Med smak av blåbär

Kreativ bekämpning

Karlshamns sätt att hantera klotter.

(Tittar man noga ser man dessutom fortfarande vad det står men det är inte lika lättläst i verkligheten.)

Början till dis

Det blir en kort blogg idag för jag ska gå på promenad med M. Det är lite spännande att fyra av mina vänner har bosatt sig med mindre än ett kvarters radie från mig - både D, I och två M. Är bara någon på A som behövs för att kunna gå rakt in i dimman ;-)

Med på noterna?

Kvällen har tillbringats hos D och A. En annan S var på besök och vi fyra spelade MusikAlias vilket är ett tattarspel med galet svåra musikfrågor och gamla sånger som skulle plinkas fram på ett piano som omöjligt kunde låta som det borde.

Jag är inte musikalisk, snarare tondöv, och även om jag känner igen många sånger kan jag ju absolut inte komma på vad de heter eller vem som sjunger. Ett liknande spel fast med böcker borde göras så jag åtminstone hade haft en ärlig chans. Eller nja, kanske inte...

Allmänt mörker

Det är dagar som denna då jag inte borde blogga av två enkla anledningar: inget roligt har hänt och jag är bara gnällig. Inget underhållande att läsa om med andra ord.

Jag har tvättat, det regnar och jag fick jobba fast jag skulle ha varit ledig osv. Ska dock äta jordgubbar nu och hoppas på ljusare tider, typ imorgon bitte.

Skogens skräck

Idag har jag varit i skog och mark, dvs. uppe i vårt torp några timmar. Åkte mest upp för att fota och turen gav mig en hel del jag ska titta närmre på sen. Min förkärlek för blommotiv har helt klart gått om sol-genom-grenar med hästlängder.

När jag ändå var där passade jag på att nostalgitrippa lite och tänkte gå gamla stigar jag inte gått på länge. Uppenbarligen har ingen annan gått där heller vilket ledde till en hel del fäktande med diverse grenar samt långa kliv i högt gräs.

Blodtörstiga myggor fick oss tillslut att vända och nojan för fästingar var hela tiden närvarande för min del. Myggor berör mig inte; även om de suger mitt blod så kliar det inte efteråt och ger inga märken – fästingarna kastar sig dock handlöst efter mig och springer ifatt mig så fort tillfälle ges. I alla fall misstänker jag att det är så det ligger till då jag alltid får betydligt fler fästingbett än alla andra.


På hemvägen i bilen såg jag att en liten fästing kröp på mitt byxben. Efter att ha krossats och fotograferats kastades den brutalt ut genom rutan och jag tog en dusch så fort jag kom in genom dörren. Kläderna får ligga i karantän några dagar. Hatar de små liven värre än något annat.

Detta äventyr tog musten ur mig så jag somnade efter duschen och vaknade precis. Även om jag nu mer är en hårt arbetande människa så lyckas jag uppenbarligen vrida mitt dygn så fort tillfälle ges. Underbart.

Glass i stora lass

Det här med kulglass verkar vara lite svårt för den äldre generationen (i alla fall är det än så länge bara de som har yttrat följande repliker). Det är oroväckande ofta något av följande yttras och i några enstaka fall som en hel dialog.


Kund: Så ni har lösglass?

Kanske det bara är jag som tycker att det låter märkligt. Jag skulle inte ens bli förvånad om det verkligen heter så, men i mina öron låter det hur som helt absurt. Dessutom är det betydligt vanligare att folk omnämner det som kulglass än just lösglass, vilket tyder på att det sistnämnda är det som är inkorrekt. GB verkar dessutom själva skriva skopglass, vilket jag också godtar, i alla fall betydligt hellre än att ta ordet lösglass i min mun.

Jag: Vill du ha bägare eller våffla?
Kund: Har ni inte strut?

Jag vet att det är skillnad på strut och våffla om man ska vara petig (strut är mer sådär maskingjorda och alls inte lika knapriga och har ingen skarv.), saken är dock den att de som yttrar repliken syftar på våffla hur som. När jag har blivit trött på att ingen förstår och jag istället frågar bägare eller strut? får jag givetvis svaret: Har ni inte våffla? Ska jag, mot förmodan, öppna glasskiosk själv nån dag ska jag baske mig bara ha bägare.

