Snabb tidsmaskin

"Är det till ungarna?", frågade killen som sålde tv-spel och plötsligt kände jag mig väldigt gammal och väldigt ung på en och samma gång.

Insåg att jag kunde vara flerbarnsmor vid det här laget och att jag ju faktiskt känner jämnåriga som är det. Men ändå.

Det blev inget köp. Berodde dock inte på att jag är 26 utan att grejen inte funkade som jag trodde den skulle.

Köpgalen

Jaha. Då har jag hittat ännu en pryl på Blocket som jag ska hämta imorgon. Tur för mig att jag inte har kommit på det här med Blocket tidigare... Nu blir nästa steg att sälja halva mitt hem där också. Frågan är dock vad alla mina märkliga prylar kan vara värda.

Årets julklapp?

Jag vet inte när jag kommer få ett jobb men vet hur som vad jag ska lägga min första lön på: den ultimata sängen som skyddar mig mot allt från kidnappare till översvämning. Underbart! Jag ska bara ta reda på om det är lika svårt att ta sig ur den som in i den.

Och så den nätta summan för doningen: 135 000 dollar. Tur att man tjänar fett som bibliotekarie. Är ni också sugna hittar ni mer information här. Vill ni istället snåla var förra årets julklappstips betydligt billigare.


Tack till hemfeber för uppslag.

Ledlös

Med tanke på att jag själv sitter och gnäller om att ha ont i diverse stela leder efter en hel dag vid datorn eller böjd över stickningen, kan jag inte låta bli att förundras över sånna här galet viga människor. Sen att jag nog inte hade hoppat omkring sådär även om jag kunde är en annan sak.

Bra dag

Idag har jag cyklat i solsken.

Och då gör det inte så mycket att motvinden är lite kall och att Eric spillde kaffe på min kofta.

Äventyr

Idag har jag och Eric varit på långväga äventyr vilket resulterade i ett nytt spel. Så nu ska jag spela tokmycket så jag kan recensera på nya bloggen sen. Kanske till och med blir en dubbelrecension med tanke på att Eric också har spelet sedan tidigare?

Lokalsinne? Ja tack.

Idag bestämde jag och Eric oss för att det var dags för att äta pizza (eller för att vara petnoga, dags för rulle). Det kändes som det var länge sedan och det stämmer nog med tanke på att vi gick vilse på vägen dit. Igen. Villaområdet där jag bor är verkligen rena labyrinten. Jag tror inte att vi någonsin har hittat till pizzerian och tillbaka utan att känna oss åtminstone lite vilse och då ska det tilläggas att den befinner sig bara några enstaka kvarter bort.

Dagens orsak enligt min mening: det var mörkt och jag var förblindad av hunger.

Min arvedel

Dagen har gått till att ha ångest över allt jag inte gör samt att oroväckande ofta somna mitt i boken jag försöker läsa till uppsatsen.

Och så borde jag söka jobb. Hur kul som helst ju. Och nej, ironi är inte alls min tekopp.

Mina märkligheter

Då var det dags att åta mig Rosmys utmaning. I några dagar har jag nu grubblat över mina märkligheter och det var oroväckande svårt. Antagligen lever jag i självförnekelse för jag tror alls inte att de saker jag kommit på att lista egentligen är de märkligaste.

Drog mig dessutom till minnes att jag för något år sedan listat mina ovanor så jag har försökt att undvika att upprepa dem utan jag har försökt hitta nya. Så – håll till godo:

1. Jag har sniglar som husdjur.

2. Jag är inte mycket för husdjur i övrigt. Kattungar kan iochförsig vara söta men direkt börjar jag tänka på nerkissade golv, sönderriven inredning och att man aldrig kan resa bort.

3. Jag är en sån som lyckas döda de mest tåliga växterna, antingen av övervattning eller uttorkning. Men jag älskar blommor och köper ständigt nya krukväxter även om åtta av tio dör oroväckande fort. Varför lär jag mig inte och skaffar annan hobby?

4. I mina soffor måste man ha filt om man ska äta eller dricka. De flesta av mina kompisar har gillat läget även om de påpekar med jämna mellanrum att det är märkligt att man måste vara invirad i filt.

