Uppföljning

Idag har jag blivit med eget postfack och passerkort. "Fast kortet fungerar inte förrän klockan halv sex på morgonen", påpekade chefen.

För tillfället känns det överkomligt att kunna hålla mig till tåls tills dess.

Tre tårtor senare

Jag gillar bibliotekarieyrket.

Förmiddagsfika: smarrig tårta med choklad, maräng och nån citronkräm

Lunch: smörgåstårta

Eftermiddagsfika: hemgjort tårta med massor av bär

Längtar redan till morgondagens arbetspass.


(Jag skulle vara tacksam om ni väntar med att bryta mina illusioner genom att berätta för mig att det inte alltid är så här. Låt mig få önska åtminstone tills imorgon.)

Nu börjas det

Imorgon blir första dagen på jobbet. Ska vara på plats redan 8.30, vilket bara det kommer att vara omställning nog. Kommer rivstarta med att jag ska träffa en organisationskonsult som ska lära mig (och tre andra nya) att hantera förändringar samt efter det gå på personalmöte. Undrar om det där med förändringar bara ska gälla saker inom arbetet eller om jag kan applicera det på livet i stort. Känns som det kommer lämpligt hur som.

Så nu ikväll ska jag:
¤ leta fram kalender, penna samt bok som ska förvandlas till loggbok*
¤ välja passande kläder
¤ bli trött (helst mycket snart)

Och så har jag kört bil idag och varit hysterisk över all trafik så nu har jag definitivt bestämt mig för att börja med att åka buss till jobbet och inte köpa bil på ett tag. Svettas på buss är inte kul men att hyperventilera i bil är heller ingen högoddsare.


* något jag har lärt mig älska genom utbildningen...

Nytt kapitel

Så var det här med klassen visst över. Har alls inte förstått att det var sista gången jag såg alla i lördags. Jag har alltid svårt att förstå sånt förrän på tok för sent.

Men jag hade trevligt, om än för små skor och ett tag var det lite väl mycket vin i kroppen. Och uppenbarligen har jag haft tre år som har varit på tok för lugna. Jag tycker att folk till höger och vänster ”talade ut” och själv hade jag inget ouppklarat alls, i alla fall inget som lämpade sig att ta upp en kväll som den och kanske inte alls. Det är en hel del i klassen som jag tycker det är sorgligt att jag aldrig hann lära känna bättre och som säkert hade varit givande att ha som vänner, men nu blev det som det blev. Over and out.

Idag är det måndag. Bakfyllan har släppt och det är dags att bruka allvar. På torsdag börjar jobbet och till dess borde både det ena och det andra vara klart. Och tiden rusar som vanligt.

Fantasi och verklighet

Jag spelar helt klart för mycket Animal Crossing. Satte på spelet i morse och det regnade i min by. När jag hör min granne gasa med motorcykeln utanför sovrumsfönstret hinner jag i min yrvakenhet tänka "Galning som ska ut och åka i regnet" innan det slår mig att bara är i spelet och inte även i verkligheten det regnar. Tala om att leva sig in i spelet...

Två av två

Då var det visst klart. Ett halvår tog det att uppnå mitt nyårslöfte även om en ny klippning vore på sin plats.

Vad ska jag göra nu då?

Evigt bankande

Hur många spikar behövs för att hålla en gavel uppe egentligen? Bankandet på min tar hur som aldrig slut och jag misstänker starkt att min gavel har fler spikar i sig än Ölandsbron har bultar.

Om de någonsin blir klara ska jag hur som sova. Länge.

Angående kvastbärare

Enligt mig och supplejangen finns det tre orsaker att släpa med sig en kvast.

1. Man är en häxa

2. Man är quidditch-spelare

3. Man är en gatsopare

Ettan och tvåan utesluter logiskt sett inte varandra. Vid närmare eftertanke utesluter nog ingen någon annan. Lyckligt lottade uppfyller säkert alla tre kriterierna. Frågan är om de nöjer sig med en kvast?

