Pages

söndag 15 oktober 2006

Prunusinvigning

Under ceremoniella former invigdes idag Prunus. Själva resultatet blev väl rätt ljummet, i dubbel bemärkelse, men resan dit, det vill säga att lära sig hur maskineriet fungerade, var både spännande och innehållsrikt.

Till en början var vi två som försökte förstå instruktionerna som var skrivna på tattig svenska. Innan kaffet hann bli klart hade vi hunnit bli tre, vilket förvisso inte alls säger något om hur lång tid det tog.

Först skulle maskinen rengöras, vilket innebar att den skulle genomköras med vatten. Efter att ha tryckt på rengöringsknappen skulle vattnet, enligt instruktionerna, flöda vilket gjorde att jag krampaktigt stod och höll en burk beredd att fånga upp varenda droppe. Mullrandet som maskinen frambringade fick mig dock att kasta både mig själv och burken genom halva köket i hopp om att överleva. Jag anser det fortfarande vara ett under att alla inblandade klarade sig med livet i behåll.

Det visade sig vara någon lite filterbeståndsdel som var betydligt mer avgörande än vad det först verkade. Och att flödandet bestod av ett stilla strilande.

Överlag var instruktionshäftet under all kritik. Sverker hade utan tvekan skrikit högt av raseri om det var han som köpt den. Den innehöll information om att filterhållaren skulle dras åt i 64 grader åt höger (hade räckt med ”dra den så långt det går”) samt fyllas med 12 gram kaffe (vilket absolut inte säger mig någonting.) men knappt någonting om hur man sätter ihop maskinen och i vilken ordning knapparna ska tryckas på. ”Det här var hela beskrivningen om hur man bereder skummad mjölk till cappuccino.” står det utan att det egentligen alls har stått något innan om hur man ska gå till väga.

Men vi var kreativa. Och modiga. Efter sju djupa andetag, nedräkning samt några snabba sidohopp till skydd lyckades jag ändå prestera två och ett halvt glas latte efter stort moraliskt stöd från de andra två.

Ja och sen blev då kaffet ljusbrunt istället för svart och mjölken ville alls inte skummas så mycket, fast det berodde nog mest på min rädsla att alls befinna mig i närheten av maskinen. Så resultatet blev ljummen mjölk med en nyans av kaffesmak. Lite socker som smaksättare löste dock problemet för Socker-Sandra och hennes två vänner. Nu ska jag bara samla mod att försöka ge mig in i kamp med maskineriet igen. Nästa gång med skyddsutrustning och betydligt mer kaffe i filtret.

5 kommentarer:

eric sa...

Hahaha 64 grader åt höger! En sådan manual hade jag också skrivit, fast möjligen inkluderat en eller två decimaler.

Och menar du verkligen på allvar att u inte har någon våg hemma som mäter i gram!? Hur KLARAR du dig!?

Jag måste ha tur, för min navel rymmer alltid exakt tolv gram, oavsett material och densitet.

Anders Marzi Tornblad sa...

Kaffemaskiner kan vara krångliga... Har haft oturen (?) att tampas med ett antal sådana med varierande form, färg, storlek och resultat! Fast gott blir det.

Anonym sa...

snabbkaffe är godare.

myrkyr sa...

E - Har en våg men den är smutsig efter att L använt den till att väga fotsalveingredienser på. Önskar mig lika rymlig navel som du. Galet effektivt ju.

SMA - Samma här. Lätt hänt när man har ett förflutet som servitris. Är väl det som ligger mig i fatet kan jag tro, att alla är just olika vilket förvirrar.

A - Kanske inte godare men ack så mycket lättare att tillverka.

myrkyr sa...

L - Äh jag vet inte. Du använde skålen på vågen till NÅTT iaf och jag tog på mig att diska den så den ligger underst i diskhögen. Alltså inte från pysslandet nu sist utan från fredagspysslet. Säger en hel del om mina diskvanor... Nåväl. Du diskade dl-måttet osv. Inget är ditt fel. Hade jag dessutom varit en vanligt fungerande människa hade jag diskat de senaste två veckorna och således kunnat mäta 12 g. Eller inte med tanke på hur oprecis den är.

Well.

Allt är mitt fel. Liisan är HELT avskriven och har aldrig eg varit inskriven ;-)

 
Copyright 2010 myrkyr. Powered by Blogger
Blogger Templates created by DeluxeTemplates.net
Wordpress by Wpthemescreator
Blogger Showcase