Improvisation

Loesje tänker när jag inte orkar. Sånt är bra.

Själv samlar jag kraft, för inatt ska det dansas!

Självplågeri

Idag har jag ägnat mig åt självplågeri genom att titta på det samma. Fyran visade nämligen Jackass – the movie. Jag visste egentligen från början att det inte var något för mig och jag har undvikt att se den tidigare, men idag drabbades jag av tristess och såg den likväl.

Och där satt jag och mådde mest illa och förundrades över vad en del av mänskligheten skrattar åt. Visst log jag ibland och till och med skrattade till, men största delen av tiden var det bara hemskt och jag undrade: varför?

Ja, jag är oftast skadeglad och kan fnissa åt folk som råkar ramla, men de som bara äcklar sig och bland annat trycker upp en leksaksbil i röven är lite bortom mina humorgränser. Det som fascinerade mig var att de dock verkade ha galet roligt och störst portion lycka verkade infinna sig då någon annan spydde. Ja, jag säger då det.

Dagens varning

Akta er för att dricka kaffe, få kopiösa mängder citron i munnen samt primalskrika åt skräckfyllda tv-spel under loppet av några minuter. Det ger nämligen en fruktansvärd magknip – jag vet.

Och sånt kan aldrig sluta väl.

En smula elände

Ronnebys stadsbibliotek har börjat med en underbar tjänst som heter bokväljaren, där de tipsar om böcker man bör gilla efter att man har fyllt i vad man vill att den ska beröra för ämnen. Det finns massor att välja på och även underrubriker till varje ”intresseområde”. Som den positiva varelse jag är valde jag kategorin ”problem” och fick möjlighet att kryssa i eller ur följande underämnen:

Klurade helt länge på hur en bok kan innehålla problem men inte elände. Ska det vara en bok om mobbning men ur en positiv synvinkel? Fast då stämmer det ju inte att det är ett problem. Förvirrande.

Hur som. Efter att ha kryssat i lättläst, svenska som originalspråk samt just elände fick jag enbart en träff men dock en bok som verkar vara riktigt rafflande. Plötsligt insåg jag vad ett eländigt liv innebär och ingredienserna för en bok som enbart skildrar elände med för den delen. Ska läsas och njutas av när tid ges.

Hemligheter

Det är något med folks mörka hemligheter som fascinerar mig. Det började med att jag snubblade över bikten och häpnade över mänskligheten och för mitt eget bästa hoppades jag att allt inte var sant. Sen hittade jag Hemligheter som Maja Spasova hade samlat in hos det svenska folket. Det är uppenbarligen en hel del märkligheter folk går och bär på.

Och nu bara för någon vecka sedan hittade jag min nya favoritblogg PostSecret: folk som skickar in hemligheter i form av vackra vykort. Varje söndag kommer nya och de gamla försvinner.

Kreativa människor som biktar sig får helt klart min förlåtelse.

Att fortsätta skriva

Allt tog sin början i en groende oroskänsla och rastlöshet och i en känsla av att jag var tvungen att börja skriva - igen. Jag har ju egentligen alltid varit en kreativ människa – det är bara det, att jag de sista åren glömt bort det mer och mer.

Förr skrev jag alltid och på allt, jag minns utekvällarna i Dublin som jag spenderande med att skriva inpulsrader på servetter, kvitton och insidan av tomma cigarettpaket medan de andra suckandes fann mig osocial. Orden kom till mig när jag minst anade det och därför hade jag givetvis aldrig anteckningsblocket med mig och kanske var det just jakten på papper och penna som var kicken – att få tag på det innan mina ord försvann.

Och så var det tyst några år. Inga ljuva formuleringar poppade upp, utan det var lugnt och stilla och förhållandevis skönt att bara flyta med. Men i vintras tog det fart igen och tack vare Maynard insåg jag värdet med att ha en blogg. Även om han verkar ha kastat in den berömda handduken nu, så var det ju där allt tog sin början igen för mig.

Detta är blogginlägg 100. Sedan februari har jag skrivit minst ett inlägg per dag. Jag har inte haft något att säga var dag men tvingat mig själv att prestera åtminstone något. Jag började ju blogga för att hålla skrivandet och fotandet igång och få in rutinen igen, snarare än en längtan att dela med mig av mitt ganska innehållslösa liv.

Och i fredags hände det igen: plötsligt kom rader över mig medan jag var ute och dansade. Så detta är inte slutet – långt ifrån. Rond två tar här sin början och jag hoppas att ni som läser hänger med även i fortsättningen. Tack för ni läser och ibland kommenterar! Det värmer och framförallt får mig att skratta, vilket allt som oftast behövs.

Firar stort dessa hundra inlägg, genom att placera mig själv och min blogg i
Växjö på bloggkartan.se. Nu är jag här för att stanna, baske mig.

Söndag

Idag hittade jag ett nytt blåmärke på mitt högra knä och har obeskrivlig träningsvärk i höft och lår. Uppenbarligen var det ganska vilt dansande på dansgolvet av pappkartonger vi byggde igår. Någon annan förklaring kan jag nämligen inte komma på, och så full var jag inte, att jag kan ha gjort helt obscena saker som jag nu helt förträngt.

Hela min lägenhet inklusive jag luktar brandman idag även om jag duschat och försökt samla kläder och överblivna saker från gårdagen på ett ställe. Antar att det är en del av charmen med att grilla. Och ja, det är värt det, för jag hade kul även om mina pinnbröd blev en stor besvikelse. Ska nog lägga ner mer tid på att knåda degen och läsa recept nästa gång.

Nu är det hur som hög tid att återgå till den bittra verkligheten. Har ju en hel del kvar på uppgiften som ska vara inne på tisdag och jag borde vara mycket längre än jag nu är. Attans. Nu när jag precis fick smak på ett liv som var lite lättsammare och roligare, om än inte så ansvarstagande. Tror nämligen inte arbetssituationen för grilluppstyrare är så gynnsam i längden.

