hungrig gäst

Titta, titta vad jag hade på besök i trädgården igår! Galet söt! Och så liten! Och söt!

Funderar på att skaffa mig en som husdjur.

Fördelar:

• galet söta
• dödar ormar (död åt alla ormar!)
• dödar sniglar (får gärna likvidera just de som äter upp mina få grödor i trädgården)
• går roligt
• skrev jag att de är mycket mycket söta?

Nackdelar:

• kan vara taggiga
• äter ormar (tänk om de är som katter och drar hem för att visa sin fångst?! Huvva!)
• äter sniglar (slemmigt. Blä!)
• låter som de äter gummi när de äter skinka (är lite känslig mot smaskande)
• kan säkert vara svåra att tämja och dressera
• tveksamt om de är rumsrena
• blir lätt överkörda och det är hemskt, hemskt sorgligt

Så den får bo kvar utomhus. Hade dock varit glad om den höll sig i enbart min trädgård så jag får beskåda den bedårande lilla varelsen ofta. Har satt ut en matskål till den men tänker inte lägga ut mat utan att jag ser den. Misstänker annars att alla rackans katter kommer och äter upp allt. Och de får gärna hänga någon annan stans. Hos mig är bara iggisar välkomna. Punkt!

Nya fritidsintresset: maniskt spana ut i trädgården i hopp om igelkottssikt.

en liten lektion i källkritik

Fick nyligen se följande statusuppdatering på Facebook:

Varningsklockan ringde direkt hos mig. Inte klockan som plingar livsfara och hysteri utan det var tickandet av brist på källkritik jag hörde. Jag har ju varit med förr*. Jag tyckte så klart det var märkligt att det inte hade tagits upp i medierna, med tanke på att glasätande, som sagt, är en rätt dålig aktivitet att sysselsätta ett barn med. Började med att titta på det självklara stället: Nestlés egna hemsida. Inte ett ord. Nestlé må ha dåligt rykte, men jag tror likväl inte de vill döda barn med hjälp av glasskärvor.

Det tog inte många sekunder att googla fram att allt bara är fejk, lur och smutskastning alternativt i alla fall inte rör någon som inte handlar barnmat i Frankrike. Hittade även en tråd på Familjeliv där någon skrek hysteriskt utan att kolla källa först.

Kontentan är alltså att det bara är att fortsätta att smaska banan på burk, även om jag personligen tror att helt vanlig mosad banan är betydligt smarrigare. Och vad jag kan se verkar det dessutom inte ens finnas någon barnmat som heter något med banana på den svenska marknaden. Självmosa med andra ord.

Jag vet inte vad som fascinerar mig mest: det faktum att folk tror på allt de läser eller att folk sprider saker vidare helt utan att kolla upp om det är sant. Men allt är väl i ögonblickets hysteri över att rädda ett barn. "Skickar jag inte vidare direkt så dör alla barnen och då är det MITT fel", typ. Ska ni tvunget rädda barn så finns det mycket bättre sätt.


* Länken fungerar inte längre i det gamla blogginlägget som jag länkade till, men den gången handlade det om alla lömska våldtäktsmän som la en beryktad våldtäktsdrog i alla kvinnors glas när de var på galej. För att slippa bli far till alla barnen så hade de smarta våldtäktsmännen sett till att kvinnorna blev sterila för livet av drogen. Inte nog med att man blev våldtagen man blev barnlös resten av livet också! En uppmaning till att det var bäst för kvinnor att stanna hemma istället och plocka ut glasbitar ur barnmaten, med andra ord.
UPPDATERING: och lite sökande gav följande artiklar om drogen från Barometern och DN.

sista andetagen på semestern

Sakta men säkert börjar rutinerna igen. Söndagspromenad med Mimmi en lördag (och en timme senare än vanligt)är ändå ett stort steg i rätt riktning. På måndag väntar det stora mästerprovet med uppstigning klockan sex och jobb! Har nog glömt hur man gör.

Och så ett blogginlägg, om än kort. Ett så tråkigt och innehållsfattigt liv kan jag väl knappast leva så jag inte har något att fylla en blogg med?! Det känns i alla fall inte så. Dags att anamma lite rutiner, baske mig!

visst motstånd

Det är lätt att luras av det fina vårvädret. Skuttade hem från jobbet idag med siktet inställt på ett härligt joggingvarv runt sjön i fina solen. Jag hade dock inte med några kastvindar i beräkningen. Nog för att vinden inte längre var isande kall, men jag kom nästan ingenstans! Delvis har det att göra med min dåliga kondition efter en lång vinter i soffan, men stundtals kändes det som att springa på ett löpband.

