Sandras sömn

Har varit helt rubbad med sömnen hela veckan – gått och lagt mig vid sex på morgonen och masat mig upp runt tre på eftermiddagen. Fråga mig inte varför, det har bara blivit så och med tanke på att jag alltid alltid hamnar i den rytmen så fort jag inte har tider att passa så utgår jag från att min kropp trivs bäst så. Problemen är dock att inga affärer är öppna om nätterna och att det bara är ett evigt mörker där ute och även om min kropp gillar vakennätter så misstänker jag att den gillar lite solljus då och då också.

Och så idag kände jag mig duktig. Efter att ha gått och lagt mig redan fyra igår natt kunde jag gå upp redan vid elva och trodde mig få världens längsta dag. Och så började jag läsa dansk facklitteratur i soffan och skulle bara vila ögonen en kvart och somnade i tre evigheter, vilket motsvarar ungefär två timmar.

Och nu lär jag ju inte kunna somna om några få timmar ingen. Tillbaka till omvänt dygn alltså. Grattis till mig själv.

Hamstersymbolik

Idag har jag försökt hitta förslag på lämpliga teorier till uppsatsen vilket har resulterat i att jag känner mig ungefär som jag antar att hamstern Tic mår – det vill säga snurrig. Och Eric är som Tac: försöker hjälpa till att styra upp, men när det snurrar som mest finns ingen hjälp att få.

Typ.

Uppgiven

Jaha. Lagom till jag nu har fått tillbaka alla mina tre kanaler så går själva tv:n sönder. Efter någon minuts tittande tonar allt in i blått och blir slutligen bara blått. Jippi. Precis vad jag har tid, lust och ork med just nu.

Jag hatar teknik som krånglar och det är alltid minst en eldriven produkt i mitt hem som beter sig olämpligt. Och tv:n använder jag ju till och med mer än datorn nu för tiden – inte till att se på tv-sändningarna men till film och tv-spel.

Tur i oturen är dock att det händer just nu. Ska till Karlshamn i slutet av veckan och får jag bara skjuts ner och hem så kan jag hämta en annan tv från mina föräldrar (som är om möjligt ännu mer prylsamlande än jag och har några extra). Så veckans uppdrag blir att hitta en chaufför alternativt en tv-reparatör. Tur, så jag håller mig sysselsatt med något. Jag som inte har något annat alls att tänka på.

Irriterande 95:a

Jag vet att meningen med reklamen ÄR att få mig irriterad och nyfiken och att jag bara är lättmanipulerad, men är det ingen mer än jag som irriterar mig på den där 95an som finns överallt just nu? Den förföljer mig på reklampelare, i tidningar och nu även på nätet där jag åtminstone fick beskedet att jag om två dygn och någon timme får reda på svaret.

Men är det ingen som vet redan nu? Eller åtminstone har en gissning?

UPPDATERING: Nu vet jag! Redan sju timmar tidigare än de själva hade hoppats på. Tack Aftonbaldet för stillad nyfikenhet.

Så

Precis avklarat frukosten. Nu återstår bara att klä mig och sedan vankas det en runda på kulturnatten. Tycker dock man kan diskutera det här med natt - de flesta aktiviteterna slutar ju redan vid typ nio.

Fast det är kanske bara jag som har rubbad dygnsrytm - igen.

Skippar blommorna

Idag var det dags att styra upp magisteruppsatsen och så här i inledningsstadiet tyckte jag att det var hög tid med en gemensam kalender, speciellt med tanke på att Eric inte har någon alls.

Förra året laddade jag hem en praktisk från Microsoft och efter lite letande hittade jag en liknande nu. Det finns dock galet många galna mallar för precis allting att hämta där. Vad sägs om Hemlig lista för julklappsbyte, Planering av blommor vid bröllop eller Resplan för affärsresa?

Från och med nu kommer hela mitt liv bestå av Microsoftanpassade listor och jag känner på mig att det kommer bli ett bra liv.

Min relation till kor

Som jag nämnt tidigare är jag med och fyller i enkäter på nätet. Oftast är det frågor om produkter – hur ofta jag handlar olika saker eller någon känd produkt som ska byta logga eller komma med någon ny smak eller liknande och vill veta vad jag anser om saken innan de vågar ge sig ut på marknaden.