5. Jag är otroligt stökig och min lägenhet är oftare totalt kaos än ordning. Likväl är jag helt fanatisk vad gäller sortering och har excel-filer för samtliga av mina över tusen boktitlar (inklusive isbn, inköpspris, år den lästes och kolumn för eventuellt utlån), filmer, skivor och diverse annat.

6. Jag kan spå i tarot och under en period av mitt liv kunde jag titulera mig överprästinna i en magiloge.

Precis som Rosmy gillar jag inte att tvinga folk till sånna här saker men vilka känner sig manade att göra en egen lista av: Eric & Cel'Dara & Visbollen (så ni kommer igång med bloggandet igen), Pingvinkvinnan och Teddan? Eller någon annan? Eller ingen alls? Jag har gjort mitt hur som och det är aldrig fel med lite självanalys.

Vår bitte

Något har hänt. För bara några dagar sedan var det sol och vår. Nu blåser jag nästan iväg när ag går ut och hackar tänder långt efter att jag kommit in igen. Nicht gut!

Jag kräver här med vår, sol och såpbubblor. Alla dagar!
Tack på förhand.

Är med DS

Idag har jag varit på utflykt till Tingsryd där jag hämtade ett Nintendo DS som jag hittat på Blocket. Kvällens syssla, bortsett från pysselkväll, kan ni säkert räkna ut själva.

Just nu känner jag för att lägga hela min förmögenhet på fler spel. Hoppas den känslan går över innan affärerna öppnar imorgon...

Utmanad och firar

Idag blev jag utmanad av Rosmy ang. sex märkliga saker med mig. Då jag har betydligt fler än sex måste jag fundera lite men det kommer i dagarna. Lovar.

Dagen har bestått av galet mycket transkribering men äntligen är vi klara med den första genomkörningen. Firade det med att köpa ett Nintendo DS på Blocket. Ska hämta det imorgon i och med att jag är lite lätt ivrig att få testa.

Och så har jag startat en ny blogg. Som om jag inte hade nog typ. Men jag kände att det var dags att starta ett helt eget kreativt ställe. Vill inte fylla vår gemensamma pysselblogg med för mycket av mig, vilket det har känts som ibland nu. Vi får väl se hur det utvecklas. Dessutom har jag ju planer på ännu ett bloggprojket. Kreativ som sagt.

Dagens skämt

Ute blåser det typ orkan och så på trottoaren går det en snubbe med en sån där blåsare för att blåsa bort grus. Kändes som helt fel dag och jag hoppas, för hans skull, att det var något som var planerat sen länge och inget spontanryck från hans sida. ”Oj vad det blåser ute idag. Apropå blåsa borde ju jag gå och ta tag i allt det där gruset på trottoaren. Bäst jag gör det idag.” Typ.

Han höll på rätt länge och gruset bara virvlade runt. Jösses.

Otajmat

Hemma igen. Och hemmet är helt länsat på föda. Lämnade jag det verkligen så här? Och varför varför bor jag i en stad där alla pizzerior och liknande stänger typ senast nio, när jag är en sån som blir hungrig tidigast runt tio?

Matchstraff

Det finns två anledningar till att jag lämnade Växjö för att bege mig till södern utan jacka:
1. Ingen av mina jackor matchade mina kläder.*
2. Det var ändå strålande solsken och tokvarmt.

Väl på plats läste jag om den ankommande stormen och svalde hårt. Imorse vaknade jag av regnsmatter på rutan. Vad göra? Sjuk har jag inte tid att bli och det enda som fanns till förfogande, som hjälper mot både regn och storm, var en knallorange stor regnjacka.

Plötsligt känns det som om någon av mina jackor där hemma faktiskt hade varit betydligt mindre iögonfallande än den här kombinationen. Allt jag kan hoppas på är att ingen kände igen mig på stan. Jag har ju trots allt kamouflerat mig genom att klippa av håret.

Det jag dock inte förstår är varför det alltid måste vara så här? Hade jag släpat med en jacka hade jag troligtvis dött av värmeslag. Det jag inte heller förstår är varför jag inte kan förstå att det är så här det funkar.

