var är jag?

Visst är frågan befogad? Man kan nästan tro att jag har gett upp det här med att blogga. Pyttsan, svarar jag på sånt trams - jag har ju precis börjat!

Och så kom febern, hostan och förkylningen från helvetet.* Troligtvis för att jag skulle känna mig lite extra gammal och skröplig så här de sista veckorna som tjugonånting-åring. På lördag blir jag ju tant. En riktigt frisk kruttant, hoppas jag.

Önskelistan är kort:

1. evig friskhet eller åtminstone att bli kärnfrisk nu och få sova istället för att hosta om nätterna.
2. vår med gullvivor och bländande solsken.

Läste dock om storm i antågande som ska välta träd och lyfta tak. Känns skönt att jag fortfarande sover på soffan på undervåningen. Eventuellt överlever jag till min trettioårsdag, kanske tack vare krassligheten?


* Jag har till och med använt mig av nässpray. Flera i min bekantskapskrets vet vad det innebär i sjukdomsgrad. För övriga - läs: döende.