Nyårslöften

2007 ska bli året då jag klipper mig och skaffar ett jobb.

Amen.

Istället för plugg del två

Vill man inte sätta igång att tänka på skolan och diverse andra måsten, fast man klarat tandpetar-tricket, så kan man alltid pussla en dag eller två. Fungerar hur bra som helst som verklighets-flykt och är till och med roligt - i alla fall om man är två.

Istället för plugg

Jo jag borde verkligen ta tag i skolan nu. Speciellt när det plötsligt har blivit så att jag ska fira nyår trots allt.

Men några dagar hit eller dit spelar nog kvitta. För att fördriva tiden var jag bara tvungen att testa ett tandpetartrick idag och det funkade faktiskt till slut, även om min stjärna inte blev lika jämn och fin som den i videon. Så jag måste nog testa några gånger till innan jag plockar fram böckerna om projektteori.

Nästan gammal nog

När jag handlade på Systemet i Karlshamn slapp jag för första gången i mitt liv visa leg där. Bortförklarade hela incidenten med att hon i kassan faktiskt var jämgammal med mig och troligtvis kände igen mig.

Och så idag var det dags igen, fast i Växjö där ingen vet vem jag är och jag känner ingen, i alla fall inte bland Systemetpersonalen. Jag stod och kramade körkortet i vänstra fickan för att slippa sinka kön genom att behöva leta i väskan för jag vet att jag alltid, alltid får visa.

Men så sa han inget alls! Behandlade mig som vilken tjugoplusperson som helst och jag blev helt nervös och fumlig för att han inte frågade. Flackade lite med blicken och darrade till och med på handen när jag fick tillbaka växeln och insåg att nu, i detta ögonblick, ser jag äntligen ut att vara över tjugo.

Och då frågar han. När jag stoppar ner växeln i fickan. Om han kan få se legitimation ”när vi ändå är igång”. Märkligt. Jag lär vara den enda i historien som fått visa leg efter att köpet redan är igenom och jag står och plockar ner flaskorna. Antar att det var min plötsliga nervositet som fick honom att tro att jag plötsligt var mer än fem år yngre än jag är.

Så i fortsättningen ska jag alltid verka lätt nervös när jag är på Systemet. Uppenbarligen en lätt metod för att känna sig yngre än man egentligen är.

Julens läsning

Istället för att plugga har jag bland annat läst. Passande nog Grishams Julfritt om ett amerikanskt par som efter några om och men väljer en julfri jul och istället tänker lägga pengarna på kryssning, vilket får hela bekantskapskretsen och främst grannarna att se rött.

Och den börjar så bra så bra och så roligt och får mig att vara helt tacksam över att inte vara född i överkonsumerande staterna. Men slutet var alls inte passande för min smak. Eller den slutade inte som jag ville, är väl närmare sanningen. Synd.

Så vad göra? Betyder att jag måste läsa minst en bok till innan jag tar tag i pluggandet. En bra.

Tillbaka till start

Jaha, då var jag än en gång hemma igen efter några händelserika dagar i Karlshamn. Bakom mig lämnar jag en hel hög vänner jag aldrig hann se, en ganska kall och tom lägenhet, några påsar tyg jag inte orkade släpa med mig och en vinstlott på hundra kronor som jag trodde var en nitlott och som det enbart var min eviga lathet som hindrade mig från att kasta.

Och framför mig? Mest alla de där studierna jag har förträngt de senaste dagarna. Och två hungriga sniglar.

Igår var jag på en trevlig fest och blev precis lagom full. Kanske jag har blivit lite vuxen nu trots allt och lärt mig när jag ska övergå till vatten? Äh, det var nog bara en engångsföreteelse. Och i morse när jag borstade tänderna hulkade jag mig faktiskt lite – vet dock inte om det berodde på att jag körde tandborsten för djupt in i munnen, gårdagens alkoholmängd eller den eviga julmusiken på radion. En kombination kan tänkas.

Redan på sista refrängen

Imorgon åker jag hem till Växjö igen. Det blev lite kort den här gången men jag känner samtidigt att jag inte har ron att sitta här längre och vänta på att de vänner som är hemma har tid att se mig. Får åka land och rike runt och träffa dem nästa år istället. Kommer ju få massor av tid över nu när jag bara ska knåpa ihop en liten liten uppsats ju.