Nåväl. Dags för ännu en promenad i min fina regnjacka. Orange och vinrött. Jag får se till att inte titta ner utan rakt fram och le.


* Jag har omkring fem vinterjackor, beroende på vad man räknar som vinter. Till vissa kläder och skor funkar dock inte alls färgen eller modellen. Det bara är så.

Hemma på besök

Framme. Mammas köttbullar och hennes frågor om hur dagen varit och pappa som är så trissad att ringa och rösta på Lasse Brandeby i Let's dance att han ännu inte har märkt att jag klippt mig.

Miniresa

Varje tusenmilafärd börjar med ett steg, sägs det ju. Oavsett om det blir något av mina resefunderingar eller ej ska jag småöva genom att bege mig till Karlshamn över helgen. Inplanerat är NYBSO-möte, 34:anrunda samt träff med ungefär 1,5 vän i dagsläget. Förhoppningsvis hinner jag med en snabbis med några till.

Min röst har stått i fokus idag genom att jag suttit i flera timmar och transkriberat intervjuer till uppsatsen samt sänts på radio talandes om ifall stickning är trendigt eller ej. Och som vanligt uttalade de mitt efternamn fel. Tror aldrig jag har varit med i media och blivit helt korrekt stavad eller uttalad och SÅ märkvändigt är inte efternamnet.

Och med media menar jag typ lokaltidningen. Inbilla er inte för en sekund att jag är mycket mer känd än så.

Tusenmilafärd

Jag har insett att jag kanske borde ut och resa. Tanken slog mig att det är nu, så här vid min ungdoms sista andetag, som jag borde ta en liten väska med mig och ge mig ut på äventyr för att se den stora vida världen. Det är ju det eller söka jobb och efter dagens söka jobb-kurs på skolan blev jag lite lätt vettskrämd.

Återstår bara några små frågor att ta ställning till:
Vart gör jag av alla mina saker
och vart ska jag resa?

Min korrupta näsa

Det luktar snus i min soffa. Och nej, det finns inget snus där. Jessica var förvisso här igår men jag är helt säker på att hon inte har gömt eller glömt några prillor mellan kuddarna. Det är bara min näsa som spökar. Igen.

Jag börjar bli van nu. Med jämna mellanrum får jag lukthallucinationer. Jag har förvisso på gränsen till övermänskliga sinnen (nåja) som det är, men än så länge är det bara lukten som jag inte helt litar på. Värst var den där gången för flera år sedan när det luktade sjukt mycket smör i sängen. Jag höll på att bli tokig och kunde alls inte somna.

Det är lite som att vara rädd för monster under sängen – man får mantra högt för sig själv några gånger att de rent logiskt inte kan ligga där och trycka. Fanns de där skulle jag ha hört dem: dels på grund av min skarpa hörsel och dels på grund av att de hade nyst ganska mycket på grund av allt damm där nere. Nu får jag istället förklara för mig själv att jag inte ätit smör i sängen och inte kletat in soffan med snus. Det gör inte att lukten försvinner men åtminstone leder det till att jag kan sluta leta efter luktkällan.

Och varför, varför är det inte dofter av blommor och choklad som min korrupta näsa väljer?! Något säger mig att jag inte hade klagat lika ljudligt då.

Sagostund

Idag hade jag egentligen tänkt ut en helt lång blogg men så lurade jag med Jessica hem efter pysslet och nu lockar tv-spelandet mer än skrivandet. Så. Ni ska dock inte gå helt utan underhållning. Jag bjuder på godnattsaga istället i form av en finsk version av de tre bockarna Bruse. Jag varnar dock för att deras muntra sång lätt sätter sig på hjärnan.

Omstruktur

Precis som jag blev med blogg bara för att alla andra hade har jag nu skaffat flickr för att alla andra har. Gratis får man dock bara tre mappar och jag som älskar mappar och struktur vill ju ha massor fler så vi får se hur det går. Roligt att få ha sånt där bildspel i bloggen hur som.