Jag tog mig i alla fall runt, även om det blev en hel del rask promenad också när vinden var som jävligast. Nu har jag åter kravlat upp i soffan och tänker tillbringa kvällen åt att försöka hålla isär handlingen i sex olika gruppläsningsböcker. Vet inte riktigt vilket som är mest ansträngande - det eller löpningen.

lägesrapport

Det var sjukt länge sedan jag bloggade. Om någon, mot förmodan, undrar vad jag har pysslat med istället kommer här en liten lista:

• spelat kopiösa mängder Sims3.
• fyllt 30 och blivit rejält gråhårig (i alla fall enligt några storögda och - framförallt - skarpögda elever).
• klippt mig, inte blivit helt nöjd och några dagar senare fått erbjudande om en gratis make over. Meant to be, uppenbarligen.
• läst, läst och läst. Exakt vad hittas här. 
• vunnit en bok, väntat på den i evigheter och nu insett att posten uppenbarligen har slarvat bort den på vägen.
• varit ute och småsprungit och försöker komma in i någon form av motionsrutin igen. Går så där.
• fått lite, lite vårkänsla. 
• mest suttit inne i tv-soffan med datorn i knät.
• jobbat på tok för hårt och tagit mig vatten över huvudet genom att hålla igång sex läsgrupper samtidigt.
• tänkt på bloggen nästan dagligen och haft lite prestationsångest.

Nu hoppas jag på gullvivor, fågelkvitter (dock inte för tidigt på morgonen), massor med energi, baske mig. Jag misstänker att det är sånt som får mig att blogga lite mer frekvent.

objuden gäst

Jag kom av mig i städningen röjningen när jag hittade en otäckt stor spindel bland tidningarna. Bestämde mig snabbt för att gå och plocka med annat när den började röra på sig. Nu hämtar jag kraft och funderar på om jag ska gå i närkamp eller låta en objuden gäst komma på morgondagens födelsedagsbaluns. Spindeln lär ju inte frivilligt strosa ut i snöstormen i alla fall.

Att den bodde bland tidningarna måste väl ändå tyda på att den är lite beläst och har någon form av intresse för hemslöjd, träning, korsord eller barnlitteratur. Tror med andra ord den kommer smälta in rätt bra bland övriga gäster imorgon. Om spindeln överlever natten vill säga. Och jag.

det som göms i snö

Det var en gång en kvinna som hette Else-Marie. Hon var ute och strosade i Borås. Plötsligt stannade hon tvärt och gnuggade sig i ögonen. Vad var det hon skådade? En gigantisk kanin låg och vilade sig i snödrivan! Detta var bara för bra för att vara sant! Var den skapad av slumpen eller av en mänsklig hand med en konstnärlig ådra? Ett konstverk var det hur som!

Hon ringde genast lokaltidningen och blev uppriktigt förvånad över att ingen hade ringt tidigare. Var hon verkligen ensam om att se kaninen? En lagom gäspig reporter skickades ut. Reportern la all energi på att fota kaninen (och en glad Else-Marie) ur rätt vinkel och artikeln blev därför i kortaste laget. Men en notis blev det i alla fall. Det är ju inte var dag man skådar gigantkaniner i snön precis! 

Jag vet så klart inte om det var exakt så här det gick till. Min lilla text ovan får helt enkelt ses som en liten saga. Eller kanske ett konstverk? "Artikeln" finns dock. Och eventuellt även kaninen om den inte har smält bort eller hoppat vidare till nya äventyr.

var är jag?

Visst är frågan befogad? Man kan nästan tro att jag har gett upp det här med att blogga. Pyttsan, svarar jag på sånt trams - jag har ju precis börjat!

Och så kom febern, hostan och förkylningen från helvetet.* Troligtvis för att jag skulle känna mig lite extra gammal och skröplig så här de sista veckorna som tjugonånting-åring. På lördag blir jag ju tant. En riktigt frisk kruttant, hoppas jag.

Önskelistan är kort:

1. evig friskhet eller åtminstone att bli kärnfrisk nu och få sova istället för att hosta om nätterna.
2. vår med gullvivor och bländande solsken.

Läste dock om storm i antågande som ska välta träd och lyfta tak. Känns skönt att jag fortfarande sover på soffan på undervåningen. Eventuellt överlever jag till min trettioårsdag, kanske tack vare krassligheten?