Har spenderat dagen med farmor och farfar och sitter nu och funderar på om jag orkar gå på galej ikväll eller inte. Men det blir nog en runda iallafall. Fast nog inte ut för då bör jag gå nu helt snart och det orkar jag alls inte.

Jul, jul, strålande jul

Jo men det har faktiskt varit helt trevligt idag. Det var julen då farfar drog örngotten han fick över huvudet, morfar utklassade oss totalt i vändåtta, jag och mormor konstaterade att det var bättre förr och jag lärde ut gamla snapsvisor till maten. Och även om jag fick minst paket av alla (kan det bero på att jag absolut inte önskade mig någonting?) så är jag helt nöjd med det jag fick och alla verkade nöjda med det lilla jag gav.

Nu återstår en uppfriskande kvällspromenad med Marina.

Julfirandet ska kanske inte bojkottas helt trots allt?

Årets julklapp

Det har inte ens hunnit bli julafton än och jag har redan fått/hittat den bästa julklappen!

När mormor och morfar flyttade för något år sedan röjdes det en hel del. Jag hade tyvärr inte möjligheten att hjälpa till (hade nog snarare handlat om att förflytta allt deras ”skräp” hem till mig istället för till soptippen skulle jag tro) men mamma tog hem en del hon trodde jag skulle gilla.

Så jag fick en hel bunt med stickor som jag sen glömde bort, med tanke på att det var i det förflutna långt innan jag började sticka. Och nu sen jag börjat, och försökte minnas, trodde jag att jag hade skänkt vidare allihop.

Och så nu, i jakt på lite tyg bland all bråte, hittade jag påsen med stickorna igen och skrek iiiiih en lång stund. Som jag har letat på second hands efter grova stickor och nu har jag en hel uppsättning: både 6, 7 och 8 + rundstickor och sånna där märkliga flätstickor och en bunte märkliga virknålar. En komplett samling och mer där till!

Berättade uppspelt för mamma som drog sig till minnes ännu en samling stickrelaterat innehållande ett nystan, en halv stickning, samt tre roliga mönster, varav jag burit slutprodukten från samtliga.

Om julen var räddad innan idag, på grund av kameran och lite garn, så är den mer än räddad nu. Typ bästa ever – redan innan start. Fast vi får väl se om extasen lägger sig tills imorgon. Blir traditionerna för ansträngande gömmer jag mig i min lägenhet och stickar, helt klart.

Och vad lär vi oss av detta? Jo att aldrig aldrig kasta något. Det man inte ser använing för idag kanske du skriker iiiiih över om ett år.

Framme

Jaha. Då var jag på plats. Och ingenting händer. Har gått en runda på stan i väntan på att mina föräldrar ska komma hem och spontan-sms:at lite vänner men givetvis har ingen tid att ses. Hatar att alla är så upptagna på julen – själv är jag galet ledig. Hela världen står still utom jag. Är det för övrigt någon som är lika uttråkad som jag imorgon innan klockan fem och befinner sig i Karlshamn så RING, RING!

Så nu sitter jag här och är rastlös och vill hem igen. Köpte lite garn på stan som jag tänkte roa mig med (Det enda positiva: att Konsum här har sjukt mycket mer garn än vad som brukar finnas i en mataffär.). Tänkte lägga upp en bild på garnet och märkte då att kameran saknar batteri.

Jaha.

Och fan. Är det någon gång jag vill fota så är det nu över jul. Är nästan lite lipig.

Jaja. Ska återgå till min kalla gamla lägenhet och läsa några nummer av mammas Tara i väntan på hemkommande föräldrar och mat. Finns bara julmat i kylskåpet som jag inte får röra.

UPPDATERING: Ja! Ja! Ja! Batteriet satt i batteriladdaren som jag var klok nog att hysta ner innan jag for. JULEN ÄR RÄDDAD!

Packa pappas kappsäck

Imorgon bär det av hem till familjen. Ska sova, sova, sova, äta lite och förhoppningsvis hinna träffa lite vänner innan det är dags för hemfärd till Växjö igen. Det blir inget långt besök den här gången. Har ingen ro att stanna.

Men packa bör jag göra. Har ännu inte börjat så jag antar att det är dags. Har dock inga rena kläder knappt så vi får se hur det blir.

Lagom bitter

För mycket pluggande gör mig uppenbarligen galen. Idag fick jag skjuts till McD av en person som insåg att jag måste äta lite ibland och att min yrsel och huvudvärk kanske beror på annat än sömnbrist, nämligen näringsbrist.