Idag fick jag en om kor. Jag misstänker Arla starkt som hjärnan bakom enkäten och det ska bli mycket intressant att se hur de tänker använda den information de eventuellt fick ut från den.

Det började med frågor om vad jag trodde om mjölkproduktionen i Sverige idag, om det är lönsamt och hur bra korna mår osv. Helt ”vanliga” frågor enligt min mening och så plötsligt, halvvägs, dyker den här frågan upp:

(alla bilder går att förstora om du klickar på dem)

Jag satt och stirrade helt länge. Kändes dessutom lite obekvämt efter att ha läst Aftonbladets artikel igår om att tidelag uppenbarligen är rätt vanligt. Jag föll hur som efter viss tvekan för Morika, fast egentligen var det kanske mest kossans utsikt? Verkade ju vara rätt ekologisk och frigående hur som.

Efter denna fråga spårade allt bara ur. Frågan efter är följande:

Jag vet inte ens vilka alla dessa kossor är. Och vadå gillar mest? Rent utseendemässigt (med tanke på föregående fråga), humormässigt eller menar de mer vilken av dem jag skulle vilja hänga med en dag om jag fick?

Och så ett sista smakprov ur denna roande enkät:


Är det ingen mer än jag som helst vill kombinera alternativen?

Snöfynd

Idag gav jag mig ut i snön och allt blev bra.

Snöäventyr är i detta fall innebar second hand-shopping. Bortser man från den där Noa Noa-kjolen jag hittade tokbillig i storlek large som bara inte gick att ha och som jag därför tårögt fick hänga tillbaka så gjorde jag kalasfynd: en hel kasse blandade garner för femtio kronor och det bästa av allt: Nu ska här bli andra bullar! Trodde inte det var sant. Som jag har letat efter denna bok.

Historien bakom lyckoruset? Alltså - det var min absoluta favoritbok som barn och vi lånade den på biblioteket om och om igen. Jag ägde den dock inte. Kom att tänka på boken för kanske tio år sedan och frågade då min kära mor om titeln, vilket hon så klart inte mindes. Tillsammans kunde vi fylla i varandras minnesluckor gällande historien men både författare, illustratör och titel var bortblåsta. Mamma hade svagt minne av något med bullar i titeln men det hjälpte inte när jag sökte i bibliotekskatalogen. La några dagar på att leta igenom samtliga backar med bilderböcker på biblioteket utan framgång.

Och så för fem år sedan hittade jag den på second hand i Karlshamn. Kände igen utsidan och blev helt salig. Väl hemma insåg jag att halva boken saknades. Var bara början kvar.

Och sen dess har jag letat och letat. Trots att jag har haft både titel och författare har det inte funnits några exemplar och den är så pass gammal att den till och med är gallrad från biblioteken. Men skam den som ger sig. Idag hoppar jag jämfota – och ja, alla sidorna är där.

Trött och tråkig

Är fullt medveten om att jag är den i särklass tråkigaste och mest innehållslösa bloggaren just nu. Blir lätt så när man är krasslig och inte mycket händer mer än att jag har bisarra drömmar. De korta stunder jag varit vaken är ägnats åt att gny och läsa magisteruppsatser. Hur kul som helst med andra ord.

Men jag är bättre nu. Imorgon ska jag bege mig ut i snö och då kan ju i princip vad som helst hända.

Lever

Insåg att jag avslutade med en form av cliffhanger igår så för att inte göra någon mer orolig än nödvändigt, har jag kravlat mig upp ur sängen för att meddela: Jag är lite bättre men fortfarande sängliggande och börjar anta att jag kommer överleva.

På återseende.

Mer död än levande

Igår under spelkvällen fick jag ont i magen och det blev bara värre och värre. I morse ringde jag två experter: mamma och jourhavande läkare. Typiskt mig att vara döende en söndag i snöstorm.

Men jag mår lite bättre nu och lever på banan och blåbärssoppa och har slutat googla på tarmvred, magkatarr och njursten, men bloggar jag inte imorgon så är det för att jag är mer döende än jag hoppas. Så nej, Eric, var inte orolig – jag lämnar dig inte ensam med en rafflande magisteruppsats nu.

Ledig dag

Idag har jag umgåtts och spelat sällskapsspel sedan jag vaknade. Och det var inte ens planerat. Har hunnit med ett långdraget halvparti Riket med resultatet delad förstaplats, en runda drakborgen med resultatet två dödade hjältar som dessutom dödades av en och samma spökriddare. Och nu har 3D-pusslandet tagit vid i form av en tysk väderkvarn.