Fritagning

Idag släppte jag ut mina sniglar i frihet. Våren är här, kylan borta och massor av mumsiga blad finns att tillgå. De har större möjlighet att överleva i skogen än hos mig.

Så jag och Eric tog snigelhemmet samt en lingonburk med vatten och gav oss ut på äventyr i skogen. Tillslut hittade vi en plats där jag trodde de skulle trivas helt bra. Enligt Eric fanns det nog en del bra platser lite tidigare, men jag ville vara säker. Lagom med mat och lagom långt bort från hus. Lite sorgligt var det, men jag har funderat ett tag på det så jag var säker och bestämd.

Nu bor Ragnar och Agda bland blåbärsriset och det ekar helt tyst här hemma. Om någon är intresserad av hela historien så finns första mötet, flytten, svackan samt försök till förökning dokumenterat.

Och kanske, kanske att jag måste gå och hälsa på imorgon.

Ännu smått levande

Nej, varken jag eller bloggen är död och begraven. Vi pausar bara lite. Tror ni inte jag är en sån som håller mitt ord?

Eller så här är det: efter att ha startat mer ämnesinriktade bloggar och kombinerat det med uppsatsskrivande, dvs. mest sitta hemma själv och inte uppleva så mycket som är värt att skriva om, har det här med en om dagen blivit mer tvång än skoj.

Så.

Läget för tillfället är att jag troligtvis kommer att fortsätta med en om dagen (om inte mer) men inte nödvändigtvis här. Denna blogg kommer dock fortsätta att leva och smågro även om jag kanske inte uppdaterar varje dag. I alla fall inte just nu. Så fortsätt titta in då och då bitte.

Och vill ni ha er dagliga dos av mina ord så titta även in på
Kan själv
Mitt Animal Crossing-liv
Kulturellit

Äh.

Med klara ögon

Jag är nästan helt frisk nu (har bara antydan till whiskyröst kvar) vilket i sig är bra men har dock inneburit att jag idag inser hur fruktansvärt stökigt jag har det. Igen. Inga rena glas eller gafflar. Igen.

Så idag har jag diskat glas och gafflar, lyssnat på diverse hammarslag från gaveln som uppenbarligen aldrig blir klar, tittat på för mycket Lost, stickat lite samt haft kopiöst stor ångest för allt annat jag borde gjort istället. Men lite sjuk är jag nog fortfarande. Hur som inte frisk nog för att ta tag i städning och skolarbete på allvar…

Sjukt förvirrad

Jag brukar ha rätt bra koll på mina biblioteksböcker. Inom en veckas tid har jag dock betalat sammanlagt 150 kronor i böter till olika bibliotek. Uppenbarligen är jag sjuk på riktigt, alternativt mycket, mycket tankspridd. Kombinationen är hur som livsfarlig.

Wonder Woman och jag

Kan Miss Keep Your Distance så kan jag. Fast jag blev en helt annan. Wonder Woman = me like! Och med tanke på att jag har överlevt samtliga av dagens bravader med näsan och hjärnan full av snor så kan det nog ligga något i superhjältinnelikheten.

Hade rätt

Japp. Genomförkyld. Nyser så huset vibrerar mer än när snickaren hamrade på som värst förra veckan. Med tanke på att det är en dubbelviktig dag imorgon så gäller det att tillfriskna fortare än kvickt. Har inte haft någon juice hemma men har kurerat mig efter bästa förmåga med glass med strössel på. Eller egentligen med strössel med glass. Jag gillar när det knastrar.

Dagen har ägnats till att titta på stora mängder dålig film, fast jag inte borde pga.
1. att jag borde göra viktigheter (läs: uppsatsen)
2. dålig film gör mig verken gladare eller friskare

Stilla festival

Det var meningen att det skulle bli festivalyra ikväll med tillhörande hån, vadslagning och skratt. Givetvis har jag dock drabbats av en stor portion huvudvärk och känner mig allmänt krasslig. Sjukdom på väg månne? Antar det med tanke på att det är nu jag alls inte har tid med sånt.