Viktigheter

Idag var det meningen att jag skulle styra upp mitt liv, vilket jag har gjort. Jag har nämligen läst bloggar nästan hela dagen och hittat några nya favoriter.

Och dagen är ju alls inte slut än.

Kropp utan skam

Idag har vi varit på bjudresa till BTJ i Lund. Egentligen är det för de som går första året på utbildningen men jag och Eric hakade på för att intervjua lite.

Och jag passade på att svulla.

Resan var gratis. Likaså lunchen. Under fikan ingick kanelbulle men då jag var omättlig och vi blev ensamma kvar i fikarummet passade jag på att även norpa en överbliven sockerbulle. När jag ville ta ännu en hindrade Eric mig och frågade om jag inte hade någon som helst skam i kroppen.

Svaret är nej. Gratis är tokgott och bjuds det ska man passa på*. Skam väger dessutom tungt och jag misstänker att det är på grund av bristen av samvete som jag är så liten och nätt. Således gör det inte heller något om jag glufsar i mig lite extra.

När vi skulle hem någon timme senare låg de sista bullarna bland den frukt som var för oss att ha på bussresan hem. Jag passade därför på att snabbt norpa den där sista sockerbullen trots allt. Eric får skämmas bäst han vill.

Så nu sitter jag här och spelar tv-spel och rapar sockerbulle istället för att transkribera intervjuer. Det får bli morgondagens projekt istället. Lite roligt ska jag ju få ha då också.


* Bortsett från virusprogram. Gäller enbart mat. Sakta men säkert lär jag av mina misstag.

Så klart

Bara dumt av mig att inbilla mig att virusskyddet skulle funka. Antagligen har de trojanska pållarna snackat sig samman och tagit över hela systemet eller nåt. Oavsett bakomliggande orsak så vägrar programmet fungera och krånglar till allt. Och nej, det går inte att avinstallera och det går inte att starta datorn i felsäkert läge så livet är härligt och kvittrandes kommer jag behöva ominstallera hela fucking datorn i dagarna. Igen.

Under tiden sitter jag skrattandes helt utan virusskydd och visualiserar alla trojanska hästar med sitt släptåg av maskar och bakdörrar som fullständigt invaderar min stackars dator i detta nu. Tack Nordea* typ. Och kul idé det där med att support finns men kostar ett helt gäng med förmögenheter.


* Var ett erbjudande från dem att som kund fick man gratis virusskydd i ett år. Sista gången (nåja) som jag går på att gratis är gott.

Väntat besök

Idag är mamma på besök och jag är oartig och bara gäspar hela tiden. Så går det när man går upp i ottan för att röja undan det värsta i lägenheten.

Vi gick en lång runda på stan för att hitta försenad födelsedagspresent till mig. Resultat: ett halsband för tio kronor. Jag är dock helt säker på att jag hittar tokmycket om jag går ensam imorgon och inte har någon med öppen plånbok med mig. Varför är det alltid så?

En samling bragder

Meningen igår var att jag utförligt skulle redogöra för mina bravader i Lund och Malmö. Dessa tog dock så mycket kraft från mig att jag stupade och det får därför bli en lite kortare redogörelse idag istället. Minnena har dock redan börjat blekna och det blir därför en kort redogörelse för mina bragder istället för samtliga bravader då de är något färre.

1. Jag besteg en mycket hög kulle i Lund för att därifrån beskåda ett dimmigt Malmö och försöka skönja konturerna av Danmark, vilket gick sådär.

2. Jag lyckades hitta från J:s hem till stadsbiblioteket i Malmö med två muntliga vägbeskrivningar i huvudet och utan karta.

3. Jag bälgade i mig kopiösa mängder kaffe utan att för den sakens skull springa på toaletten oftare än vanligt och jag somnade utan större problem betydligt tidigare än jag brukar.

4. Jag gick sjukt fort trots nedkasade strumpor och skoskav på ena tån.

5. Jag lyckades somna en stund på tåget hem trots att en Lena pratade med hela sin bekantskapskrets i omgångar på sin mobiltelefon med dålig uppkoppling vilket innebar att stora delar av samtalen bestod av meningar som "Nu hör jag dig inte alls. Hör du mig?" Om hon inte hör så hör hon ju heller inte om personen svarar ja eller nej på hennes fråga.