Detta var min lediga dag. Imorgon ska jag börja läsa magisteruppsatser. Längtar redan.

Ljuset i tunneln

Jaha. Idag var det alltså dags att sätta igång med inlämningsuppgiften på allvar. Tillräckligt många avkrokar har redan tagits. Nästan lite ironiskt att jag dessutom skriver om osäkerheter och problem med projektarbeten. Att ta sig samman och styra upp at något alls blir gjort borde stå rätt långt upp på prioriteringen.

TV:n fungerar fortfarande inte. Bara ettan och fyran någon timme mitt i natten. Häpp liksom. Har dock manuellt letat upp tvåan och fyran så nu har jag den i svartvitt med myrornaskrigbrus. Men ljud. Är lite som att få ha de två kanalerna på radio i alla fall.

Men nu är let´s dance-radiosändningen klar. Hög tid att återvända till det försummade skolarbetet. Måste måste måste bli klar i natt.

Priset på en människa med prestationsångest

Deadline på världens minst inspirerande uppgift imorgon. Och jag har knappt börjat. Men jag som har gnällt om den där uppgiften hela veckan, kanske några av er tänker. Ja och jo. Och jag har haft all tid i världen på mig. Ja och jo.

Vad jag har gjort istället? Skrämt livet av mig själv genom att plåga mig själv med skräckfilm och räknat ut att jag är värd 2,132,060 dollar. Typ. Vissa svar var lite höftmässiga från mn sida. Kan man sätta sig själv i pant? Till salu är jag inte än i alla fall.

Neddragning?

Jaha. Insåg precis att det inte är att det inte är något på tvåan och fyran, utan jag kan bara konstatera att jag nu bara har ettan kvar. Har kanalsökt och det finns bara en kanal. Är det stormen som har snott mina andra två månne?

Spelar likväl kvitta. Ska ju egentligen skriva rolig skoluppgift. Fast det hade nog ändå varit trevligt att få tillbaka dem i dagarna, bitte.

Nattlig aktivitet

Natten ska ägnas åt att byta från gamla blogger till nya.

Håll andan med mig.

Har jag flyt får jag kanske till och med tid över för annat så som de där uppsatserna, sortera kläder, läsa en bok eller räkna stjärnor. Vi får se. Men först: andhållan.


UPPDATERING: Jo men det här gick ju. Och lätt var det! Här har man lärt sig html-koda lite helt i onödan, typ. ;-) Ska pula vidare med smådetaljerna senare men nu fungerar det i alla fall hjälpligt.

Inte så mycket fun

Idag har jag sett Fun with Dick and Jane vilket inte var det minsta fun. Var till och med så jag nästan trånande tittade bort mot böckerna om projektarbete och det är baske mig inget bra betyg för en film.

Det var meningen att denna måndag, som så många måndagar tidigare, skulle bli dagen då jag styrde upp mitt liv. Och vad hände. Jag skrev en disposition som egentligen redan fanns samt försökte lära mig att rundsticka men misslyckades.

Grattis typ.

Jag vet att jag kommer ångra mina ord över hundra gånger, men just nu, i denna stund, känns det som den pyttekorta uppsatsen om projektarbete är så galet mycket jobbigare och svårare än magisteruppsatsen som väntar, vilket bevisar att jag inte har någon som helst verklighetsförankring just nu. Men vad ska man med det till egentligen?

Uttömmande facit

Så. Nu är tävlingen avslutad och vinnaren är Ellen! Hon är dessutom den enda som misstänkte att Bobban inte har moonat för mig. Tänkte först bara lämna svar i kommentarerna men då alla har gissat olika (nästan) kanske det krävs en förklaring eller två. För att stilla allas nyfikenhet ska jag därför nu ge några fler detaljer runt rätt och fel:

1. Jag har fått ett personligt brev från Uke i punkbandet Dia Psalma.
Ingen trodde att detta var fel. Nån gång i mitten av 90-talet spelade Dia Psalma i Ronneby och jag skrev till dem för att som Ung Vänster-reporter få en intervju. Killarna i bandet var dock inte så snabba med att sprätta brev och öppnade därför inte mitt brev förrän långt senare. Uke skrev dock ett ursäkta-brev vilket var minst lika bra tyckte jag då.