* Jag har till och med använt mig av nässpray. Flera i min bekantskapskrets vet vad det innebär i sjukdomsgrad. För övriga - läs: döende.

varm och kall

Om man har en varm, långärmad tröja, raggsockor och två stora filtar över sig och likväl fryser så man typ skakar så är man antingen:

1. utomhus.
2. lite krasslig.

Kombinerat med en härligt uppfriskande hosta misstänker jag starkt nummer två.

Har sovit under de där filtarna sedan jag kom hem och ska strax fortsätta sova. Sjukdom går fetbort!

inte så kär

Jag har gruppläsning med treorna. Deckare och djurböcker är avklarade. Nya genren, enligt lärarnas önskemål, är kärlek, vilket mottogs med blandade känsloyttringar och kommentarer.

Jag: Vad handlar en kärleksbok om egentligen?
Elev 1: Hångel! Bara massor med hångel!
Jag: Men något mer måste väl hända? Det blir ju en rätt tråkig bok om de bara hånglar sida upp och sida ner i typ 150 sidor.
Elev 1: Precis!

Elev 2: Alltså. Det här kommer att sluta med att jag antingen spyr eller dör.

Men så var det några som fnissade lite glatt och några som verkar ha koll och gillar det också. Och fyra veckor går fort. Förhoppningsvis hinner ingen varken spy eller dö, i alla fall inte på grund av läsningen.

spring, Sandra, spring!

Idag var måttet rågat! Det sprätte i benen på väg hem från jobbet* och jag bestämde mig för att göra uppror mot den eviga vintern och börja springa småjogga igen. Min kropp behöver det helt enkelt. Galet, med tanke på att jag, innan förra påsken då mitt nya liv började, aldrig hade sprungit frivilligt i hela mitt liv och bara en handfull gånger under hot.

Nog för att det har töat en del, men det är mest mitt i gatorna det är barmark. Det var således där jag fick hålla till för att slippa vurpa på förrädisk is. Jag höjde helt enkelt volymen på min mp3 och förlitade mig på träningsklädernas fräcka reflexer och kutade runt ett varv i mitt hood. Blev inte överkörd men kände mig likväl galet mör vid hemkomst. Jag får hoppas på att veckan bjuder på ytterligare energiöverskott och töväder, för detta bör bara vara början.



* Kanske överskottsenergi på grund av inställt förskolebesök idag? Det fanns helt enkelt en halvtimmes extra livskraft över ur den dagliga potten.

faran med franskan

Boven i dramat

Jaha. Då har jag tappat en plomb. Jättekul. Och säkert nästan gratis att fixa till.

Andra har sönder lagningar genom att tugga i sig en hel plåt knäck. För mig räckte det med en skiva orostad JätteFranska med marmelad utan skal. Är ju inget tuggmotstånd alls - går ju för böveln nästan att suga i sig utan att tugga. Kanske ett straff för att jag sitter och tittar på Biggest Loser medan jag svullar i mig vitt bröd och tänker att jag borde äta nyttigare och börja träna igen.

Turligt nog fick jag i alla fall en tid redan nu på onsdag. Gör inte ont, men känns som det kan fastna allt möjligt i den stora kratern i tanden. Tills vidare använder jag bara munnens vänstersida och försöker tugga så lite som möjligt. Det vita brödet och marmeladen får stanna, med andra ord.

lönnmödaren inom mig

Det var länge sedan jag fastnade för ett tv-spel känns det som. Burnout-dagarna var liksom förbi efter att Jessica lämnade mig för Karlshamn. Men de tv-spelsfattiga dagarna är nu slut! Den nya drogen heter Assassins Creed II.

Lönnmord är uppenbarligen min grej, visade det sig. Jag är galet bra på att hoppa och springa på hustak, gömma mig i hölass, mingla med da Vinci och hitta tokmånga skatter. Det är mindre kul att bli jagad av vakter och att slåss med svärd, men det är uppenbarligen sånt man får ta på köpet.

Jag har spelat varje lediga stund den senaste veckan och nu börjar jag inse att jag sakta men säkert håller på att gå in i spelet lite väl mycket. När jag gick på stan tidigare i veckan och gick nära några andra tänkte jag instinktivt "tryck A och knuffa till dem så du kan ta pengarna". Lyckades dock komma tillbaka till verkligheten innan jag gjorde något dumt.