Dagen efter

Igår invigdes De Luxe av mig vilket antagligen är en aningens absurt med tanke på hur länge jag bott här. Jag är ju i och för sig ingen utemänniska så det är väl därför. Kommer dock inte bli sista gången jag går dit om jag får bestämma och det får jag ju.

Mina återkommande uttryck för kvällen var: ”jag känner” och ”styra upp”, precis som vanligt med andra ord fast lite tjatigare – vilket man ju har en tendens att bli efter några glas rött.

I morse var jag bakfull. Nu är jag mest stressad att hinna till grillningen i tid. Men solen skiner iallafall och allt är ljuvligt!

Rus

Jag ska ut. Jag har inte tid med det här men har ju mitt kall om ett blogginlägg om dagen att leva upp till: så.

Idag har jag fotat med en ny bekantskap. Hundratjugo bilder blev det. Det genomgående temat var sol genom grenar. Nytänk på hög nivå.

Och ja jag har druckit. Återkommer imorgon och berättar om min eventuella baksmälla.

Och imorgon ska det grillas! Kom!

Orsak och verkan

Idag fick jag lite böcker från adlibris,
vilket ledde till att jag märkte att min diskett som jag har alla mina böcker inlagda på inte gick att finna,
vilket ledde till att jag insåg att jag måste städa,
vilket ledde till att jag städade (läs letade diskett och röjde på vägen) lite istället för att plugga,
vilket har lett till att jag nu sitter med en krypande ångest och inser att mitt tänkta schema har spruckit med råge.
Fan.

Nåväl. Böckerna finns på hårddisken också och nu står 1177 titlar i mina bokhyllor plus minus några enstaka (utlånade samt några jag säkert glömt att lägga in).

När jag nu ska hinna läsa dem.

Inbjudan

Okej. Nu har det gått så långt att E påstår att ”styra upp” är en tom fras! För att citera från msn:

aa, låt oss "styra upp det". den frasen är nog det tommaste jag vet nu.
innebbär ingenting längre

Kommer ta sin lilla stund för mig att komma över. För att motbevisa denna usling till vän ska jag nu styra upp en galet bra grillkväll/-em på lördag. Jag antar att det kommer regna och ja, då får E rätt men jag är galet optimistisk fram tills jag skådar de första regndropparna.

Så. Kom.

Jag vet inte när och inte var men jag vet lördag och varma vindar och vin och jag vet också pinnbröd för det blev jag sugen på när E nämnde det idag.

Känner ni mig mer väl så fråga vart och när det blir och känner ni mig inte än så var lite kreativa och kom på ett sätt att få reda på det likväl. Och jag vet att ni inte anser er ha tid men ta er tid.

Idéer om bra tid och plats mottages hemskt gärna. Är öppen för förslag men jag vill hålla mig i Växjö med omnejd, bitte.

Alla är välkomna. Gå man ur huse och möt våren för bövlen!
Och mig.

Utfyllnad

Idag är jag otroligt tråkig och pluggar mest och har därför upplevt föga som är värt att dela med mig av. Publicerar därför en sån där nödlösning - en halvtråkig lista som alla förr eller senare faller för att fylla i. Lite som ett substitut för barndomens kompisböcker.

Håll till godo. Kommer med mer kraft och nya infallsvinklar imorgon istället - hoppas jag.

1. Ta närmaste bok, slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där? ”...med att finna och bedöma vad som är relevant information liksom att välja ut vad...” ur Limbergs Att söka information för att lära. Ingen rolig litteratur i min närhet för tillfället med andra ord och inte ens en fullständig mening.
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid? Prismas engelska ordbok samt en vägg med fingerspetsarna.
3. Vad var det senaste du såg på TV? Har haft en TV-fri dag idag. Såg dock några minuter av ett program, där några ungar berättade om hur mycket de älskade Harry Potter och varför, medan jag åt. Stängde dock av innan det var slut.
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är? Halv tio (var 21:40)
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu? Lite avlägset ljud från någon enstaka förbipasserande bil.
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du? Luftade mig på balkongen och pratade med the Slyna i telefon. Insåg dock att det var kalt och gick in igen.
7. Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen? Word-dokumentet jag håller på att skriva om informationskompetens samt Limbergs bok.
8. Vad har du på dig? *skrattar* Dags för dagens outfit nu igen? Okej: Sockiplastsockorna, röda pyjamasbyxor, grön tunika, två gråa koftor, lila skarf.
9. Drömde du någonting inatt? *funderar* Var länge sedan jag sov känner jag. Drömde inget som uppenbarligen var värt att minnas hur som.
10. När skrattade du senast? Åt någon galenskap Visbollen kläckte ur sig på msn.
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu? Oj. Massor. Anslagstavla med skräp på (borde rensas), hemmagjort pyssel och drömfångare, en draksköld, ljushållare, tavlor, vykort, en gammal spegel, ett utsmyckat fårkranium från Neapel samt bokhyllor (om det nu räknas som på väggarna).
12. Har du sett något konstigt på sistone? Jag är ute en hel del på nätet. Det innebär att jag ser konstigheter hela tiden.
13. Vad tycker du om den här utmaningen? Ser det inte som någon utmaning utan som ett ypperligt tidsfördriv och utfyllnad till min blogg då jag är helt nollställd på intresanta uppslag och likväl har gett mig fan på att publicera minst en sak om dagen. Hade kunnat vara mer kreativa frågor dock.
14. Vilken var den senaste film du såg? Se till vänster, där går en svensk på tv igår. Tyckte om och blev dessutom lite berörd och melankolisk.
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa? Säkert massor av märkliga saker. Och jag skulle nog impulsresa mer.
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till. Oj. Finns det sånt? Folk är en märklig term… Är det något som ingen alls vet finns det nog en orsak till det och gör sig nog inte så bra i min blogg hur som.
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara? Bara en? *suckar* Sånt här bli så klyschigt hur man än gör. Passar.
18. Tycker du om att dansa? Ja. Fast galendans i ensamheten är nog den mest frigörande. Vill dock lära mig dansa på riktigt och ta snygga steg.
19. George Bush? Que? Ingen fullständig fråga. Antar dock att min åsikt om honom ifrågasätts. Jag är för världsfrånvänd för tillfället för att objektivt kunna svara på frågan men han verkar inte vara världens mest populära kille just nu och det har säkert många bra förklaringar.
20. Föreställ dig att ditt förstfödda barn är en flicka… Vad får hon heta? Tycker om namn på M och har länge mumlat om Minna men jag tror inte jag ska ha varken barn eller djur. Jag är nog mer en sån som ska ta hand om andras när de behöver pausa.
21. Om ditt första barn var en pojke, vad skulle han heta? Näve för det heter ingen annan vad jag vet. Äh. Har egentligen svårt för folk som redan har bestämt sånt.
22. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands? Säkert. Fast kanske inte var som och när som och hur länge som helst. Men jag är galet flexibel vissa dagar.
23. Vad vill du att Gud/Gudinnan ska säga när du kommer till pärleporten? Tråkfråga. Förväntar mig varken pärleport, gud eller gudinna. Antagligen säger han/hon: ”Sorry, du är inte med i Svenska Kyrkan så du kommer inte in. Var god fyll i en blankett för vidare transportering.” Finns det en himmel slipper man nog inte undan tråkbyråkrati ens där.