2. Poeten Bob Hansson har moonat för mig.
Detta är egentligen en kluring då den inte är helt osann men ändå minst sann av de här fem alternativet. På bokmässan härom året hade Bobban lite för stora byxor vilket ledde till en ofrivillig halvmooning för mig och Jessica när han böjde sig fram med ryggen (och baken) åt vårt håll. En regelrätt mooning handlade det dock inte om och vi såg ju egentligen inte mycket mer än början på springan, men tillräckligt mycket för att vi skulle tappa fattningen lite.

3. Jag har varit hemma hos flickfotografen Bingo Remér.
Jodå, Peu á peu, nu får du nog allt peta på mig för jag har visst varit hemma hos Remér och minglat. Dock handlar det om ett besök i hans föräldrarhem några gånger i slutet av 80-/början av 90-talet. Vi kommer båda från Karlshamn och våra föräldrar halvkänner varandra vilket var anledningen till att jag var där. Om Bingo ens var hemma de gånger jag var där minns jag inte ens, men ändå. Dessutom var han och frugan i campingkiosken i somras och köpte Aftonbladet fast det är nog inte speciellt rafflande det heller.

4. Författaren Per Hagman har påstått sig vara filmstjärneförälskad i mig.
I samband med utgivningen av När oskulder kysser (om jag inte minns fel) satt Hagman på någon form av toklångsam chat där jag hakade ur mig några meddelanden och där han besvarade mig med att han blev lite filmstjärneförälskad i mig pga mina formuleringar. Jag var typ fjorton och tokkär tillbaka. Nu är jag snart tjugosex och har tagit mig samman. Och jag misstänker att herr Hagman har kommit över mig också.

5. Phil Lynnotts (sångare i Thin Lizzy) mamma har diskuterat sin bedårande son med mig.
När jag jobbade som servitris på Irland 1999 var Phils mamma en av stammisarna. Jag kopplade dock inte när de andra pratade om Phil Lynnott även om Thin Lizzy var en av min dåvarande pojkväns stora favoriter. Vi brukade småprata men en dag när det var lite att göra bad hon mig sitta ner och efter att ha konstaterat att jag var svenska berättade hon om en konsert till hennes sons minne i Sverige och det var då jag förstod att den där Phil nog var lite större och kändare än jag trott. Sen blev hon lite nostalgisk och pratade om hur underbar han varit och jag höll med utan att riktigt förstå vem jag pratade om. Så ja, Deusexmach, Phil var stendöd men mamman var tillräckligt levande för att kunna prata om den bedårande sonen.

Ellen, du är ju sällan i Växjö så vi får styra upp det där med priserna senare kanske men du ska få dem, det är ett som är säkert.

Sista chansen

Och jag som trodde att min tävling skulle orsaka värsta kommenterarstormen. Jag menar, så fina priser som jag ändå lockade med. Tävlingens eventuella/e vinnare avslöjas dock imorgon och jag höjer prispotten genom att meddela att alla som lyckas gissa rätt får någon form av pris. Ska bara klura ut vad.

Nätverkardag

Idag har jag varit i Ljungby och nätverkat, det vill säga träffat ett gäng bibliotekarier från NYBSO. Jag hade kunnat skriva hur mycket som helst om det men är alldeles för trött i huvudet för att orka, men det jag har insett idag är:

1. Man skulle kunna göra en sån där relationskarta över alla bibliotekarier och inse att alla känner alla på ett eller annat sett. Man kan uppenbarligen aldrig nätverka för mycket.
2. Man blir minst lika mätt för trettio kronor som för över hundra.
3. Inför kommande arbetsintervjuer måste jag läsa på lite mer om pedagogiken vi lärt oss, för den uppfattas uppenbarligen som intressant och det gäller att kunna redogöra för allt man gjort och tycker.
4. Man ska inte bli tillsammans med en annan bibliotekarie för då är det mycket svårare att få jobb. Och får man jobb på samma ställe kan det också vara knepigt.
5. Ologiska hyllordningar är vanligt och tar en halv dag att redogöra för och begripa sig på.

Och så har jag lärt mig massor mer och diskuterat allt möjligt men jag vill bara sova sova.

God natt.