Så jag åkte dit. Utan bh och i nåt morgonrocksliknande. Orkade inte ens skämmas. Och så satt jag där och tuggade och hatade människor ett tag. Funderade lite på varför alla muppar är så fult klädda. Hade jag ett muppbarn hade jag baske mig klätt det snyggt! Och varför är folk så spydiga och vägrar samarbeta? En stackars McD-kassörska sprang flera varv för att leta efter en som skulle ha en beställd hamburgare. Visade sig vara snubben vid grannbordet. Han såg henne men lät henne springa och fråga runt i flera minuter. Varför inte bara vinka lite åt henne som ett tecken? Hoppas burgaren hann bli riktigt kall.

Vissa dagar ska jag helt enkelt inte bli utsläppt. Tjänar inget till.

Istället för vettigheter

Idag borde jag ha skrivit kommentarer i ett virituellt seminarie hela dagen. Istället har jag häpnat över en väns nya yttre samt fallit för msn:s billiga trick att få skapa gubbar. Kommer antagligen inte ha nån nytta av min guppande gubbe men han blev söt och speglar nog min sinnesstämning rätt bra.

Rolig sysselsättning hur som om man har massor av tid över eller ingen tid alls, men lever i förnekelse.

Inte som jag tänkt mig

Idag blev jag äntligen klar med en uppgift till skolan och bestämde mig för att fira genom att gå och köpa julklappar. Strosade helt planlöst utan att veta alls vad jag ska hitta på att köpa till min kära familj som absolut inte önskar sig någonting.

Resultat efter några timmars planlös vandring: julklappar till mig själv för nästan tusen spänn.

Jahapp.

Men jag är tokstolt över att ha hittat ett par gröna skor jag suktat efter ett tag men som tidigare inte fanns i min storlek. Idag fanns de där dock plötsligt och jag såg det som ett tydligt tecken.

Så nu har jag inga pengar kvar till julklappar. Knepigt. Nåväl. Har några dagar på mig att lösa det problemet.

På rymmen

Jag börjar bli väldigt bra på att rymma ifrån allt ansvar. Fredag var de tre vännernas dag, lördagen ägnades åt föräldrar och bror, söndag blev en spontan spelkväll och idag var det pysselkväll. Men nu så. Inatt ska jag försöka bli klar med en skoluppgift. Måste. Spelkvällen igår var dock väldigt trevlig och jag ska nog försöka mig på att baka något som inte är lika torrt som mina gamla lussebullar jag mutade pojkarna med igår, så de kanske kommer tillbaka snart igen. Talisman var nämligen ett tokbra spel och det beror inte enbart på att jag vann helt storslaget. Tror det berodde på att jag liksom smög mig i mål medan pojkarna blev förtrollade till paddor i sin girighet över varandras skatter.

Så nu önskar jag mig Talisman i julklapp vilket jag inte lär få. Tillverkas inte längre och när man råkar hitta det på nätet nån gång per år går det på åtminstone femhundra spänn och det är det nog inte värt. Får satsa på att fortsätta muta Ted istället, som ju äger det.

Nåväl. Nog med att drömma mig bort till spelkvällar och dags att ta tag i den där diskursanalysen. Blä.

Välutrustad

Jag önskar mig en fylld verktygslåda i julklapp av min snickrande far. Vi tittar därför efter vad jag redan äger och inser att jag redan har det mesta.

”Du är betydligt mer välutrustad än de flesta karlar”, sammanfattar min far samlingens dignitet efter att ha påpekat att jag till och med har någon åtdragarmojäng för tändstiften.

Grejt för mig utan bil.

Men jag saknar en såg. Har bara en bågfil, som ju som bekant är en metallsåg och alls ingen fil. (En gång för bara ett litet tag sedan spelade jag ett märkligt spel och fick ringa the Slyna för att fråga vad en bågfil var för form av verktyg bara för att han jag spelade med inte trodde att det skulle hjälpa. Och själv hade jag ju ingen aning, men slynan min hade koll.)

Att jag nu får veta att jag hela tiden haft en i min ägo får mig att rodna lite. Sånt bör man veta. Å andra sidan är jag en sån som äger många saker utan att veta vad de är bra för eller ens att de existerar i min ägo.