Upprepning

Jag är trött på att ständigt skriva att ”jag skulle ha pluggat hela dagen idag men”. Det enda kreativa med mig just nu är mina ständiga ursäkter och till och med de börjar mer och mer likna ihåliga mantran.

Egentligen borde det inte vara så jobbigt och svårt. Antagligen krånglar jag till det för mig själv och suckar högre än vad uppgiften förtjänar. Börjar jag bara så är det ju inga problem, men det är just det där, att bryta cirklarna av meningslöst irrande och styra upp. Och egentligen är jag ju på väg nu – i alla fall lite.


Och så regnade det idag och kanske det var lika bra, annars hade jag rymt från mina måsten och fotat. Nu fick jag nöja mig med en solnedgång genom en fönsterruta medan jag satt vid datorn.

Allt går inte att få men en grillkväll med varma vindar, några skratt och rödvin hade suttit fint, tack.

Önskas:

Folk man kan ringa runt klockan tre på natten när man behöver en paus i pluggandet, utan att för den sakens skull behöva inleda samtalet med repliken ”sov du?” och få ett stönande ja till svar.

Är det verkligen bara jag som har helt märklig dygnsrytm?

Jag får nog skaffa mig vänner på andra delar av jordklotet. Australiensarna borde väl vara ganska pratglada just nu kan jag tro. Jag har ju till och med en kusin där, så jag slipper dra till med svengelskan. Fast det blir nog dyrt i längden, med tanke på hur många pluggpauser jag tar.

Och nej, detta är inte menat som en kontaktannons.
Och ja, jag hade kunnat göra detta till en enkätundersökning som några önskade sist jag frågade om jag var ensam om mina "ovanor", men jag har fortfarande inte orkat sätta mig in i hur man gör.

Rostfri vänskap

Idag väcktes jag av mitt förflutna. Malin, som jag läste litteraturvetenskap med för massor av år sedan, ringde för att säga hej.

Jag försöker minnas när vi sågs sist. Jag tog en dagstripp till hennes stad, vi fikade och Lasse ringde när vi var inne i en leksaksaffär och vi insåg att en gemensam fest hade varit lysande, men det blev ju givetvis aldrig av. Var det innan eller efter flytten till Växjö? Jag minns inte.

Det finns massor av människor jag borde ringa som är på väg bort och som jag egentligen vill behålla. Det är en sak med de jag känner att jag likväl har växt ifrån eller av annan anledning inte längre har något att säga, men det är trots allt många jag inte hör av mig till av ren lathet – eller på grund av det faktum att tiden har flugit och det känns märkligt att höra av sig efter en så lång tid utan anledning, samtidigt som det känns lika märkligt att höra av sig av en speciell anledning, särskilt om det handlar om en tjänst (vilket det allt som oftast gör). En annan ursäkt från min sida brukar vara att jag tror att de där samtalen kommer bli så långa bara för det var länge sedan man hördes och oftast är det ju så, men de tar betydligt mindre tid i anspråk än jag dagligen lägger på att sitta på helgon och msn med nya bekantskaper och ”prata” oviktigheter.

Jag borde nog ringa lite folk så här i vårtider, nu när jag har som mest att göra i skolan och därför är galet flyktbenägen från mina måsten. Kanske till och med hälsa på?

Jag hoppas hur som att det inte var löst prat mellan mig och Malin utan att vi ser till att dejta några gånger i sommar när vi ändå befinner oss i samma landskap. Nostalgitripper och uppdateringsältande är ju trots allt bland det bästa, speciellt om det inkluderar rödvin.

Nyrik

Så här var det:
Jag var inne på tradera härom natten och spanade efter bland annat muminsaker. Och där fanns den – min mugg som jag köpt för fem spänn på second hand*, alltså givetvis inte just den utan en likadan. Det galna var att budet var uppe i 600 kronor!!! Den visade sig vara tidigt 90-tal och fin-fin. Där ser man.

Okej, jag använder min men diskar jag den är den ju som ny. Den är inte det minsta skadad och muggen på tradera hade ingen orginallåda eller så. Same shit.

Så här är det nu:
Jag gick in igen för att kunna länka till denna mugg så att ni själva kunde se men nu är den puts väck. Typiskt. Ännu en likadan mugg finns men skadad för 130. Är ju också pengar men inte lika svindlande summa.

Jag inbillar mig inte att någon vill köpa min mugg för 600 och jag säger som alla säger i Antikrundan ”Jag tänker ändå behålla den.”, även om det är ljug för kommer någon viftandes med en femhundring slår jag till illa kvickt och skickar med Shrek-spelet som bonus. Kan till och med tänka mig viss prutmån. Bifogar bild om någon nu känner sig sugen. Vid eventuell försäljning är den dock diskad om så önskas.