Nåväl. Dags att bädda ner mig i soffan och invänta gästerna. Lite schlager och goda vänner får mig förhoppningsvis att piggna till.

Lite efter

Typ nyss insåg jag att jag kanske borde kolla på Lost ändå. För tillfället är jag ganska exakt två säsonger efter. Får väl se hur lång tid det tar att komma ifatt...

Insikt

Så länge Jessica bor kvar och fortsätter pussla med mig och samtidigt elakt kommentera schlagerdängor så kan jag nog bo kvar i Växjö hur länge som helst.

Nära ögat

Jag sov i sängen trots allt inatt, vilket var bra, med tanke på att snickaren uppenbarligen har tagit ledigt idag. Väggen är inte klar men hamrandet har uteblivit. Fick ha sovmorgon i sängen till halv tio vilket kändes som ren lyx.

Men de har inte kommit för att fixa kranen eller toan och det skulle de gjort igår.

Dagen har bestått av stickning, Lost och lite förberedelser inför morgondagens opponering. Klassen ska provopponera på varandra och redan nu är jag och Eric inställda på att gå upp i augusti istället. Det är helt enkelt för mycket kvar för att hinna göra något bra nu på en vecka eller två.

Sömnproblem

I morse funderade jag seriöst på om jag ska börja sova på toaletten istället, då det är det rum som ligger längst från snickargaveln och dessutom har dörr. Att släpa in en madrass till badkaret känns lättare än att bli morgonmänniska och således glatt skutta ur sängen vid sju när panelgubben börjar banka. Dessutom hade han sönder min fönsterram till sovrumsfönstret idag vilket innebär att det fortfarande luktar lim i hela sovrummet. Kommer väl i och för sig leda till intressanta drömmar inatt om jag nu stannar i sovrummet trots allt…

Ett stycke verklighet

Idag har jag haft hantverkare rännandes i lägenheten och de har hittat fel jag inte ens visste fanns så jag kommer att ha dem rännandes imorgon också. Spännande. Inte nog med att ha dem bankandes utanför, nu har de tagit sig in också.

Och så ska hela fasaden (bortsett från den gavel de redan byter träpanel på) tvättas så jag måste ha fönstrena stängda och tvättstugan ska byggas om så ska jag tvätta får jag gå någon annan stans som jag ännu inte riktigt vet vart det är.

Kontenta: just nu fungerar nästan ingenting och snart kommer allt vara nytt och således lär jag väl få höjd hyra. Och nej jag är verken trött, gnällig eller bitter. Jag är bara inne i någon form av uppsatspsykos som inte verkar ha någon ände.

Färdigtrippad

Jaha då har jag varit på återträff med min gamla högstadieklass. Lagom doser av nostalgitripp, skvaller och allmänna uppdateringar. Allt var som då fast helt annorlunda, så klart. Och jag var lite för trött för att mingla så mycket. Fikc dock prata desto mer med de som betyder något för mig.

Jag har varit sjukt seg idag om än inte speciellt bakfull. Imorgon bör allvaret och verkligheten börja igen på riktigt. Kan knappt vänta.

I väntan på återförening

Jag är i Karlshamn på grund av att jag har blivit medlurad på en återträff med högstadieklassen imorgon. Jag misstänker tyvärr att det inte kommer bli speciellt intressant alls med tanke på hur få som har anmält sig. Tre högstadieskolor, cirka femton klasser och typ 40 deltagare - allt som allt. Och jag känner typ fyra av dem.

Men mina närmsta killkompisar på den tiden, E och M, kommer i alla fall och har jag inte nostalgitrippat förr så tänker jag baske mig göra det imorgon. Kanske blir Näsviken innan, där man alltid satt och smygpimplade på den tiden. Öl alltså. Inte abborre.