Föräldraträff

Idag har jag haft besök hela dagen av två föräldrar och en bror. Det är helt klart en stor omvälvning när man för det mesta är ensam. Det är en sak att ha vänner på besök och en annan sak att ha tre familjemedlemmar här som ser sig som hemma fast ändå är helt bortkollrade med tanke på att de bara är här nån gång per år. Att de stimmar runt och ska hjälpa till med allt gör att de känns som betydligt fler än tre. Kanske omkring sju.

Men det har varit rätt trevligt också. Nu sitter vi och småfnissar till Macken och strax ska vi rensa avloppet. Jag får se det som en liten provrunda inför den kommande julen då jag ska bo med dem en hel vecka. Det här med att bo med folk är nåt jag bör öva på.

I väntan på vändning

Oftast har jag något att skriva. Idag är jag bara tom och trött. Fortsätter skolan så här länge till kommer jag nog inte orka. Hoppas på att mina föräldrars besök imorgon piggar upp lite.

Epidemi

Uppenbarligen är det nåt på gång nu. Typ en blogg om dagen som jag följer lägger ner och tar dessutom bort allt skrivet. Bara sådär - utan minsta förvarning.

Varför?

Är det julstressen eller är det så att bloggen är död som fenomen och jag bara är lite sen att hänga på bojkottningen?

Jag har hur som inga planer på att sluta – hur ute jag än kommer att vara. Jag är förvisso på gränsen till att bränna ut mig och har ingen egentlig inspiration till att skriva (och verkligen inte plugga), men jag ska kämpa på. Värre stormar än denna har jag ridit igenom.

Och om jag någon gång bestämmer mig för att lägga ner så kommer jag likväl att spara allt gammalt skrivet. Som nåt form av monument. Eller äh. Monument lät präktigt, men kvar ska det i alla fall få stå.

Så ni vet. Denna och pysselbloggen kommer ni inte bli av med i första taget. Och alla ni som i veckorna har lagt av och eventuellt läser denna: börja igen bitte. Utan min dagliga dos bloggläsning kommer jag troligtvis att behöva skaffa mig någon form av nytt fritidsintresse och det får vi ju inte riskera.

Lucianostalgi

Redan som liten var jag misstänksam mot traditioner. Eller nja, nu småljuger jag nog lite för mig själv – jag antar att jag tittar snett på tantan med väskan* av en annan anledning än att jag ska lussa.

Äh. Jag tittar nog inte ens snett på henne utan är nog bara trött.

Året var nog 1985. Jag lussade på posten med de andra postenbarnen i ett på tok för stort och upplagt lucialinne och mina vita mockasiner som troligtvis inte var så vita efter det här.

I år har jag inte sett någon lucia och ännu mindre deltagit i något luciatåg. Sist var på gymnasiet och jag var tjurig över att jag inte var den som röstats fram till lucia, trots min valkampanj där jag lovade att kuppa och klä mig i svart om jag fick röster. Jag fick en hel del, men det räckte inte.

När jag såg den blonda och långa lucians stearinklumpar i håret, som fick klippas bort under tårar, log jag nöjt i mjugg.



* ...vars son blev rätt snygg och gick på internat med prinsen och som jag träffade några gånger som helt liten och på en bild kravlar runt på en filt tillsammans med och klappar honom på huvudet. Fast det var ju innan han blev snygg och polade med prinsen. När det inträffade klappade jag honom inte alls. Pratade lite kort och ytligt med honom på nån fest bara.

Om det nu alls är hennes händer som jag tror att det är vill säga.

En snabbis

Idag blev jag erbjuden att få äta på McD och bangade.

Uppenbarligen är jag värre däran än jag först anade.

Efter att jag stillat min hunger med tonfisk har jag suttit och grämt mig åt att jag missade ett näringsrikt mål mat och har tröstat mig med de här herrarnas utförliga order.



Nu är ju min utrikiska inte så där jättebra men jag funderar om jag hade kunnat förstå hela ordern om jag var McD-anställd och fick den på svenska? Hade fått göra som jag gjorde med drickbeställningarna på Irland: gå fram till bartendern och uttala drinken så som jag hörde den fulla irländaren säga det och sedan hoppas på att irländaren verkligen var så full att han inte märkte att det kanske inte blev vad han beställt.

Fast som McD-anställd hade jag förstås inte haft någon bartender som kunde ha hjälpt mig att tolka.