*Några imponerades igår av att jag kom ihåg priset på alla kläder men sån blir man lätt när man vuxit upp med min fader – inget konstigt med det. Och ja, jag är säker på femman för jag häpnade över att den var så billig, en ny kostar 150 på Cervera och den såg helt ny och fin ut. Visste ju inte då att det dessutom var en samlarklenod.

En vind av glamour

Som vissa av er kanske har uppmärksammat har jag en ikon här på bloggen som det står Bloggtoppen på. Den visar hur många enskilda besökare jag har haft per vecka och jag kan avslöja att jag har en bit kvar till topplacering som ”Sveriges mest lästa blogg”, vilket jag för övrigt inte direkt har som mål och knappast äger några illusioner om att nå. Jag skriver nämligen om helt fel saker.

Idag tittade jag på de femton ledande varav tio mer eller mindre uteslutande berör kläder och mode. Det var med skräckblandad förtjusning jag tittade på vad dessa tjejer har på sig och att en del av dem lägger ut sin dagliga outfit. Jag funderade direkt på om kanske det är något jag också borde införa? Speciellt med tanke på hur jag går här hemma och dräller omkring mest hela dagarna och inte lägger ner många minuters eftertanke på klädval.

Så här kommer den – dagens outfit samt den obligatoriska informationen om inköpsställe, märke och pris:

Slitna raggsockor med sockiplastgummi under – 30 spänn i en billighetsaffär i Karlshamn.
Svarta mjukisbyxor – fick dem när jag prenumererade på någon tidning.
Randigt linne – Indiska, barnavdelningen, 20 kronor på rean.
Grå tröja – Diesel (!), fått av en vän för länge sen för hon skulle kasta den. Själv hade hon köpt den på Myrorna i Malmö för 30 kronor.
Brun skarf – En New Age-affär i Jönköping, 50 kr.
Accessoarer – inga.
Smink – inget.

Är jag inte ren glamour så säg? Hade ju till och med ett märkesplagg på mig och de som känner mig vet att de är lätträknade i min garderob. Försökte dessutom väga upp genom att stå i samma pose som kändisarna och modellerna brukar göra, nu när jag är en av dem.

Från och med nu ska jag nog titulera mig som modeikon.

Testing testing

Idag borde jag ha pluggat, men så blev det ju givetvis inte. Istället har en stor del av dagen gått till att göra mer eller mindre meningsfulla test på den där sidan som nattens ondske-test fanns på. Hade det inte varit för att jag tror att det uttråkar er hade jag publicerat samtliga resultat här, men jag ska nog spara mig lite och bara ta någon enstaka någon gång ibland.

Hur som. Skulle precis göra testet What Are The Keys To Your Heart? och jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men inte att alla vägar till hjärtat är någon form av djur. Jag som inte ens gillar djur!

Alla frågorna är ytters befängda.

Första frågan: The end of the world is near, and you have the power to save only one kind of animal. What do you save?
- Sheep
- Rabbit
- Deer
- Horse

Kukfråga! Skiter väl i samtliga djur! Springer väl inte där och räddar rådjur under mina sista andetag! Är det någon vettig människa som gör det? Och räddar till vad och från vad? Ska jag drälla omkring med dessa djur i ett öde landskap och gråta sen eller vad?

Fåren går i och för sig att äta och håller mig kanske varm med sin ull och med ett gäng hästar kanske jag kan rida ifrån hela undergången så de två arterna är väl okej men vem fan prioriterar kaniner och rådjur?! Alla fyra arterna går ju förvisso att äta men ändå. Vad har detta med mitt hjärta att göra?

*mycket upprörd*

Antar att detta var det bästa som kunde hända. Inser nu vilka absurditeter jag lägger min dyrbara tid på. Ska nog sätta mig i soffan och läsa dagens Aftonbladet istället...

Blivande sektledare?

You Are 58% Evil

You are evil, but you haven't yet mastered the dark side. Fear not though - you are on your way to world domination.

How Evil Are You?

en rad av vit text är hemligheten

Att jag är mer ond än god har jag aldrig betvivlat. Blev faktiskt positivt överraskad av detta test – trodde jag skulle bli betydligt ondare än så.

undrar om ngn ser?

Antagligen är det något jag har missförstått i översättningen.
betyder isf att ngn kopierar min text
Eller har jag blivit snällare på äldre dar - en del av punkterna gjorde jag ju mig faktiskt skyldig till i min vilda ungdom.

oxå här blir det hemlig text i vittMåste finnas smartare lösning. hatar html-kodning

Tack till K för inspirationen.

I-brist-på-annat-gnäll

Idag ska jag gnälla lite över en sak som idag inte stör mig speciellt mycket men som stör mig för att den kunde ha stört mig.

Jag har lyxen att ha fönster åt tre håll. Mitt favoritfönster är ett av de som är mot väster. Jag kan sitta i soffan och småspana ut och se vilka som traskar på gatan utanför och dessutom se en och annan solnedgång. Detta inlägg ska dock alls inte handla om det utan om mina två fönster mot norr. Där är en mycket liten park ditåt och där emellan en bilparkering – mest för boende tror jag men på sistone har en stor lastbil börjat parkera där vilket innebär att:
1. Massor av parkeringsmöjligheter försvinner för alla mina bilburna vänner (känner åtminstone två som äger bil och en som lånar en bil ibland, så det så.).
2. Min utsikt kapitalt förstörs.

Och visst, jag är ingen pensionär som stirrar ut genom fönster för att iaktta mina grannas förehavanden (fast jag kommer säkert bli en sån nyfiken liten tanta på min ålders höst och därför bli tankspridd och glömma bullbaket i ugnen) och om jag gör det så är ju utsikten som sagt bättre åt ett annat håll men ibland vill jag faktiskt titta på träden och ta bilder på dem och lastbilen är alls inte fin.

Allt är en principsak, och en mycket viktig sådan.