Kund: Jag tror det räcker med en kula för min del.
Jag: Okej. Vilken smak?
Kund: Ja du. *funderar* Du kan väl ta lite av varje.

En kula är det samma som en smak. En självklarhet för mig, men uppenbarligen inte för alla. Okej att man kanske vill ha två fast bara en kula så man tar helt lite av två men tio smaker är ju lite väl mycket begärt tycker jag nog, och jag är ändå känd för mina förhållandevis generösa kulor. Lika jobbigt är det med de som säger Ja men ta vilken som. Hopplöst för oftast gillar de ändå inte samtliga smaker när det kommer till kritan.

Och sen är det ju det här med uttalet av pecannöt. Själv säger jag pecaan men en hel del (av någon anledning främst skåningar) uttalar det som päckan. Hävdar bestämt att mitt är det riktiga, men vad vet jag?

Att jobba i glasskiosk med kulglass en hel sommar hade verkligen inte varit min grej. En rusch med glassugna idag, där jag stod och slevade omkring trettio glassar på raken, ledde till en helt bortdomnad underarm med första gradens köldskada. Typ. Det i kombination med ovanstående givande replikskiften får nog vem som helst att tappa sugen på kiosklivet.

Sju sorter

Förvisso är jag ju alls inte av giftastypen och håller löst på traditionerna, men idag bestämde jag mig för att förnya midsommarseden att plocka sju sorters blommor och istället fota sju. Får se om det krävs att jag sover med kameran under kudden inatt för att drömma ljuva sanndrömmar.

Midsommar

Imorgon är det midsommar. Personligen har jag aldrig varit mycket för traditioner och har därför lite svårt att förstå de som uttalar midsommar med ett mjuggleende och något drömskt i blicken. Vad är det som är så speciellt?

Att skutta runt en blomsterklädd fallossymbol och leka groda?
Att äta rutten sill och ynkliga potatis som oftast har skalet på och som kräver åtskilliga snapsar för att skölja ner?
Att huttra i sommarkläderna och förbanna regndropparna som allt som oftast kommer när man är ett med naturen och långt ifrån stugvärmen?

Visst, det kan vara fiolmusiken och folkdräkterna också, men de är ju en mindre förekommande företeelse numer, i alla fall utanför Dalarnas landskapsgränser.

Nåväl. Antagligen är det bara jag som är tråkig och bitter och inte har vett att förstå att midsommar är något mycket större än en helt vanlig dag. Och oavsett era bakomliggande orsaker att fira så hoppas jag hur som att ni får en trevlig dag och kväll imorgon. Själv ska jag jobba och är minst lika glad för det. Alles is gut.

Paus

Idag har det regnat, vilket behövdes. Det har varit stressigt och kaotiskt de senaste dagarna på jobbet så en dags vila behövdes, även om det ledde till att jag gäspandes tog mig igenom dagen trots ett evigt bälgande av kaffe.

Igår höll fritösen på att explodera samtidigt som ett dagis invaderade kiosken i jakt på glass, en kille cyklade kull och rusade in gråtandes och blödandes samt en stor bärgningsbil försökte ta sig in på området i jakt på en dansk husvagn som blivit övergiven på grund av hastig sjukdom.

Allt löste sig till slut (mamma ledde pojken till en vattenkran och dirigerade bärgningsbilen samtidigt som jag hivade ut glass, drog ut proppar och ringde elektriker) men den som tror att jag har ett soft och lugnt sommarjobb får allt komma på studiebesök och inspektera verkligheten.

Idag invigde jag för övrigt mitt nya stora minneskort till kameran. Nu är det bara batterierna som kan hejda min framfart. Pappa visade mig en ny utsiktsplats här också som heter Himmelsberget. Dit ska jag gå med röjsåg och sedan ta prisbelönta bilder. Idag fastnade mest lite regnvåta växter och en kamel på min lins.

Luftslott

Jag drömde att jag fick beskåda ett underbart husbygge som sedan inreddes. Det var mycket vitt och gafflarna låg i rätt fack. Jag inledde en historia med arkitekten och vi försökte springa ifrån uppståndelsen och alla fotograferna, men nu när jag vaknat känner jag en betydligt större saknad efter huset.

Ett sånt hem vill jag ha, bitte.