6. Jag lyckades, med viss hjälp, öppna min mobil samt Erics mobil och flytta sim-kort fram och tillbaka.

De är svåra att rangordna så tills vidare ser jag dem nog som ungefärligt jämbördiga.

Snusmumriken är lös!

Det blir en kort blogg idag. Är helt galet trött efter skånetrippen. Varför? Jag hittade lappen ovan i en ICA-affär i Lund. Snusmumriken visade sig vara rymmen sedan länge och jag såg det som min plikt att hitta honom.

Jakt tär på kropp och sinne så nu är det enbart sömn som gäller. Trots två dagars intensivt letande i både Lund och Malmö är han dock fortfarande på fri fot. Allt jag kan hoppas på är att någon annan tar på sig sökandet istället för mig. Klickar ni på bilden får ni den större så ni kan titta lite närmre på hans anletsdrag och gedigra brottsregister. Känner spontant att jag kommer sova bättre om nätterna om jag får reda på att han kommit till rätta.

Packad

Nu har jag äntligen packat klart inför resan. Längst tid tog det att bestämma vilka låtar som ska följa med i mp3-spelaren.

Det ska bli skönt att komma iväg lite även om det egentligen är mer nytta än nöje. Tre vänner ska hinnas med samt tre bibliotekarieintervjuer till uppsatsen. På måndag kommer jag troligtvis att komma hem utmattad. Men dit är det länge. Först på dagordningen är att lyckas komma upp i tid till tåget.

Oflyt

Jaha. Bara för att jag är sönderstressad över allt jag måste, eller åtminstone bör, göra innan jag åker imorgon, så funkar inte fläkten i torkrummet och hyresvärden vägrar svara i telefon, vilket innebär:

Hela lägenheten full av blöta kläder
Omtänk vad gäller resegarderob
En svärande Sandra

Djuriska lekar

Kvällens djur, för min del, är utan tvekan säl. Säl i soffan fast utan strumpa över huvudet.

Färdigreat

Så. Då får den räknas som över för min del: årets bokrea. Jag har besökt samtliga bokhandlar två gånger var samt hämtat mitt paket från Adlibris. Resultat: fem böcker.

Jag upprepar: FEM BÖCKER.

För mig som äger strax över tusen böcker och inte har gått igenom en bokrea de senaste tio åren utan att införskaffa åtminstone ett tjugotal titlar begriper ingenting. Jag har tre möjliga förklaringar:

1. Jag har redan alla böcker som getts ut av värde.
2. Årets bokrea sög och det var helt enkelt inte lika många lockande titlar som tidigare år.
3. Jag är sjuk, allvarligt sjuk.

Jag hoppas på tvåan. Den känns mest rimlig.

Dagens etymologiska fråga

Varifrån kommer uttrycket tjo flöjt egentligen? Är väl inte så värst vanligt förekommande hälsningsfras nu för tiden (och har det någonsin varit?) men ändå.

Min teori är hur som att uttrycket uppkom bland musiker i en orkester.

Typ:
”Tjo (på dig) flöjt(spelare)”
”Tja (på dig själv) tamburin(spelare)”
osv.

Och som alla(?) vet är ju det betydligt vanligare med flöjtspelare i orkestrar än tamburinslagare och därför överlevde uttrycket tjo flöjt medan tja tamburin försvann ner i graven tillsammans med tamburinspelaren.

Efter en hel dags grubblande ser jag anser jag detta som det enda rimliga. Jag hoppas dock på att få detta verifierat alternativt få veta någons annan teori. Tills motsatsen bevisas tar jag dock min teori för sant.

Fördelar del 1

Det sägs att blondiner har det roligare. Må så vara, men jag tror snarare det hänger på hårlängden.

Min första morgon som korthårig ledde till ett gapskratt vid synen av mig själv i spegeln. Har aldrig hänt mig som långhårig. Då har jag å andra sidan aldrig haft de fysiska förutsättningarna för att vakna med en Stig Helmer-tofs på huvudet heller.