Och ja, jag unnar mig för mycket fritid och tänker för mycket. Jag borde sitta klistrad vid studielitteraturen och inte ge mig tid att ens lyfta blicken mot något fönster. Men som vanligt är det skillnad på bör och gör och jag inbillar mig att jag inte kan få studiero förrän utsikten är bättre.

Varför envisas annars konstnärer och författare att åka till vackra landskap för att skapa?

skriver nt
Okej fyller ut med massor i vitt för atMindre okej

Andra dagen på mitt nya liv

Mitt nya liv började som bekant igår. Idag gick allt käpprakt åt helvete – och då menar jag verkligen allt.

Detta har hänt:

• Jag försov mig och kom ur fas.
• Jag insåg att jag hade gett bort min enda cykelkarta (trodde jag hade en till men mina övriga två kartor var bara vanliga tråkkartor utan markerade cykelvägar) och fick därför lägga en timmes tänkt pluggtid på att leta kartor och jämföra för att hitta bästa möjliga cykelväg.
• Precis när jag skulle cykla kollar jag upp boken igen som var cykelturens mål och ser till min förskräckelse att boken har lyckats bli utlånad – fast biblioteket ännu inte öppnat. Någon infiltrerar uppenbarligen och knäcker mig – mer eller mindre medvetet.
• Jag gnäller inför M som också haft en dålig pluggdag och vi bestämmer oss för att skita i alla måsten och åka till IKEA istället. Var ju i sig positivt men inte ur pluggsynpunkt. *småskäms*
• Kortfattat samarbetar inga bussar och bilar och allt blir krångligare än beräknat och vi kommer inte iväg förrän ganska sent och känner mer stress än ro.
• Jag tvingas i denna veva även ljuga för Ms mamma (som jag tidigare aldrig träffat) och säga att jag vet hur man mäter lufttryck i bildäck för jag insåg att ett nej skulle innebära ytterligare försening. Svarade henne med ”Jag styr upp det.” och svalde hårt.
• Vi kör inom en filial till Älmhult för att få tag i bokhelvetet och möter Sveriges otrevligaste bibliotekarie som utan tvekan uppfyllde alla fördomar om snäsiga bibliotekarier som möjligtvis kan finnas. Hon förstörde all möjlighet till vidare glatt humör hos oss och nej, boken var givetvis försvunnen – troligtvis snodd. Varför någon nu vill sno den tråkboken.
• De hade byggt om IKEA och vi hittade inte det vi skulle och fick gå tillbaka hela tiden och blev därför tröttare än vad vi hade behövt bli.
• När vi skulle tanka på hemvägen och samtidigt ”styra upp” lufttrycket fanns det inte ens nåt sånt skåp med sådana doningar i. Kanske i och för sig tur med tanke på att jag inte är helt säker på hur man gör.

Och nu ska jag sluta gnälla. Allt kunde ha blivit mycket värre – men också betydligt bättre. Jag kom ju hem välbehållen och med en hel kasse trevligheter.

Hoppas dock på att mitt nya liv betyder medgång med varannan-dags-intervall. Betyder i så fall en strålande dag imorgon full av medgång och pluggiver.

Väntar med spänning.

Första dagen på mitt nya liv

Idag har flitets lampa lyst i form av en värmande vårsol. Var duktig och tog mig till skolan och arbetade fokuserat tills jag blev klar. Jag hade tur och allt flöt på bra så jag behövde bara ta mig igenom två småsvackor och inte allt för många frestelser att göra annat. L var en mycket bra pluggkompis – nu är det bevisat att jag faktiskt kan fokusera även med andra och få massor gjort. Bådar gott.

Tog massor av kort idag men det roligaste var nog bilden på flugan som pausade en stund i Ls hår. Tycker hon ska se det som en komplimang. Antagligen landade den på henne istället för på mig på grund av att hon stod i solen och för hon har så fina blonda lockar. Flugan viste säkert att det blev snyggare kontrast så och den var säkert sugen på att göra fotomodellsdebut.

Nu gäller det hur som att hålla pluggivern uppe. Skulle ha renskrivit hela kvällen men har istället pratat med folk på msn och i telefon men som vi alla vet är ju nätverkande a och o i biblioteksyrket så jag kan ju faktiskt se det som en form av studier också. Dessutom berörde ett av telefonsamtalen lite hastigt nästa uppgifts disposition så det så.

Ett enda samtal innehöll alla dessa känslouttryck och en hel del till. Antingen är jag en människa med riklig mimik eller var det ett ganska långt samtal.

Undanflykter

Igår kväll bestämde jag mig: söndag ska bli dagen då jag styr upp allt, då jag som en virvelvind snabbt och effektivt städar av hela lägenheten för att sedan glatt ta tag i mina skoluppgifter.

Och jag trodde verkligen på det.

Idag var det då söndag och hur har det gått med virvelvindandet? Svar: sådär. Jag har tittat mot berget av disk men inte orkat börja, förstrött fingrat på alla papper från skolan och öppnat dokumentet där tre rader som ska förvandlas till sju sidor står skrivna. Två gånger till och med. Jag har pausat med en film och till och från pratat med folk på msn och i telefon.

Mest av allt har jag suttit invirad i min filt och lekt osynlig samt förträng-allt-som-bör-göras-leken och tittat ut genom mitt fönster och purket plutat med underläppen över det eviga snöandet som kommer när man minst anar och vill.

Och nej, jag är inte nöjd med min insats.

Straffet blir en heldag på universitetsbiblioteket imorgon, trots inställd föreläsning, och jag får inte gå hem förrän jag är klar med en av uppgifterna. Och nej - trötthet, hunger, huvudvärk, avbrutna leder, brist på inspiration, datorhaveri, skoskav eller felaktig nederbörd kommer inte vara giltiga skäl – varken vad gäller att slippa cykla dit eller att åka hem tidigare än beräknat.

Stennostalgi

Jag var där med min familj när jag var liten och hann inte stanna länge – fick slita åt mig några nävar sten på måfå och utan eftertanke. Flera år senare hittade jag åter dit, till min ljuvliga stenstrand på Gotland. Den gången fick jag stanna längre men inte länge nog.
Jag känner att jag vill dit igen – snart.