Nu med bredband

Lyckan är fullkomlig: äntligen har jag lyckats övertala mina föräldrar om att bredband är bra och ha och dessutom lyckats installera det helt själv. Äntligen kan jag återgå till mina gamla vanor. *myser*

Fast jag jobbar ju. Och jag har bestämt mig för att skaffa mig någon form av liv. Mycket i min Karlshamnstillvaro kommer att gå före slösittande vid datorn så ni som väntat på mig, jubla inte för högt. Jag är tillbaka men – förhoppningsvis – inte lika flitigt som förr.

Snooze

Jag snoozar alltid. Jag minns inte ens den senaste gången jag gick upp direkt. När jag inte har något inplanerat på morgonen händer det till och med att jag låter mobilalarmet ringa var tionde minut i flera timmar vilket i sin tur leder till att jag är helt snurrig och illamående när jag väl kommer upp. Nog för att jag behöver, och understundom förtjänar, att sova ut men det är knappast någon djupsömn man uppnår genom att vakna med ett ryck med så korta intervaller.

Idag kom jag upp efter en ynka timme, det vill säga på sjunde ringningen. Ibland, som idag, glömmer jag att stänga av snoozandet och börjar med morgonbestyren direkt vilket har lett till två insikter:

1. Allt som oftast befinner jag mig på toaletten tio minuter efter uppgång och får stressat sitta och lyssna på alarmet och hoppas att det snabbt självdör.
2. Jag hinner galet mycket på tio minuter.

Hade jag hoppat snoozandet om mornarna hade jag både hunnit med en gedigen frukost samt sminka och kamma mig - tre saker jag aldrig hinner nu. Och likväl hade jag hunnit alla tre på enbart tio minuter. Även om denna insikt har nått mig för länge sedan är det inget som kommer rubba mina cirklar. Nog för att det är gott och behövligt med frukost och att jag kanske ser vackrare ut med smink, men det väger likväl inte upp den känslan av att få tillfredställa längtan om "bara-några-minuter-till".

Nyfyndat

Idag lyckades jag lura med mig en smågäspande Marw till 34an. Bor man i Karlshamn tycker jag inte att det finns några som helst ursäkter för att aldrig ha besökt stället, vilket hon tidigare inte gjort.

För er som inte vet är det en second hand-affär som pingstkyrkan har och som bara har öppet på lördagar mellan nio och ett. Detta leder till större möjlighet att fynda och därför en hel del knuffar vid ingången och diverse smågräl om vissa av prylarna. Jag tycker bara det är charmigt att få se alla dessa människors ha-begär lysa i ögonen samt alla som plockar på sig korgar fulla med saker de inte visste att de behövde. Och ja, jag är en av dem. Jag är förvisso inte så aggressiv (klockan nio på morgonen är jag glad om jag alls håller ögonen öppna – slagsmål och vilda diskussioner får vänta till senare på dagen) men det är få gånger jag har kommit ut från affären utan en påse eller två i handen.

De som har besökt mig vet att mitt hem är rätt välfyllt med prylar. En stor del av sakerna är forna 34an-fynd. Åtskilliga kassar har släpats därifrån och även diverse möbler. Det är nog bara bra för mig att jag har flyttat ifrån Karlshamn och det hägrande 34an.

Men nu är jag här hur som och 34an, som brukar vara sommarstängt, tilldelade mig två bärkassar med bra-att-ha-saker idag. Mest böcker men även några halsband och två sällskapsspel. Nu är jag lycklig ägare av det rafflande spelet ”Lyckohjulet” som bygger på tv-programmet med samma namn. Någon som är sugen på att snurra lyckans hjul?

Lite här och där

Det är förvirrande det här med två hem och att flytta saker fram och tillbaka. Jag börjar förstå hur barn med skilda föräldrar har det när jag släpar mina grejer mellan Växjö och Karlshamn och sedan tillbaka igen. Vissa av papperna jag åkte upp för att hämta fanns redan i Karlshamn visade det sig och samtliga av mina tandborstar hade jag tagit ner. Typiskt.

Om nån timme bär det dock av tillbaka ner till Karlshamn igen. Ska bli intressant att se om jag kommer ihåg att ta med allt jag tänkte.

Snabbis

Eftermiddagen har spenderats på hemmaplan i Växjö. Åker tillbaka till Karlshamn imorgon bitti och är bara här en snabbrunda för att hämta lite glömda saker. Har passat på att tvätta mina fönster för första gången sedan jag flyttade in för snart tre år sedan. Eller har rättar sagt klarat av två av fem fönster i skrivande läge… Var betydligt jobbigare än jag trodde och resultatet blev visst inte så lysande så jag tröttnade.