En av två

Nu är det bara ett jobb kvar.

What if...

Har sorterat lite bilder på datorn idag och hittade denna som jag nästan glömt. För ett tag sen när jag var ute och pulsade (nå ja) i snön råkade jag se detta: min blick fastnade på ett if av snö precis vid övergångsstället.

Skosuletramp eller ett tecken från ovan? Lite svårtytt hur som.

Kom och hämta!

Utrensningen fortsätter. Det började (och fortsätter så smått) med kläderna, nu är jag mitt uppe i pappaer och tidskrifter och förbereder mig mentalt för att skiljas från några boktitlar till.

Så: är det någon som vill ha lite tidskrifter av blandad ålder och karaktär (Ordfront, Tara, Genus, Månadsjournalen, Foto, DIK-forum, Biblioteksbladet, Sköna Hem m.fl) är det bara att komma och hämta. Läs dem eller klipp sönder och skapa något kreativt. Har dem här en vecka eller två, sen bär det av till second hand och pappersinsamlingen.

Syndens näste

Jag har funderat på det här med den svenska synden – är det så att jag bara bor på fel ställe och är ute för lite eller är det bara en förlegad myt? Fast någonstans ifrån måste det väl i alla fall komma? Var det kanske så att tidigare generationer knullade runt och rökte på mer än min generation – är det alls möjligt?

Vantbärare

Äntligen är mina egenhändigt tillverkade tumvantar klara! Jag är helt stolt och hade det inte varit för att de är så varma hade jag haft på mig dem hela dagen lång. Fast det är i och för sig lite problematiskt att skriva på tangentbordet med dem också. Nåja, får väl för en gångs skull inte förbanna att snön kom tillbaka i alla fall. Hade varit segt att behöva vänta ett helt år innan de hade kunnat användas.

På grönbete

Idag har jag roat mig med att skaffa mig ett nytt virusskydd. Mitt gamla hade slutat gälla och därför inte uppdaterats de senaste månaderna och mest bara krånglat.

Så jag låter det nya programmet köra igenom hela datorn och får SEXHUNDRATJUGOÅTTA träffar varav omkring 550 var trojanska hästar. Resten var maskar, misstänkta filer, bakdörrar och en säkerhetsrisk.

Så här sitter jag med världens största hästranch och bara gapar. Inte så konstigt att datorn har varit lite seg på sistone. Nu har jag föst in allihopa i hagen (dvs karantänen) och hoppas att de håller sig där. Jag vet inte riktigt vad allt det där är och vad det har gjort med min dator och varför det sätts i karantän istället för att bara försvinna, men men. Uppdraget är slutfört – tills vidare.

Pausmusik

Önskar att jag också kunde sjunga så fint, eller ens klappa så bra.

Förändring?

Idag gick jag glad i hågen in i en second hand-butik och kom ut med...

... ingenting.

Det är nog första gången på länge länge som jag har gått in i en sån butik och inte ens kommit ut med ett litet nystan eller pocketbok.

Ska jag tolka detta som att veckans utrensning av tidningar och papper bara är början? Kanske kommer jag snarare att göra mig av med massor än köpa ny-gammalt?!

Måste lägga mig en stund och begrunda.

Detektivarbete

Idag har jag lekt detektiv åt Aftonbladet. En kille ansåg sig ha hittat sin dubbelgångare i en tidning från 1992 och ville nu veta vem det är för att veta hur han kommer se ut om femton år.

Enligt mig är de dock inte speciellt lika, speciellt inte om killen från 1992 är den jag tror, nämligen Fredrik Beckman som spelade Theo i ”Barnens detektivbyrå” som jag ju råkade se de sista avsnitten av bara häromdagen.

Så jag skrev till reportern och informerade. Han tackade och lovade att gräva vidare. Tackar han mig inte personligen i tidningen blir jag tjurig. Fast jag är väl antagligen inte den enda som känner igen honom (för visst är det han Peu á peu?).

Och hur det går med uppsatsen i barn- och ungdomslitteratur? Som ni märker prioriterar jag annat just nu.