Men först uppsatsskrivande och sen campingjobb hela dagen imorgon. Det är nämligen fisketävlingar och campingen ska fyllas med karlar som både pimplar på det ena och det andra sättet.

En sak jag borde ha

Min svaghet för snoozande är välkänt. Kan knappt minnas när jag gick upp direkt utan att snooza ett bra tag sist. Kanske någon gång 2004?

Nu har jag hur som hittat en väckarklocka jag borde äga men som jag samtidigt är rädd för skulle ruinera mig. SnūzNLūz är nämligen en väckarklocka som kopplas direkt till mitt bankkonto och var gång jag snoozar donerar jag pengar till en organisation jag hatar. Plågsamt och troligtvis ganska effektivt på en så snål människa som jag.

Jag kommer inte våga köpa en och skulle jag få en skulle jag troligtvis ändå komma på undanflykter att inte använda den. Idén är hur som genial, i alla fall för de med större bankkonto än jag. Räcker ju med en enda snoozmorgon för att tömma mitt.

En svan och dess skugga

Idag har jag planerat en avslutningsfest, haft ångest för uppsatsen, skrivit lite på uppsatsen...

...och fotat en svan som enligt hörsägen lyser om natten.

Glada nyheter

Idag ringde det på dörren. Flera gånger till och med och många signaler varje gång. Men nu har jag lärt mig att inte öppna. Är ju ändå alltid bara försäljare eller tv-pejlare.

Det fascinerar mig dock hur folk tänker som står och plingar jättelänge på en dörr till en lägenhet. Banka många gånger på slottsporten = okej för man kan vara i andra änden och då tar det ett tag att traska till dörren och vid första signalen kanske man inte är säker på att det verkligen var dörrklockan som dånade. I en tvåa = galet. Antingen öppnar jag direkt eller inte alls. Oavsett vad jag gör så hör jag ju i alla fall redan på första.

Klockan ringde i tre omgångar med tiominutersintervaller. Hur tänker man där? Jag hinner ju knappast komma hem och är man hemma och inte öppnar första gången är det ju bara pinsamt att öppna den andra eller tredje. Speciellt om man är ”hemmaklädd” i mjukbyxor som jag. Innebär ju att man måste förklara sig lite om varför man inte öppnade innan känns det som och gör man inte det kommer den som ringde på bara fantisera ihop något som är värre än sanningen troligtvis är.

Fjärde gången kom inga signaler alls men en lapp. Det var uppenbarligen hyresvärden som terroriserat min dörrklocka för att meddela att de ska riva ner alla brädor från gaveln av huset och att jag således bör ta bort alla blomkrukor och tavlor.

Inte nog med att det tar tid att rensa väggar – hela veckans ivriga knappande på tangenterna för att försöka med konststycket att komma så långt som möjligt på uppsatsen kommer att ackompanjeras av ljuva hammarslag från arla morgonstund till kväll. Och givetvis är datorn vänd mot den gaveln, fast just det ja, jag har ju lägenhet och inte slott så jag hör alla ljud redan första gången oavsett.

Det kommer hur som bli en leende vecka.

Trippelt iiiih

Snart kommer det ett paket till mig som är för stort för brevlådan utan måste hämtas på "posten"!

Paketet är fyllt med godis!

Det är helt gratis!

Men först: grilla och antagligen frysa och lukta grillrök. Blir dock ingen ungdomsfylla för min del och det har inte bara med åldern att göra. Häpp!

Kaffeformel

Dricker jag inget eller för lite kaffe är jag för trött för att plugga. Dricker jag precis mer än lagom till mycket blir jag för rastlös för att plugga. Är det någon där ute som vet formlen för den exakta mängden kaffe när man ska plugga?! Kan vara hög tid att lära mig den nu märker jag.

Och är det olika om man dricker pulverlatte eller svart bryggkaffe? Misstänker nämligen det.

