Idag var det dags för redovisning med PowerPoint-presentation inför klassen. Jag hade vår grupps presentation på usb-minnet och precis när jag ska räcka över det till Håkan börjar jag kallsvettas. Kommer nämligen på att minnet innehåller mer än så, bland annat mappen som har det fina och smickrande namnet Håkan Bråkans jävla uppgift.
Aldrig har jag rymt iväg så fort till en annan dator. Gömde mappen som en undermapp och skyndade tillbaka och hoppades att Håkan inte skulle råka trycka sig vidare för långt i mitt mappsystem. Mumlade ”Powerpointen ligger längst ut. Du behöver inte gå in i mapparna.” så många gånger att han frågade om jag hade något att dölja. Kontrade bara med ett nervöst skratt.
Hade det bara stått Håkans jävla uppgift hade jag faktiskt kunnat stå för det. Är nog mest det där med Bråkan som hade fått mig att vilja lägga mig ner och dö en smula. Och jag misstänker att resten av gruppen hade fallit med mig – dock enbart på grund av ohejdbara skrattattacker.
Och redovisningen gick bra sen. Nu har jag bara tre uppsatser av skiftande storlek kvar tills jag når den åtråvärda titeln bibliotekarie.
Jävla Lucia
8 år sedan
6 kommentarer:
L - Misstänkt verkade det alldeles säkert, speciellt med tanke på att hela gruppen fnissade åt mig efter att de förstått och jag stod och var lite rädd när jag väl lämnade över usb-minnet efter att ha trixat. Jag sa typ bara "eller, vänta lite" och gav Lina panikblicken iom att hon är den enda i gruppen som har passerkort till BOP-rummet och sen sprang vi dit. Tror H var för upptagen med att trixa med att allt det tekniska skulle funka för att han alls skulle märka. Jag hoppas det iaf.
Kände liknande ångest idag faktiskt, dock inte lika intensiv och dock under min tur till affären snarare än vid redovisningen.
Hade nämligen råkat lägga kortet på en ovanlig plats i plånboken, vilket gjorde att jag drog slutsatsen att jag hade glömt det. Hade dessutom handlat lite mer onyttigheter än vanligt, vilket gjorde det ännu mer pinsamt. Visste att jag inte hade några kontanter med mig, men kollade ännu paniskt i facket efter en ev. bortglömd femhundring och så låg kortet där.
Men ditt var värre, och närmre. Is i magen för att reda upp det så pass snyggt ändå. Jag hade kommit på det tio sekunder efter överlämnandet.
PS. Hoppas inte Håkan läser bloggen ^^''
Gjorde också något i den stilen en gång - min chef skulle flytta ett par filer en gång och hade slarvat bort sitt eget USB-minne. Jag lånade ut mitt och tänkte inte på att där låg bland annat mitt CV och ett utkast till en ansökan som jag skickat till en konkurrent...
Nån minut efter att han hämtat minnet hann jag samla mig och säga något i stil med "äh - jag måste bara mejla iväg en grej som ligger på minnet till [insert important client's name here]".
E - Oj, svettigt med kortet. :-/ Tur det löste sig. Och jag tror inte H läser min blogg och OM så får vi hoppas han är förstående. ;-) För uppgiften var vekligen en jävla uppgift (och det har jag sagt till honom) och det där med Bråkan är ju bara för det rimmar. *känner lätt paranoia*
SMA - Både detta och kaffe på tangentbord! Alla våra datormissar verkar vara delade! Eller är det bara sånna där allmänmänskliga saker alla som använder datorer får genomlida förr eller senare.
haha underbart Sandra! :)
Bara tre uppsatser kvar minsann. Du kan alltså ana ett litet ljus i tunneln. Snart är Bibblissandra kläckt med andra ord. Jag hejar det vet du :)
V - Japp, ljuset anas. Och tack för påhejningen - lär behövas i lagom portioner från och med nu...
Skicka en kommentar