Ska packa ihop mina saker nu och troligtvis somna helt tidigt. Är trött hela tiden och det känns som det var länge sedan jag sov ut ordentligt. Imorgon ska det åkas buss och det är alltid lite spännande. Blir första bussresan med mp3-spelare så det ska bli ett rent nöje. Har ju till och med en förprogrammerad resmusiksmapp.

Fantasibrist?

Är det brist på fantasi som ligger bakom de snarlika tidningsnamnen

Allers och Allas
samt
Hemmets veckotidning och Hemmets journal?

Eller är det bara ett försök från deras sida att förvirra mig som veckotidningsansvarig så mycket som möjligt?

Dagens fråga:

I vilken reklam var det någon sa:

Men det går ju faktiskt inte.

Någon som minns?
*hoppfull*

Klack

Idag var någon form av förvandling på väg att ske. Jag hade ont mellan tårna av de nyframplockade flippfloppsen och impulsköpte därför ett par skor på second hand att ha på mig direkt. Är sällan jag hittar skor i 35 (som jag behöver när jag inte har strumpor) och slog därför till på ett par stilrent bruna.

Med klack.

Som klapprar sådär kvinnligt mot asfalten.

Jag är ju alls inte sån. Nog för att jag äger några stycken par skor med höga klackar men de är inte så välanvända. Jag om någon, med min ringa längd, borde nog ha högklackat oftare men jag blir vinglig, oförmögen att springa samt gnällig pga. ömmande tår.

Samtliga av dessa tre punkter hade jag dock förträngt när jag köpte skorna. Var ändå förståndig och provgick lite inne i affären men då hann inte symptomen framkomma. De kom först en halvtimme senare när jag var på väg hem med matkassar.

Så nu sitter jag här med ömmande fötter och klurar på om jag bryskt ska vänja dem vid höga klackar, flippflopps eller helt enkelt återgå till de något varma (men otroligt sköna) vinterskorna. Får nog sova på saken.

En riktig typ

Om ni undrar vad det är som håller mig vaken om dagarna så är det typ cappuccino.

Smärta

Nu är värken i princip över. Smärta är alls inte min grej. Det insåg jag i och för sig redan för många år sedan när jag var på Kreativum och testade vad jag reagerar på. Det var en apparat som mätte pulsen i fingertopparna medan man fick se en mängd av bilder i snabb följd.

Förvisso var testet rätt missvisande. Det var bilder på dödsbäddar och höga höjder blandat med bilder på röda läppar och naken hud. Nog för att samtliga bilder kan väcka reaktion men det bygger ju troligtvis på helt skilda orsaker.

Hur som.

Själv reagerade jag mest på en man som låg på en spikmatta och minst på ett gråtande barn omgiven av bortvända vuxna.

Kontentan:
Smärta – inte min grej.
Barn – inte helt min grej heller. I alla fall inte när de gråter.

Kännerigendisar och dialekter

Idag såg jag även Hjalle. Kom ihåg att jag tyckte han var snygg när det begav sig och han var minst lika snygg nu. Jag är dock själv ingen bjuty när jag tvingas stiga upp sex på morgonen med munvärk och stressa med frukostplanering till alla rockare så jag försökte inte ens le speciellt stort mot honom. Han köpte för övrigt Expressen av mig på rikssvenska men pratar norrländska när han äter frukost med sina vänner. Sånt tycker jag alltid är lika spännande. Det är också spännande att norrlänningarna verkar förstå min blekingska galet lite. Och norrmännen stirrar bara storögt på mig när jag försöker förklara något och jag är hyfsat säker på att det beror på att de anser att jag pratar ett helt eget, och för dem främmande, språk. Stackare.

Imorgon bär det av hemåt för alla rockers. Kommer allt bli lite tomt men skönt att slippa stiga upp i gryningen för att hacka grönsaker. Jäjä.

Campingliv del 1

Vissa människor fascinerar mig – som exempelvis tysken som campar runt i sin lilla husvagn med jätteparabol körandes en galet gammal blå traktor utan hytt. På husvagnsväggen har han satt upp en Sverigekarta där han ska pricka vart han varit.

