Idag har jag varit på introduktion till magisteruppsatsen. Roligare kan man ha det. Att jag direkt efter behövde cykla hem i regn gjorde inte att mitt humör blev muntrare.
När jag mötte the Slyna i morse kvittrade jag lite och mådde helt bra fast klockan bara var tio över åtta. Det omotiverade glädjeruset togs dock snabbt ur min kropp. Lika bra det kanske. Synd att gå leende genom en hel dag och känna sig olustig. Är ju inte riktigt jag och en del av min naturliga karaktär.
Så istället för att göra allt av det jag borde idag (inklusive träffa en vän) har jag stirrat en del på mitt tak, blundat en del, nystat garn, ojat mig över framtiden och suckat minst sju gånger.
Nu har jag dock precis ätit upp en tredjedels paket Rocky Road-glass och mår bättre. Har till och med filat lite på min slutuppgift i barn- och ungdomslitteratur som skulle ha varit klar för ett halvår sedan. Visar inte det på någon form av inre viljekraft trots allt?
Stöket har jag dock inte gjort något åt. Trots att det är pysselkväll imorgon. Lite oordning skvallrar väl bara om en kreativ hjärna, eller hur var det nu?
Jävla Lucia
8 år sedan
2 kommentarer:
vad är rocky road-glass? låter amerikaniserat.
jag kan sucka med dig idag. man kan inte vara på topp jämt.
du får en norsk kram - klem. :)
L - Ja jag är ett levande bevis på kreativt kaos! Och okreativt kaos oxå för den delen...
FK - Detta är Rocky Road. Funderade på om jag skulle hyperlänka eller inte i texten men skippade och inser nu att man aldrig kan hyperlänka för mycket. :-)
Skicka en kommentar