendlar mellan ilska och depression snarare än tar dem i turordning. ”Varför just jag?” hänger dock kvar.

Acceptans
Tankar som ”jo, men det är nog rätt ok utan tv också. Jag får ju massor av tid över till annat.” etc dyker upp. Inte för att det stämmer utan snarare som ett sätt att undslippa depressionen.

Hamstersymbolik

Idag har jag försökt hitta förslag på lämpliga teorier till uppsatsen vilket har resulterat i att jag känner mig ungefär som jag antar att hamstern Tic mår – det vill säga snurrig. Och Eric är som Tac: försöker hjälpa till att styra upp, men när det snurrar som mest finns ingen hjälp att få.

Typ.

En dos uppiggande

Idag var en sån där gnälldag då inget var kul och huvudet värkte redan från start. Och så snubblade jag över denna lilla videosnutt och ville plötsligt bara dansa och småfnissa.

Folk som säger att Henrik Schyffert inte är rolig har ingen humor.

Snöaktiviteter

Idag vaknade jag och såg snö. SNÖ, och det är inte mer än första november. Det här kommer aldrig att sluta väl.

Nej, ni behöver inte försöka övertala mig, det finns INGET bra med snö, det är inte trevligt på något sätt och vis alls. Vurpade antagligen med pulkan och blev mulad i ansiktet några gånger för mycket i min ljuva barndom för att förstå tjusningen.

Jag kan inte cykla för cykeln är begravd, kollektivtrafiken står i princip stilla, jag blir blöt och kall om fötterna, jag blir förkyld och gnälligt snorig, jag tappar känseln i diverse kroppsdelar. Så tack, men nej tack.
Så jag stannar inne tills det blir barmark igen. Så det så. Om ni undrar vad jag sysselsätter mig med så länge så ger videon eventuellt en hint. Och nej, det är inte ett tecken på att jag är uttråkad utan snarare överkreativ.



Filmens namn är Music for one apartment and six drummers och det enda som gör ont i filmen är när de kastar böckerna. Så går det inte till här.

Finvikarmaskin

Detta får kanske bli morgondagens pysselprojekt? Har i och för sig inte allt för många t-shirts i min garderob men med lite modifiering av apparaten går den kanske att använda på tunikor och byxor också? Om inte annat kanske Eric kommer att tycka att det blir lite spännande att hjälpa mig att städa (läs: vika ihop kläder) några gånger till snart?

Jag borde resa mer. Och dansa.

Se och läs mer

Najs

Antagligen får man alls inte sno in videosnuttar så här men jag kunde bara inte låta bli. Tack eric för länken som blev dagens gladaste uppmuntran. Najs av dig.