Häpnar

Jaha. Kobra diskuterar bloggar och nämner inte ens mitt namn! Märkligt.

Men det är väl som med bokprat - man ska inte nämna de kändaste för de känner folk ändå redan till, utan göra reklam för de där underbara doldisarna.

Så det är okej då.

Rymdfeber

You Are From Uranus

You shine with brilliant creativity, and you're more than a little eccentric. You love everything unusual and shocking. You're one far-out chick or dude. Anything unconventional excites you - and you have genius potential. Just don't let your rebel side get the best of you, or else you'll alienate everyone. Your original thinking and funky attitude is all you need to be you.

What Planet Are You From?

Nu är det influensatider och alla verkar gå och yra om rymden. Var därför tvungen att haka på trenden, nu när jag precis har sett första svensken flyga iväg och allt. Fast enligt testet är jag ju så galet exentrisk och udda att jag nog inte är den typen som faller för trender.

Blå fläck mitt på

Jaha. Inte nog med att jag är helt knäckt av all skola. En tom och antagligen regnvåt ica-kasse har fått ligga kvar på hallgolvet och nu när det var dags för städning hade den lämnat en stor blå fläck efter sig som vägrar försvinna – hur mycket jag än skrubbar och gnor.

Fan.

Så nu sitter jag här och funderar på vad jag blir skyldig hyresvärden när jag flyttar. Än så länge har jag dragit på mig:

Ett hack i golvmattan i köket (inte jag iofs men det har hänt medan jag har bott här)
En sprucken glasskiva i kylen
Repor på ett ställe i sovrummet
Blå fläck på hallgolvet

Vad kommer kalaset att gå på tros? Och frågan är om jag ska passa på att flytta innan jag ställer till med mer eller om jag ska bli kvar och satsa på en helrenovering senare. Tills vidare ska jag dock bädda ner mig i soffan och tjura och tycka synd om mig själv som drabbas av all världens olyckor. Temakväll om lycka på tvåan nu. Får titta på det och se hur man gör när man ler.

Göra ogjort

Jag vet typ det absolut grundläggande vad gäller datorer och har därför blivit familjens utnämnda datorexpert som de tror kan lösa allt bara de ringer och säger att det inte fungerar, utan att egentligen veta själva vad som egentligen är fel. För någon vecka sedan ringde min syster när de inte fick igång bredbandet hos sig och nu igår ringde min bror mig gång på gång. Problem: det strulade att koppla upp hans xbox 360 mot nätet. Och så var det nåt med nåt trådlöst nätverk också.

Och jag har ingen aning om vad som är fel. Framförallt inte så här på tio mils avstånd och troligtvis hade jag inte ens klarat av att lösa det på plats.

Jag försökte guida honom per telefon igår och gav honom stränga order om att inte trixa med datorinställningarna på egen hand. Han lovade och idag ringde min mamma förtvivlat och sa att Internet inte längre funkar så nu ska jag via telefon göra allt ogjort samt eventuellt rätta till något som bror kan ha lyckats ställa till med efter att vi la på luren för sista gången igår.

Här med lovar jag mig själv att aldrig aldrig någonsin ta telefonjobb som support för nåt datorföretag eller bredbandsbolag. Har galet stor erfarenhet men tror inte att min kunskap är värd att ge mig pengar för och frustrationen att inte kunna hjälpa lever jag gärna utan.

Klagomur

Usch vilken dag. Sedan jag kom hem från skolan vid fyra har jag suttit fastkedjad vid datorn och flumskrivit helt fel om organisationskultur och nån jeppe som heter Schein och vad han har yrat ihop nån gång på fyllan. Fattar ingenting och orkar inte ens bli upprörd och har fortfarande massor kvar. Det kommer bli en lååång natt.

Det var länge sedan det var så här mycket i skolan känns det som. När Håkan Bråkan dessutom gav oss ännu en uppgift till nästa vecka (som jag inte ens begrep vad den gick ut på) slutade jag helt fungera. Tanken på att gömma sig under köksbordet blir mer och mer lockande. Det är som jag svarade Eric idag när han skämtade om att bara byta namn på en färdig magisteruppsats med tanke på att vi verken har tid eller ork att göra en själva: ”Ja, det gör mig ju knappast något om jag blir avstängd precis.” Sker det dessutom denna eller nästa vecka är jag bara tacksam. Då ska jag sova sova sova och försöka komma ihåg hur det är att vara ledig och vad man gör då.