Dagens nästantabbe

Idag var det dags för redovisning med PowerPoint-presentation inför klassen. Jag hade vår grupps presentation på usb-minnet och precis när jag ska räcka över det till Håkan börjar jag kallsvettas. Kommer nämligen på att minnet innehåller mer än så, bland annat mappen som har det fina och smickrande namnet Håkan Bråkans jävla uppgift.

Aldrig har jag rymt iväg så fort till en annan dator. Gömde mappen som en undermapp och skyndade tillbaka och hoppades att Håkan inte skulle råka trycka sig vidare för långt i mitt mappsystem. Mumlade ”Powerpointen ligger längst ut. Du behöver inte gå in i mapparna.” så många gånger att han frågade om jag hade något att dölja. Kontrade bara med ett nervöst skratt.

Hade det bara stått Håkans jävla uppgift hade jag faktiskt kunnat stå för det. Är nog mest det där med Bråkan som hade fått mig att vilja lägga mig ner och dö en smula. Och jag misstänker att resten av gruppen hade fallit med mig – dock enbart på grund av ohejdbara skrattattacker.

Och redovisningen gick bra sen. Nu har jag bara tre uppsatser av skiftande storlek kvar tills jag når den åtråvärda titeln bibliotekarie.

Kläder som vill stanna

I veckorna två har jag samlat ihop kläder som jag kan leva utan. Tvättat och packat i påsar, låtit vänner och bekanta plocka till sig det de ville ha och idag var då till slut uppgiften att köra iväg med allt till second hand.

Detta visade sig dock vara det allra svåraste uppdraget – det ena stället hade klädstopp och det andra tar inte emot saker på onsdagar, ”men kom tillbaka imorgon mellan nio och två!” Jä, rajt. Har ju en inspirerande redovisning i skolan exakt då.

Så nu är jag hemma med alla påsar igen och känner att det bara är en tidsfråga innan jag ångrar alltihop och börjar packa upp.

Efterklok

Det var dumt av mig att dansa flamenco så intensivt idag. Nu ligger jag helt matt i soffan och orkar knappt röra mig. Och jag som har en lång lista av halvmåsten och alls ingen tid att spela halvdöd.

Tjänar på stök

Äntligen är det bevisat. Mitt stök är det som har gjort mig kreativ och som slutligen kommer att ge mig sjukt mycket i lön.

Ska bara skratta åt mitt stök från och med nu. Städa kan man göra ett annat liv (det där livet kantrat att fattigdom, oinspiration och utan humor).

Kändismingel

Okej. Jag faller för trenden. Är man en innebloggare av idag ska man anta utmaningen att skriva ner fem saker man gjort/varit med om varav en ska vara falsk. Är man rik och/eller givmild kan man ge bort en vinst till den som gissar rätt på vad som är fel.

Så.

Och uppenbarligen är det coolast att skriva händelser som har med kändisar att göra. I alla fall är så fallet med samtliga listor jag hittat. Först tänkte jag att det var en omöjlighet då jag nästan kommer från landet och knappt ens sett en kändis, men efter lite tänk och minnesrotande i det förflutna kan jag krysta ur mig följande fem påstådda händelser:

1. Jag har fått ett personligt brev från Uke i punkbandet Dia Psalma.
2. Poeten Bob Hansson har moonat för mig.
3. Jag har varit hemma hos flickfotografen Bingo Remér.
4. Författaren Per Hagman har påstått sig vara filmstjärneförälskad i mig.
5. Phil Lynnotts (sångare i Thin Lizzy) mamma har diskuterat sin bedårande son med mig.

Och ja, jag har formulerat samtliga så de kanske låter lite mer rafflande än vad det egentligen var, men nu är det bara att gissa. Eller om du känner mig kanske du till och med vet.

Och priset? Ett tokbra shrekspel samt en av mina böcker jag tror passar just DIG. Prisutdelning sker i Växjö under högtidliga former.

Och rätt svar avslöjar jag om exakt en vecka bland kommentarerna. Dvs. söndagen den 14 runt kl. 21. Innan dess säger jag verken ja eller nej till något utan leker bara lurig.

Lapp på lapp

Här kommer en helt underbar video angående vad man kan göra om man tycker att ens telefon ringer för sällan. Sätt upp ett gäng skyltar på stan med mer eller mindre suspekta uppmaningar och se om någon nappar. Uppenbarligen gör en hel del det.

Och ja, filmen är rätt lång, men det är värt att se hela. Tycker jag i alla fall. Snubblade över filmen för rätt länge sedan här, där du också kan se andra filmer av samma gäng. Denna är dock den jag gillar bäst. Tack tack till den som la upp den på YouTube dock.