Det fanns en tid då jag hade en passion för stenar och släpade hem tonvis. Målmedvetet sökte jag de rätta stenarna och sörjde de som behövdes lämnas kvar. Den är nu utbytt mot en passion att släpa hem böcker, men likväl hade jag velat sitta på den där stranden igen och klappa stenar och höra vattnets kluckande.

Eller är det bara sommar jag behöver. Sol.
Och att få återuppleva stunder då jag skrattade.

Lycka klockan fyra på morgonen

Nu är klockan gryning, the Slyna sover efter att ha bekämpat diverse colossisar och min häxblandning till kaffe håller mig fortfarande vaken och rastlös.

En hel natts tv-spelande och givetvis det obligatoriska fototagandet. Tog mig själv på bar gärning mitt i ett skratt.


Uppenbarligen är jag lycklig.

Censur

Idag har jag funderat över vart era gränser går, kära läsare. På vår vackra vårpromenad stötte nämligen jag och the Slyna på påskharen. Oturligt nog var den dock stendöd och givetvis tog jag foto på den och tänkte visa här och dra paralleller till gårdagens påsktema samt Cornelis visa Jultomten är faktiskt död. I lagom vitsiga ordalag skulle jag sedan dra slutsatsen att våra traditioner är på väg att dö ut och att de enda som kommer gå orörda ur det här är Halloweengastarna, som ju redan är döda eller möjligtvis odöda och dessutom är importerade från USA och egentligen inte har med vår tradition att göra.

Men så ångrade jag mig och fegade ur och insåg att alla inte skrattar lika rått åt det här som jag och the Slyna – som för övrigt säkert är lite lätt skadade och makabra i vår humor. Några av er hade säkert bara tyckt att allt var osmakligt och inte sett det, på sätt och vis vackra, med döden.

Så jag låter bli och lämnar allt till er egen fantasi istället. Enjoy.

Påskpynt

Snart är det påsk. Till skillnad från andra associerar jag dock det inte främst med påskägg och en och annan förrymd hare utan det första jag tänker på är lajv. Till och från har jag lajvat och egentligen höll jag ju inte på så länge att det hann bli tradition men å andra sidan har jag lajvat fler påskaftnar än jag ätit ägg. Det var ett tag sedan sist hur som och jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag vill tillbaka eller ej. Saknar lajvvisorna på värdshuset men kan helt klart leva utan kylan när man vaknade med slocknad kamin.
Det mest tragiska är alla roliga kläder som nu bara hänger. Det är sällan jag ges tillfälle att skruda på mig adelsklänningar eller rövarmundering och vadmalsmanteln känns tyvärr lite besvärlig att cykla i till skolan. Så jag kanske återvänder – eller använder mina talanger och kläder i något historiskt Dacke-drama som verkar vara på gång… *hintar till den som känner sig träffad*

Stå sitt kast

Idag tog min ena pulsvärmare sig ett bad i hemlighet och blev sig aldrig lik igen. Blev helt bedrövad när jag öppnade tvättmaskinen och såg den helt förkrympt och det var ytterst vemodigt att hysta in den andre för att åtminstone få två lika om än två felaktiga. Och allt är väl bara en vanesak men jag sörjer likväl de gamla.

Nu har jag i alla fall inte lika dana som Lisa längre. Ska nog varna henne från att tvätta sina, men hon är nog förståndigare än jag och har räknat ut det själv.

Nu får jag ha dem på mig, fuktiga, så de kroppsformas och som straff för att jag kastar in saker i tvättmaskinen utan att riktigt titta om något som inte bör vara där slinker med.

Uttal

På dagens föreläsning skulle vi bekanta oss med google. Jag letade snabbt upp Vanliga frågor och svar och fick äntligen reda på det jag länge undrat – hur google egentligen uttalas:

På Svenska så uttalas "Google" med ett kort g-ljud följt av ett långt o-ljud, kort g-ljud och vanligt l-ljud. Följden blir något som liknar [go'-gell]. Första hälften låter som "go'" som i "Ja, det var go' mat", och andra hälften rimmar på "fjäll."

Undrar vem som kom på exempelmeningen Ja, det var go’ mat? Var antagligen någon hungrig stackare strax före lunchtid. Själv hade jag nog valt karamell istället för fjäll som rimord, men så är jag ju från södern och en aningens sockerberoende.

Gränsdragare

Idag nådde jag en gräns jag inte visste fanns. Uppenbarligen får man ”bara” låna 50 böcker på biblioteket i Växjö. Kan säkert för vissa låta som en abnorm summa men för mig, som håller på att plöja igenom halva deras sortiment av bilderböcker, så är det en futtig siffra. Har släpat hem några stycken nästan var dag de senaste veckorna och det blir uppenbarligen snabbt ganska många, eller ja – 50 stycken för att vara exakt.

Bibliotekarien berättade att jag var den första hon varit med om som uppnått gränsen och jag visste inte om jag skulle ta det som en komplimang eller skämmas. Att vara först är ju alltid speciellt men jag ser det likväl som ett tecken på att det är dags att lämna tillbaka ett gäng böcker och bestämma vilka jag egentligen ska analysera. Verkar stå mellan gris- eller prinsesstema. Klurigt.

My name is Sandra

Uppenbarligen är våren här nu och det har antagligen stigit mig åt huvudet. Denna vecka, eller rättar sagt förra, glömde jag inte mindre än två nära vänners födelsedagar. Jag försökte desperat sona mitt brott idag genom att vara hjälpsam mot en tredje vän istället men min karma var uppenbarligen inte så lättlurad. Har skämts hela dagen och får nu klura ut hur jag ska gottgöra L och J. Under tiden får jag skriva upp dem på en lista a la Earl. Kan han styra upp allt så kan väl jag med? Gäller bara att förstå vilka gärningar som väger upp varandra helt enkelt.