Det här med CVn

Idag hittade jag en småfnissig lista över vad galna amerikaner har skrivit i sina CV:n.

Okej, jag förstår att de inte fick jobben (även om det ju inte framgår vad det var för jobb. Några av sakerna kanske, mot förmodan, trots allt var befogade att skriva.). Saken är dock den att jag inte har skrivit något ens på gränsen av så här galet och likväl har jag inget jobb. Finns i och för sig några eventuella förklaringar:

1 : Det är galenskaper de vill ha på landets bibliotek. Jag var således inte tillräckligt galen och uppseendeväckande i mitt.
2: Jag har ju trots allt bara sökt ett jobb hittills.

Smygreklam

Först tjurar jag över att jag inte har blogger eller nät och när jag väl har det har jag ändå inget vettigt att skriva.

Hur som. Det är helg. Se en film, läs en bok eller spela ett spel. Några tips får du på Kulturellit. Än är vi långt ifrån igång på riktigt (vågar jag gissa på att uppsatserna har lite inverkan på oss?) men jag hoppas snart att den kommer uppdateras hyffsat frekvent. Håll till godo med sju blandade recensioner hur som.

Rosetträd

Det är sånt här man hittar när man är utan blogger och utan nät och således ger sig tid att gå ut.

Tillbaka

Plötsligt igår bara fungerade blogger igen. Men sen gick hela mitt nät ner. För stunden har jag både internet och blogger. Känns stort. Försöker att låta bli att vänja mig vid tanken.

Hörs, om tekniken vill det, senare.

Mobbad av blogger

Jaha nu var det min tur. Förr eller senare verkar alla blogger-skrivare få problem. I detta fallet är det dock min dator som strular.

Jag kan läsa min och alla andras bloggar men fältet där uppe där man loggar in är nu prytt med "sidan kan inte visas". Jag kan inte öppna fönstret för att se några kommentarer och inte heller lämna några kommentarer hos någon. Och vilken väg jag än tar så kommer jag inte åt bloggers inloggningssida. Jippi.

Sedan igår vid nio har jag således suttit och trixat. Tagit bort kakor, tillåtit kakor, testat i både IE och Firefox, stirrat mig blind på diverse inställningar men inte förstått något. Och allt, precis allt annat fungerar ju hur bra som helst! Loggar helt lätt in på divere andra sidor.

Så om ni vill ha en fortsatt blogg här så bitte hjälp mig! Är helt desperat och en aningens hulkande just nu. Detta skriver jag i skolan men kan inte bajka hit varje dag bara för bloggen. Om något snille har förslag på lösningar så var snäll och mejla mig på myrkyr@hotmail.com Kommentarerna kan jag ju som sagt inte komma åt. =(

Leif och jag

Jösses. Dagligen är det några stycken som hittar hit genom att söka på leifing nu sedan 100 höjdare förra veckan. Kan inte vara annat än stolt över Leif och hans nyvunna storhet. Hade honom aldrig som gymnastiklärare på gymnasiet men gick otaliga kurser i meditation och avslappning (där en beskärd del leifing ingick) och så har jag haft honom i Tai Chi. Långsamhet är hans grej helt enkelt. Tycker dock att bilden i 100 höjdare var lite fel. Han går ju inte ALLTID så långsamt. Har baske mig sett honom gå fort och susa omkring på cykel också – så det så.

Könsförvirring

Ringer Lasse. När han hör att det är jag svarar han "tjena mannen".

Okej han var trött, men ändå. Mycket är jag, men inte man.

Mitt tillstånd

Minns ni giraffen som gick igenom olika stadier när den fastnat i kvicksand? Idag hittade jag en som visualiserar mina olika stadier när jag sitter vid datorn och försöker knåpa ihop en ”liten” magisteruppsats. Hade det inte varit för glasögonen hade det helt klart kunnat vara jag. Bara idag har jag genomlevt sex av tio. Vilka får ni försöka lista ut själva.