UPPDATERING: Ha! Jag hade rätt! Fick dock inget tack men likväl svar på vad Beckman gör nu för tiden och hur han ser ut...

Sierska

Självklart blev det som jag befarade: har förvisso läst lite om bokprat men det är långt ifrån en färdig uppsats. Den är nämligen inte ens påbörjad.

Vad jag istället har ägnat dagen åt? Inte den blekaste.

Fredagsdans

Jaha, då var det helg igen. Hade jag haft mer ork, mindre huvudvärk och en moppe med inbyggd stereo som blinkade så hade jag dansat hela natten. Och jag inbillar mig i alla fall att jag skulle ha dansat snyggare än killarna i videon.

Och frågorna som maler i mitt huvud om och om igen: Gör de detta varje kväll? Kanske flera gånger per kväll till och med? Synkroniseringen i dansen säger mig hur som att det nog inte är första gången de dansar ihop och troligtvis inte heller den sista… Och är det i så fall bara jag som finner det en aningens tragiskt?

Helgnöjen

Imorgon åker min trogna uppsatskompanjon Eric troligtvis på galej och återkommer inte förrän söndag, vilket innebär att jag inte måste ägna helgen åt uppsatsarbete (vilket vi i och för sig nog inte hade gjort ändå. I den bästa av världar borde jag stället ägna helgen åt att ta mig samman och äntligen göra det där avslutande arbetet i barn- och ungdomslitteraturskursen så jag med gott samvete kan börja titta mig omkring efter jobb sen.

Märk väl: i den bästa av världar. Och jag är rädd för att det inte är den jag lever i. Det är lätt att en helg bara försvinner i ett dis av stickning, sömn och diverse tv-program. Återstår helt enkelt att se.

Hundra mot en

Kan inte låta bli att sitta och fundera på hur jag själv hade reagerat i situationerna i videon. Troligtvis hade jag hamnat i chocktillstånd rätt länge.

Fröken duktig

Mitt nya liv som 26-åring verkar lovande. Var i skolan mellan tio och halvfem idag och ägnade mig i princip konstant åt uppsatsarbete. Viktigaste intervjuerna är nu inbokade och katalogundersökningen behöver bara lite finlir. Känner mig tokduktig.

Väl hemma fortsatte jag plugga samt sticka på vanten. Är på de sista varven nu innan jag tar mig an tummen.

Fortsätter jag med det här ordningssamma och strukturerade livet så kommer det bli ett galet strukturerat år. Jag misstänker dock att det inte kommer att hålla i sig så länge...

9496 dagar och hur många andetag?

Idag är det visst min födelsedag och det är så många som har kommit ihåg att gratta mig att jag skäms. Varför? För att jag själv nästan alltid glömmer.

Jag har insett att jag är så pass gammal att dagen inte längre är speciell för mig. Hade det varit för några år sedan (typ tio) hade jag vetat och räknat ner sedan länge. Nu är jag istället så pass tankspridd att jag till och med bjuder bort mig själv på pysselkväll istället för att ha eget kalas. Nåväl. Jag får slå på stort nästa år istället. Om jag nu kommer ihåg det.

Byta en stickning mot en annan

Idag har jag unnat mig lite ledighet. Borde säkert inte ha gjort det, men jag bestämde mig för att lära mig sticka med strumpstickor och fastnade helt. Jag har provat en gång tidigare och bestämde mig då för att det alls inte var min grej och onödigt svårt. Efter dagens övningar är jag av en helt annan åsikt. Det enda som bekymrar mig nu är ifall jag har gjort vanten för smal samt att det turkosa garnet verkar vara rätt stickigt…

Jag inser dock att jag bör göra något annat nu – om inte annat för att jag har börjat få konstiga stickningar i högerhanden, precis som om den håller på att somna. Tar det som ett tecken på att jag borde gå tillbaka till uppsatsarbetet.

Ett gott skratt förlänger livet

Idag har varit ännu en sån där dag som i princip bara försvinner medan jag ligger halvutslagen i soffan med helt avslagen hjärna i väntan på något slags uppvaknande.

Det är dagar som denna som ett helt tokigt skratt kan behövas.