Så detta är mitt första steg – ett offentligt, om än anonymt, grattis till L och J! Hipp hipp osv. En gigantisk överraskning utan dess like kommer inom kort knåpas ihop. Så var beredda. *ler lurigt*

Regniga sysslor

En dag av bilderboksläsande och tycka-synd-om-sig-själv-känsla insvept i filt i soffan. Jag har förälskat mig i Stina Wirséns underbara teckningar och skrattade idag högt åt Vem är arg? Varför har jag inte upptäckt bilderböcker tidigare?

Detta nyväckta intresse kommer hur som ruinera mig.

Det ljuva 80-talet

I går natt såg jag Tjenare kungen och log hela filmen igenom. Och ja, den var säkert en enda lång klyscha över 80-talet och säkert hemskt uppenbar ur filmperspektiv men jag blundade för allt det och bara älskade.

Idag har nostalgitrippen fortsatt i form av Två nötcreme och en moviebox och även om jag faktiskt inte var så gammal på 80-talet så känner jag att mycket i högsta grad överlevde in på 90-talet och ler därför av igenkänning på näst intill varje uppslag. Verkar ha varit en bra tid det där – alls inte lika hård och bitter som nu.

Jag grävde bland gamla bilder och hittade den här bilden som är från slutet av 80-talet. Jag gillar den självklara och kaxiga 80-talsposen men minns också att halsbandet jag bär gick sönder när vi var bortbjudna och jag grät och letade pärlor i alla skrymslen och vrår på ett stort vardagsrumsgolv och likväl aldrig fick ihop halsbandet igen.

Så tro mig, allt är inte ljusa minnen och glada tillrop. Även 80-talet hade sina mörka stunder – pastellfärgerna till trots.

Sökning

Jag har drabbats av ett nytt meningslöst beroende. På bilden ska det gömma sig 72 band och jag, som inte ens är så insatt i musik och dessutom är kass på engelska, sitter och letar som en galning.

Nåväl. Gör jag inte detta ska jag skriva sju sidor om begreppet informationskompetens.

Så jag fortsätter leta.

Högsta vinsten

Vad hade jag gjort om jag hade några miljoner? Jo, gett bort en del av dem till detta och resten av mitt liv hade varit ett enda långt och hjärtligt skratt.

Apropå hjärtligt så har min ena gröna växt fått ett rött hjärtblad. Jag ser det som ett säkert vårtecken och framförallt ett tecken på ljusare tider - inne som ute.

Det får vara slut på snöstormar och livsfarlig ishalkning nu.

Bara jag?

Är det bara jag som med jämna mellanrum kommer på sig själv med att stå och dansa framför spegeln?

Nyförvärv

Idag har jag försökt shoppa mig lycklig. Det gick. Till och med släpandet av den tunga kassen genom hela stan gjordes med ett leende på läpparna, även om det stelnade något den sista biten och jag fortfarande känner mig helt lam i båda armarna.

En hel stor kasse full med saker fick jag för priset av ungefär en vanlighetssak. Att billighetsfynda sånt någon annan försakat är uppenbarligen bland det bästa för humöret i grått vårvinterrusk.

Ny början

Idag skulle vara första dagen på mitt nya liv. Som bekant börjar ju alla nya liv på en måndag. Jag hade inte gjort upp några direkta strategier för detta nya livs innehåll men jag bar på en illusion om ett gladare liv med nyttig mat och motion samt en stor portion lycka.

Och vad händer? Det var länge sedan jag var så här butter. Jag gick till skolan i snöblandat regn muttrandes över lång skoldag och blöta byxben, hade ont i magen hela dagen vilket kompletterades med ryggont framåt kvällen och var till på köpet nära att sätta eld på vardagsrummet när jag kom hem. Jag kan börja tjura över mindre motgångar. Detta nya liv var alls inte bättre än det förra.

Får se om jag testar att börja om nästa måndag istället.

Minneskodning

Idag har jag förstått vidden av vad en karta kan säga och få en att minnas. Jag borde göra minneskartor över platser där jag bott och sedan fascineras över hur en prick på en karta kan berätta en hel historia för mig medan den bara förblir en färgprick på en karta för alla andra. Som en hemlig kodning över mina minnen.

Kommer folk som ser mig tro att jag blivit galen då jag stirrandes på en karta kiknar av skratt eller faller i hysterisk gråt? Troligtvis. Det får nog bli mitt nya ensamnöje snarare än tidsfördriv på bussen till skolan.

Reflektion

På kulturnatten upptäckte jag dem för första gången och de har fascinerat mig sen dess. Jag vet inte vad det är som drar men jag fylls av förundran och jag gillar att konstnärinnan har använt sina egna anletsdrag hos dem båda. Jag har svårt att tro att jag själv skulle kunna förvandlas till någon av dem men man vet ju aldrig och kanske är det just det som fascinerar.

Jag vet inte om de ska stanna eller drar vidare då de tillhör en utställning (av Marianne Lindberg De Geer för övrigt) men jag hoppas att de bor kvar. Nu blir det ju dessutom varmare ute och snön på den tjocka versionens mage är bortsmält. Har de klarat vinterkylan så här långt lär de ju trivas bra i fortsättningen.

Detta är Björn

Ibland hittar man väldigt märkliga bilder på nätet. Detta är en av dem. Jag blir helt nyfiken på denna Björn. Jag känner honom inte och inte heller de andra på bilden. I alla fall inte vad jag vet.

Likt en cowboy tuggar han förstrött på ett timotejstrå. Är det bara jag som ser det mörka, lite frånvarande i hans ögon? Vad tänker han på? Vad gör han där? Känner han alls brudbaret eller är de anonyma även för honom?

Och undrar om han alls vet att detta kort finns? Han lär inte ens ana att han är på god väg att bli kändis genom min rikstäckande blogg hur som. Sånt är livet - fullt med överraskningar.

Veckans klipp

Netto har uppenbarligen plockat fram fårsaxen i veckan.