Som motsatsord till uppmuntra använde Håkan idag nedmuntra. Märkligt. Ordet ner har inget med munter att göra, i alla fall inte i min värld. Men om det finns något så är det i alla fall precis vad han gör med mig nu – nedmuntrar mig med massor av märkliga och omotiverade uppgifter som gör mig förtvivlad och därför får mig att skratta i ren hysteri. Ja – det är bara en tidsfråga innan det slår över för mig och det är en förbannad tur att jag inte värdesätter julen för i det här virrvarret lär jag knappt ens ha tid att ta ledigt julafton.

Så.
Det känns redan lite bättre, om än bara för några minuter. Nu är det nämligen dags att återgå till Schein.

Lite skryt, igen.

Vet att vi ju har en kreativ blogg där pysslet ska bo, men jag är så stolt över de här så jag vill visa dem här oxå. Är helt inne på stickning nu. Det är så kul med något nytt som jag hela tiden känner att jag lär mig nya saker inom - från bara räta maskor till mönster och pärlor. Frågan är när jag ger mig på virkning. Och går vidare från pulsvärmare och muddar. Har ingen större brådska dock.

Dagsform: alternativ rock

Musikstil visas ju inte bara genom kläderna utan även hur man diggar till musiken. Vem liknar du mest?

Och finns det verkligen människor som aktivit fortfarande använder uttrycket "diggar"? Kändes helt fel när jag skrev det.

Håglös

Egentligen vill jag bara lägga mig raklång under köksbordet och skita i allt. Skoluppgifterna bara vräks över mig och inget känns inspirerande. Jo, några få saker, men de kvävs helt av allt det andra. Borde man inte få jullov snart? Eller rättar sagt: Borde man inte få jullov i år?

Allt jag vill är att:
spela, sticka och se film.

Julpyntardag

Idag har jag, enligt tradition, julpyntat så det står härliga till så nu är jag helt matt. Jag ska här visa samtliga pynt:

Detta pynt är det egentligen inte jag som står för utan Liisan som var här på pysselkväll för flera veckor sedan och beärade ett gammalt foto av mig på väggen med en fräck tomtemössa som visade sig passa prima.

Denna snögubbe är väl egentligen inte heller att klassa som julpynt för han bor i min bokhylla året om. När jag flyttade hit förfärades farmor över att jag alls inte pyntar och då hon kände till min avsky för tomtar lurade hon på mig en snögubbe i present. ”Den kan du ju ha framme året om”, sa hon och så har det fått bli.

Denna är väl den enda som har åkt fram just idag. Fick den redan som liten och den påminner mig om julaftonsförväntan (som jag inte känt på över tio år) och visan ”I ett hus vid skogens slut” som jag ofta sjöng med mamma, året om.

Så. Antar att en del förfäras över min brist på glitter, stjärnor och ljusstakar samtidigt som några av er tycker att jag har överpyntat. Och vem vet, nu när jag har blivit så pysslig och huslig kanske detta bara är en mjukstart? Det är ju långt kvar till jul och toklänge till tjugondag Knut när allt ska kastas ut. Japp japp.

Några timmar senare

Jag är mätt nu.

Och rapar skumtomte.

Julmatsfrossa

Nu ska jag iväg på mitt livs första julbord. Är inte alls mycket för julmat så därför har det aldrig varit så lockande, men nu blir jag bjuden och ska vara mer sällskapsdam än äterska.

Vad jag tror jag kommer äta:
Köttbullar
Risgrynsgröt
Klemmisar
Pepparkakor

Allt annat blir en överraskning, till och med för mig själv. Eventuell sill och diverse kål och syltor RÖR jag inte. Så det så.

Och egentligen ville jag ju vara någon annan stans.

En riktig idol

Min kväll ägnas åt att slötitta på Idol-finalen samt testa att sticka nya svåra mönster. Bryr mig inte alls vem som vinner i år. Förra året var jag ju lite småkär i Sebastian och jag drömde förvisso om Snygg-Erik inatt men han var rätt otrevlig mot mig, så jag vet inte…

Hade killen i videon ställt upp vet jag dock vem jag hade lagt min röst på. En artist som både kan sjunga och dansa snyggt är ju en raritet nu för tiden. Eller är det kanske bara bland oss stela svenskar?