Hur kommer man på en sån idé, att ge sig iväg vind för våg på traktorn? Vem är han?

Varför gör inte fler sånt? Kanske är en av anledningarna att traktorn givetvis brakade samman och började läcka bensin vilket fick tysken att rusa omkring med hinkar i båda händerna och skrika märkliga ord på tyska. Sånt är spännande – i alla fall så länge man är utanför och bara får iaktta och förundras.

Nu har han dragit vidare och jag hoppas att han får uppehållsväder så han slipper bli blöt medan han kör traktor genom Sverige. Jag vill ju inte att en man med så storslagna planer ska stoppas av sådana skitsaker som lite regn eller motorbesvär.

Bättre sent än aldrig?

Mina cirklar är rubbade! Härifrån kan det uppenbarligen gå hur som. Blogger låg nere inatt och därför var gårdagen den första dagen sedan i februari då jag inte publicerade mitt dagliga inlägg. Kanske gör det inte så stor skillnad om jag lägger in det vid tolv på natten eller sju på morgonen men rätt ska ju vara rätt. Detta var hur som utanför min makt.

Gillade dock att Blogger skämdes. När jag skrev in adressen, www.blogger.com kom det automatiskt ett sorry efter. Hjälpte förvisso föga, men ändå.

Detta skulle jag ha skrivit igår:

Idag har egentligen allt bara kretsat kring min tandköttsvärk som bara blir värre och värre. Jag vet att det är lagom underhållande att läsa om, men med tanke på att jag inte kan äta eller ens svälja ordentligt är det mest det som jag kan berätta om. Mitt smådreglande och sluddrande har dock fått mig att känna mig mer som en i gänget med alla dessa smålulliga rockers som har anlänt till campingen för att åtnjuta lite hederlig hårdrock samt pimpla i sig ett visst antal öl. Flak efter falk bärs in i de små stugorna och jag undrar i mitt stilla sinne vart de ska få plats att sova.

Nåväl. Det löser sig säkert för dem, precis som det kommer att göra för mig med min ömmande käft. Imorgon ska jag upp i arla morgonstund och servera dem frukost. På återseende.

Kändis(?)skvaller

Är hos D och försöker stressblogga i all hast nu när jag för en gångs skull har tillgång till supersnabbt bredband. Dessvärre kommer ju sällan inspirationen på beställning, så dagens blogg blir en aningens lam. Strax ska det spelas spel så jag är dessutom lite stressad.

Första dagen på kneget hur som. Var helt lugnt. Imorgon väntar dock inversionen av rockare och förhoppningsvis nåt lite mer spektakulärt att skriva om. Det mest spännande som har hänt är att Heavy, i det forna radar- (och rymmar-) paret Hjalle och Heavy, kom och frågade om möjligheten att få låna en grill i duggregnet samt lite senare för att boka en timmes tennisspelande.

För er som inte längre minns honom kan jag berätta att han var först med att bajsa i svensk teve, i alla fall vill jag minnas att det var vad han försökte skryta om förra året. Måste vara skönt att ha något som man känner att man tillfört världshistorien.

Ett par fittslick, bitte.

Kan inte låta bli att småfnissa åt sånt här. Tur att inte hela världen har samma språk för då hade det troligtvis inte hänt.

Tack _Novacaine för inspiration.

Återfunnen

Glömde ju att berätta igår att den saknade biten nu är funnen. Plötsligt bara låg den där på hallgolvet framför oss alla. Och en sak är säker: den kan omöjligt ha legat där när jag var hemma sist.

Så nu är det bara att börja om från början med det igen. Vem är villig att hjälpa?

På plats

Idag bar det iväg till metropolen Karlshamn i arla morgonstund (kändes det i alla fall som efter enbart fyra timmars sömn). Det var lite pusslande att få plats med tre personer och två månaders packning i en bil men jag tror att både vi och alla mina växter trivdes bra. Min bambu tittade nyfiket fram mellan sätena titt som sätt och tafsade L i håret.

På enbart en dag har kusinerna nog sett det mesta av staden. Vi gick oavbrutet i flera timmar genom både solsken och regn och jag lekte guide efter bästa förmåga. Det är inte utan att jag känner mig trött fast klockan ännu inte är så mycket. Det är sånt som flytt och evighetslånga promenader i kombination med lite sömn som tär på mig.