Ledig

Ikväll leker jag med Jessica. Aktiviteterna är som följer:

spela spel på datorn
besöka varandras byar i Animal Crossing
pussla
spela tv-spel
läsa högt ur Vän av ordning och tokskrattat (recension beräknar dyka upp i dagarna på Kulturellit)
dricka kaffe

samt inte alls nämna våra uppsatser.

Natten är ung och en hel del redan avklarat.

*återgår*

Märkligheter i vardagen

J har idag lärt mig att "Har du ätit?" även betyder "Vill du någonsin äta?" Han frågade nämligen och när han fick ett nekande svar gjorde han mat till sig själv då enligt hans logik betyder det att jag troligtvis heller aldrig kommer att vilja äta. Och folk säger att kvinnor pratar kryptiskt. Män tolkar ännu mera ologiskt skulle jag vilja påstå.

Och så har han kastat påläggsskinka på spisen, fast det är egentligen inte lika märkligt. Han påstår dock att den har rymt självmant ur paketet och alls inte kastats. Jag tror vad jag vill om den saken.

Nya giftet

Animal Crossing är verkligen ett gift för mig. Mina dagliga rutiner är nu för tiden att plocka päron, slå på stenar, plantera träd och fiska mellan varven. Nästan dagligen är det folk som missförstår och tror att jag gjort det på riktigt och inte virtuellt.

Mitt riktiga liv består i princip bara av uppsats just nu. Pratar jag om något annat så är det bara på låtsas alltihop. Och rent logiskt är det ju inte heller päronsäsong just nu, eller hur?

Apkul

Jag har rätt många grejer. Min far lever i illusionen att vid en eventuell flytt går det att tömma min lägenhet på en dag.

Jag vet bättre. Inte ens mitt förråd i källaren går att tömma på en dag.

Men nu har jag snubblat över en pryl jag faktiskt inte har (via accessoafeber). En apa som blåser mina naglar torra då jag målat dem. Måste ha! Mitt liv kommer att bli roligare om jag får den.

Fast jag antar att jag borde börja måla naglarna då också.

Uppiggare

Hade det inte varit för att jag hörde denna låten på tv igår så hade jag nog legat ner för länge sedan. En hel del tråkigheter har samlats till en liten tråkhög idag och trots det kommer jag på mig med att gå och nynna till och från. Märkligt. Och det är ju inte ens riktigt min typ av musik. Eller?

Goddag yxskaft, typ

Jag och mamma pratar allt som oftast om olika saker. I morse öppnade jag en konservburk med tonfisk i tomatsås.

”Har du fått den hemifrån?” frågar mamma och jag tror självfallet att hon syftar på konservöppnaren (med tanke på att hon tidigare frågat om burken jag har socker i är hennes gamla.)

”Ja det är en ynnest man får som förstabarn att sno med sig lite när man flyttar.” svarar jag. ”Jag menar, varför köpa när man kan ta en hemma när ni ändå har flera stycken.”

Mamma säger mycket förvånat ”Jaha, så den är gammal?”

”Ja den har följt med i alla mina lägenheter. Jag tror till och med att jag fick den som julklapp för länge sedan när ni hade samlat ihop massor av saker som kunde vara bra att ha.”
Ungefär här avslöjar mamma att hon syftar på tonfiskburken och att hon inte är sugen längre, med tanke på hur gammal den är.

Besök

Idag är föräldradag. Jag och mamma har gått till affären en och en halv gång och för övrigt mest legat och flämtat över värmen i lägenheten. Och druckit saft.

Och så har jag fått tusen frågor om mitt liv som alla rör uppsatsskrivande, jobbsökande och eventuell flytt. Det ska bli skönt när den här perioden är över.

Röjning

Imorgon kommer mina föräldrar på besök vilket innebar städning idag. Kastade ut vissna blommor och fick oväntat lite "nya" kläder på kvällen. Ut med gammalt och in med nytt med andra ord.