Dagens

Dagens uttryck är:

”Låter spännande
… på ett oroväckande sätt.”

Kan uppenbarligen användas i de mest skiljda situationer så som det faktum att mentorer oanmälda kanske snart dyker upp samt att vissa verkar ha som onsdagsnöje att spela gitarr och onanera med saxar. Och det är ju just flexibiliteten i uttryck som gör att de får ökad livslängd. Jag känner på mig att det är här för att stanna.

Morrhårsfilosoferande

Dagens till-och-från-tema har varit morrhår. Började fundera lite över det redan igår när jag skulle sova, vilka djur som egentligen har morrhår och varför. Har diskuterat frågan med tre personer idag samt googlat och har väl fortfarande inget klart svar även om jag är närmare ett tillfredställande svar nu än jag var när jag låg och vred mig i sängen igår och inte kunde somna.

Har förstått att det är att känna med (vilket jag redan tidigare visste) och att den gemensamma nämnaren för djuren är att de nästan alla är nattdjur samt äter kött. Kaninen faller dock på båda antaganden och jag vet inte hur mörkt sälarna, valrossarna och sjölejonen har det i havet och om man kan känna med dem även under vatten för det verkar vara för att känna luftdrag (dvs eventuellt om offret fortfarande andas?!).

Hade vi människor haft nytta av att ha några snitsiga morrhår?

Lasse sa att detta alls inte är viktiga frågor. Han har säkert rätt. Fram tills nyss har jag ju klarat mig bra utan att behöva grubbla over morrhårsexistensen, men nu var det lite försent att backa som det ju så ofta är.

Någon som har information att bjuda på eller åtminstone någon smårimlig teori?

Disciplinsbrott

Idag skulle jag plugga hela dagen.

Därför har jag:

• varit på biblioteket en bra stund och letat bilderböcker (förvisso till ett framtida skolarbete så det var halvokej).
• handlat och länge och väl botaniserat bland mathyllorna.
• köpt fem nya krukväxter som noga behövdes tas omhand och placeras ut.
• pratat med folk på Helgon och msn om lagom viktiga saker.

Och nu vankas det tv-kväll.

Djurisk

Vet att man ska vara snäll mot folk och inte skratta men samtidigt är jag överkänslig mot felaktig särskrivning och idag fick jag ett ganska roligt inlägg på Helgon:

Är du en ensam varg?

Vad svarar man på det? Antar att det enda rätta är att morra lite hotfullt tillbaka.

Benen fulla med spring

Grannarna över har haft den goda smaken att bjuda in ett litet barn som uppenbarligen tycker alla låtarna i melodifestivalen är dansvänliga. Hörde ett ordentligt trampande uppifrån och insåg att det hade börjat på tv. Tidigare idag har det bara varit spontanspring då och då, nu är det på gränsen till outhärdligt. En sak om jag åtminstone fått se ungen dansa – hade kanske varit kul att se på, nu är jag istället enbart irriterad.

När bör barn lägga sig egentligen? *tittar på klockan*

Vill också

Jag vill också ha en mp3-spelare. Alla andra har ju! Jag vet att jag låter som en trotsig tonåring men jag börjar inse att jag har skapat mig ett behov som inte var lika tydligt tidigare. I dagsläget har jag bara radio på min mobil vilket oftast leder till ett förbrilt tryckande efter en bra kanal och allt jag får är likväl reklam. Förvisso är det mest i väntan på bussen till skolan jag lyssnar men på morgonkvisten kan det behövas bra musik som är självvald för att kunna vakna rätt och få fram det där behövliga leendet på mina vintervissna läppar.

En förfriskad konstnärskuf satte sig jämte mig i en busskur i Ronneby för några månader sedan. Han sa att vi hjärntvättas av detta ständiga brus och skval i våra öron. ”Så jävla bra är inte Elvis!”, skrek han fast det alls inte var honom jag lyssnade på. Han sa många andra klokheter också men det får bli framtida blogginlägg eller begrundelser för mig själv att grunna över.

Kanske har han rätt men jag vågar likväl ta risken. Hjärntvättad blir jag likväl förr eller senare och jag blir det hellre av musik jag tycker om än radions listettor.

Och om inte annat vore det på sin plats med en mp3-spelare för att komma åt usb-minnet. I:s datorkrångel på sistone har fått mig att förstå betydelsen av att ha det.

Så ge mig, bitte.

Några steg tillbaka

Idag var det meningen att jag skulle plugga hela dagen. Istället har jag nostalgitrippat med diverse vänner och på gränsen till främlingar.

Allt började med att jag såg att Den vita stenen ska börja sändas igen. Det är barndom för mig även om jag vid närmare eftertanke inte minns så mycket mer av handlingen än två lintottar till barn, en vit sten som de bråkar om och så någon förrymd elefant.

Kanske är det så att man ska lämna sina minnen orörda. Vad gäller filmer blir man ju likväl oftast besviken. Mest handlar det om att teknologin har gjort smärre framsteg och att man därför bara gråter när man ser exempelvis de gamla Narnia-filmernas försök att få djuren att prata och Aslans malätna lekamen. Man nöjde sig uppenbarligen med mindre förr.

En ny bekantskap frågade mig om barndomsminnen och jag inser att jag har för många. De flesta är dock lyckliga och det är ju bra. De flesta anser sig ha haft en mer eller mindre svår uppväxt så på det viset blir jag ju lite unik och det gillar jag ju att vara.

Och Den vita stenen var mycket riktigt inte mycket att ha – i alla fall inte första avsnittet. Får väl se om jag kommer ihåg att se nästa avsnitt om en vecka. Missar jag det kommer jag nog likväl inte gräma mig allt för mycket.

Rent vanvett

Idag tillbringade jag över sju timmar på campus och lyckades på den tiden ta mig igenom både en föreläsning och två ”intervjuer”. Inte konstigt att jag såg lite märklig ut mot slutet.

Dessutom har bloggen trilskats de senaste dagarna. Även det lockar fram galenskapen, för det finns inget värre än teknik som inte fungerar.