Igår rasade dessutom all snö ner från taket, vilket gav spelen en extra dimension. Det kändes som att ha en egen lönnmördare som dråsade ner från taket med jämna mellanrum. Med tanke på snömassorna lär han ha landat mjukt hur som.

Nåväl. Nog med bloggandet. Måste ner och spela lite till innan läggdags.

hemmasång

Det är sånt här som får mig att önska mig en dotter. Och en man med gitarr.
Råkar jag få det kommer jag att säga "En gång till" tills de sjunger sig hesa. Tills vidare får jag trycka på Repeat.




Det låter bättre än originalet. Så det så.

Hittad via Ett liv i exil.

en dagens - eller sju

Dagens:

första bakslag
massor av ny snö när de skrev om töväder igår! Får det alls gå till så? Uppenbarligen var resten av befolkningen lika förvånade som jag, för det var nada skottat och jag fick snö i stövlarna, vilket jag hatar. Nu vill jag bara ha vår och gullvivor. 

dryck
kaffe. I stora koppar muggar. Och lite lite vatten.

missöde
en tappad knapp, vilket jag märkte strax efter att ha svullat i mig tre mättande kåldolmar under glada tillrop. Var det eventuellt för glupskt? Trots ganska stora eftersökningar gick den inte att återfinna. Ligger väl eventuellt i någon snödriva.

dagens mest frekventa utrop
"Jag ÄLSKAR kåldolmar!" samt "Men var ÄR knappen? Knappen, var är du?"

arbetsuppgifter
läsa igenom mängder av bokbloggar, bläddra i gallrade tidningar, röja på skrivbordet, plasta några böcker samt hålla i en liten bloggkurs för en annan bibliotekarie. Arbetsuppgifter av varierande svårighets- och ansträngningsgrad, med andra ord.

köp
Nya numret av Topphälsa. Längtar efter vår, gullvivor och att få ut och springa lite. 

kvällssyssla
spela tv-spel, läsa bok, städa kök och ladda inför morgondagen.

av och på

Så. Då var min blogghjärna visst påslagen igen! Bara medan jag duschade fick jag uppslag till minst tre inlägg. Inga världsomvälvande ämnen eller fantastiska formuleringar, men likväl ett bevis på att min hjärna minns hur man bloggar.

Det kan även vara så att den passar på att vara lite extra kreativ idag, med tanke på att det är min sista semesterdag. Imorgon ska jag ut i verkligheten igen och det är ut i dubbel bemärkelse, med tanke på att jag inte har gått längre än till brevlådan de senaste dagarna. Jag har hört rykten om att det har blivit halt och dessutom håller min kärlek till snö och kyla i sig.

Morgondagens utmaningar blir att överleva uppstigning klockan sex (istället för nio), få med mig busskort och jobbnycklar samt, under bussresans gång, lyckas slå på jobbhjärnan igen. Tur att eleverna inte kommer förrän nästa vecka så jag hinner mjukstarta med de grundläggande rutinerna.

Hm, och vilka var nu mina tre bloggidéer jag kom på? Måste lära mig komma ihåg också, uppenbarligen.

datordrömmar

Ett lagom diffust nyårslöfte för 2011 får baske mig bli att ta tag i saker istället för att gå i evigheter och bara tänka på allt jag bör göra.

Steg ett: skaffa en bärbar dator, vilket jag har tänkt göra i snart två år. Det har alltid känts bra att invänta kommande mellandagsreor, nya modeller eller påstådda prisnedgångar, vilket har lett till att det liksom aldrig har blivit av. Men idag började det nya effektiva livet. "Nu går jag bara upp till datorn och väljer en och trycker på köpknappen direkt!", tänkte jag. Jag inbillade att det max skulle ta någon timme. Ingen vidare realistisk tidsuppfattning, kan jag avslöja redan nu.

Mina kriterier gör att det inte finns allt för många modeller att välja på*, men jag blev helt matt av alla märkliga bokstavs- och sifferkombinationer som alla datorer har. Kunde ingen komma på lite bättre namn än N43JF-VX033V, N82JV-VX025V och andra, helt kryptiska, kombinationer?

Nåväl. En halv dag senare har jag nog kommit fram till ett beslut. Den finns dock inte i lager förrän i nästa vecka, men har jag dragit på det i nästan två är känns några dagar hit eller dit helt okej. Nu gäller det bara att sluta jämföra så jag inte blir så där vankelmodig igen.


* max 14", optisk enhet, tokbra batteritid och så en processor och grafikkort som minst pallar sims3-spelande.