Imorgon ska jag göra mig hemmastadd genom att packa upp, meddela folket att jag har anlänt (de som inte redan vet) samt eventuellt kontakta folktandvården för att fråga vad de egentligen vill med mig. Jag hoppas även att jag har tid och ork samt rätt väder för en fototur. Har fotat rätt flitigt idag men detta är bara början. Är synd och skam att jag inte kan lägga upp så mycket här bara. Tålamod är något som modemet kommer att lära mig hur som.

Packa pappas kappsäck

Alltså:

Lek med tanken att du ska resa hemifrån i lite mer än två månader, typ imorgon. Hur mycket kläder behöver man då egentligen? Hur många tröjor är okej och när borde man skämmas och själv inse att man inte kommer hinna använda alla, så till vida att man inte kör lager-på-lager sommaren ut? Och vad är för lite om man alls inte hinner tvätta?

Det intressanta är att när jag reste till Irland i tre månader hade jag nästan ingenting med mig och klarade mig ”just fine”. Och nej, mamma skickade inte massor av kläder i efterhand (bara tre svarta tröjor då det var det enda vi fick ha på jobbet och det kändes onödigt att köpa massor av nya när jag viste hur många jag hade hemma) och jag köpte inte hutlöst med kläder där för det fanns inte mycket i min stil och smak (däremot skickade jag hem åtskilliga kilo med böcker…). Men på nått sätt gick det bra och jag gick inte i samma kläder dag ut och dag in. Nu i efterhand ter det sig som ett mysterium hur jag egentligen bar mig åt.

Och varför vill jag, som brukar åka mer eller mindre utan packning, nu släpa med mig innehållet i samliga av mina fem garderober? Börjar jag bli fåfäng och velig månne?

*suckar djupt och återgår till valet av byxor*

Blomstertid

Inatt vid tresnåret kändes det som att det var dags att samla ihop mina blommor för avfärden. Jag hade sparat lådan de fick åka till Karlshamn i förra året men insåg snabbt att de har blivit betydligt fler i år. Knepigt.

Eric var här och skrattade åt mina stackars blommor. Han menade på att jag missköter dem och först förstod jag alls inte vad han menade, men ju fler blommor jag samlade ihop, ju mer förstod jag: några var helt överbevattnade och vissa hade sedan länge torkat ut. Medan jag räddade det som räddas kunde gick E och förevigade misären med min kamera. Ni får själva döma hur grymma ni tycker jag är. Vill dock påpeka, innan någon blir upprörd, att han tog bilder just på det värsta, många av mina växter mår faktiskt helt prima. Något mer har jag väl egentligen inte att säga till mitt försvar.

Oinspirerat dravel

Idag har varit en sån där dag då inte mycket anmärkningsvärt har hänt och därför sitter jag har och klurar på vad mitt dagliga blogginlägg egentligen ska handla om. Var länge sedan jag kände sån idétorka. Känns nästan skrämmande.

Mer eller mindre hela dagen har ägnats åt att återinstallera alla program i min dator. Är förvisso småkåt på allt som påminner om katalogisering men i längden är det här tråkigt. Har börjat inse att jag aldrig kommer att få ordning på alla filer. Vill ha ny dator och börja från grunden igen, hade varit nåt.

Nåväl. Imorgon är sista dagen i Växjö på ett tag. Har inte förstått det riktigt och därför alls inte kommit så långt i min packning som jag borde för att känna sinnesro. Får bli hetspackning imorgon istället, och morgondagen ska förhoppningsvis bära med sig lite inspiration till en roligare blogg också.

Omformatering

Dagen borde ha vigts åt att förbereda flytten (och ja, jag vet att jag är omständlig och att alla andra börjar packa en kvart innan flyttlasset går men jag är sån här.) men istället har jag mer eller mindre enbart fått ägna dagen åt att rädda min dator som höll på att sjunga på den berömda sista versen. Och sånt tar tid, uppenbarligen.

Än så länge har det dock gått BRA. Mycket återstår dock. Är dock betydligt bättre att medvetet formatera om än att vänta till datorn bryter samman av sig själv – svinnet blir betydligt mindre och tårarna färre. Det är fortfarande svårt att tänka på traumat förra sommaren då den bara dog utan att rysa. Jag har nog blivit lite äldre och klokare trots allt.