Som vanligt

Idag var det meningen att jag:

skulle gå upp tidigt
beställa tid hos farbror doktorn
skriva på magisteruppsatsen
höra av mig till en bibliotekarie ang. min uppsats om bokprat
diskat
städat inför kommande föräldrarbesök

istället har jag:

försovit mig
vilket ledde till att telefontiden på sjukhuset redan var över
lekt med tanken att skriva på uppsatserna och mejla en bibliotekarie
sköljt av lite disk
lekt med Jessica och spelat massor av DS

enda nyttigheten är att jag har betalt min hyra och klassfest-återförening och ingen av de aktiviteterna tog så lång tid att det rättfärdigar att jag inte riktigt hann med allt det där jag borde. Men imorgon ska jag. Måste.

motvind

Jag är helt matt efter natt med dålig sömn och två cykelturer i motvind. Är det verkligen meningen att man ska behöva trampa som en galning i backarna?

För att komma ner alltså.

Gjort någon besviken

Det är spännande med statcounter som visar mig vilka märkliga sökord folk har använt för att komma hit.

För några dagar sedan sökte någon på ”bilder på nerkissade tjejer” och efter att ha tittat igenom tre googlesidor så hittar han (jag utgår på nåt sätt från att det är en han) en länk till mig på sidan fyra:



Vilka visioner han måste ha fått och så grundligt besviken han måste ha blivit med tanke på att det är husdjur som åsyftas vad gäller nerkissade golv och sönderriven inredning – inga söta flickor som löpt amok här inte. Och bilden var på snö som bildade if. Inget upphetsande alls.
Jag undrar om de tre föregående sidorna var lika missvisande på google eller vad som fick honom att komma ända till sidan fyra? Mystiskt hur som och aningen tragiskt.

Tråkliv

Just nu består mitt liv mest bara av uppsatsskrivande och diverse jobbtankar och för det mesta träffar jag inte några andra på hela dagen. Detta innebär idétorka i bloggen vilket säkert märks. Så ni vet.

Idag har jag dock fått träffa levande varelser och en hel del uppsatstänk har satts på pränt.

Högsta önskan just nu: att jag vaknar i morgon bitti och jag har skrivit klart uppsatsen i sömnen och den är fylld av ljuvliga formuleringar och storslagna tankar. Vi får se hur det går med den saken...

Upssats vs. klosterliv

Idag har jag äntligen börjat på riktigt med min uppsats i barn- och ungdomslitteratur som skulle varit inne för ett år sedan. Galet. Jag har aldrig aldrig någonsin varit så här sen med en inlämning. Brukar bli illa till mods bara timmarna efter dead line. Så det ska bli tokskönt att få iväg den och förhoppningsvis är det inte för sent att få poäng för den, även om det kanske egentligen borde vara det…

Och så har jag konstaterat att vintern har kommit tillbaka och att nunnelivet inte är något för mig. Skulle dock vara intressant att se hur länge jag hade klarat av den typen av liv med tanke på:

1. att jag inte får ha någon dator eller andra tillhörigheter
2. att jag måste säga baj baj till alla jag känner och bara se dem genom ett galler sju dagar per år
3. att jag inte är troende

Saker jag önskar jag vetat tidigare del 1

Jag hatade matte i skolan. I alla fall när det började bli mer abstrakt än plus och minus. Istället för att räkna satt jag och tecknade och skrev dikter vilket mirakulöst ledde till en fyra i matte i nian - "för att du ju arbetar så flitigt under lektionerna". Min stackars mattelärare skulle bara veta... Alternativt lärt mig det här. Satt bara och gapade och nu har jag provräknat massor av tal (nåja, två - men kluriga) och det funkar!!! Hade jag vetat detta under högstadiet och gymnasiet hade jag ju inte behövt gå svartklädd och butter genom dagarna. Eller jo. Det hade jag nog. Men jag hade fått rita OCH räkna. Rätt dessutom.