Idén skulle helt klart platsa i min kalender. Kanske kan byta ut någon av uppgifterna mot det här? Får fundera.

Prioriteringar

Jag är nyvaken och klockan är snart tre. Till sex i morse satt jag uppe och broderade flitigt gröna blommor.

För jag ville lära mig brodera och det visade sig vara kul.

Tänk om jag med samma nitiskhet hade börjat skriva den där projektuppsatsen. Önsketänkande, jag vet.

Det kommer aldrig ske.

Sekt-tajm

Idag kom det ett jättemärkligt sektbrev bland kommentarerna på pysselbloggen. Funderade på om jag skulle behålla eller radera men då jag fann det ganska roande bestämde jag att det skulle få stanna ett tag. Kan behöva det som humoristiskt inslag i mitt annars rätt humorfria liv just nu. Tror knappast att de får värva en enda medlem genom att vara där bland kommentarerna hur som. Eric läste det högt och inflikade med kommentarer medan jag drack morgonkaffet vilket resulterade i kaffe i halsen och en dreglande Sandra vilket bara fick mig att skratta ännu mer. Sekter är knappast skrämmande utan bara galet underhållande.

För många år sedan förespåddes det att jag skulle bli sektledare, vilket dessutom även bevisades ytterligare genom ondsketestet. Kanske är tiden inne nu? Ska ta brevet som inspiration, så får vi se vart det leder. Tror dock att jag ska trycka på andra ömma punkter än just arvssynd och att Messias sitter och häckar i Korea.

Återkommer.

UPPDATERING: Fick ännu ett identiskt brev idag (+ bilder. Jippi.) och det roliga i det hela har ist övergått i ren irritation. Så jag plockade bort båda "breven" vilket innebär att länken inte längre leder er till brevet. Är det någon som dör av nyfikenhet har jag dock det sparat för att ha något att skratta åt om tio år. Lämnade dessutom ett lagom bistert svar:

"Hej Bengt och Maarit. Lite fräckt att dubbelposta er propaganda på vår blogg. Skaffa en egen ist om ni nu är måna om att ragga medlemmar. Vårt pysslande och er tro har ingenting med varandra att göra och därför plockar jag bort både denna och förra kommentaren ni skickade häromdagen med exakt samma text. Hoppas det var sista gången jag hörde från er.

hälsningar
en redan förlorad själ fylld med arvssynd som hon med glädje vill behålla."

Har anmält dem som spam dessutom även om det senaste inleddes med "Hej Sandra" osv. Får se om det håller dem borta...

Just nu

Detta är jag. Tolka hur jag mår som du vill.

Förändra livet med mig

Vi får se vart det här året leder mig. För att sätta lite extra krydda på tillvaron har jag köpt mig en ny kalender, nämligen Den här kalendern kommer att förändra ditt liv 2007. Mina förväntningar är skyhöga.

Nu är det bara mod som krävs. Och en gnutta galenskap. Laddar redan inför nästa veckas uppgift - att knacka på samtliga dörrar jag ser. Klurar lite på hur jag ska fixa veckan i burka för att inte tala om vecka 41 när jag ska offentliggöra alla mina lik i garderoben.

Vi får se hur seriöst jag tar veckouppdragen. Än så länge är jag bara säker på att jag ska använda den som helt vanlig kalender samt fylla i den dagliga humörmätaren. Och jag har reggat mig på sidan. Är rätt säker på att jag kommer klara uppdraget vecka 16: att få ett nervöst sammanbrott. Hade det varit nästa vecka hade jag i alla fall lyckats.

Dags att börja om

Jaha. Då var det nya året infestat ordentligt. Kravlade mig inte upp ur sängen förrän vid fyra i eftermiddags. Men festen var trevlig och galet händelserik med diverse namnbyten, svartsjukedramer, fotoorgier, jakt på mer dricka, skrattattacker, oförglömliga bimbokommentarer, några mer eller mindre lösa förbindelser, veganmat, tjuriga grannar och rödvin på min kjol.

Och nu är jag hemma igen och verkligheten slog emot mig helt brutalt. Skola imorgon och massor, massor av måsten. Fan.

Har dock som mål att vakna stark och sprudlande imorgon. Vi får väl se hur det går.