T-shirts, någon?

Genom Linda K hittade jag en rolig sida med hysteriskt många bibliotekarierelaterade tryck. Vissa kändes roliga och till och med vilja-haiga. Många är dock pinsamt fula och för amerikanska på nåt sätt och jag är ju ingen teshörtsflicka precis. Men på en väska kanske? Eller bara magnet eller nåt? Kostar dock tyvärr en del. Får väl börja med screentryck på pysselkvällarna.


Bilden är snodd från Cafepress.

Shoppingpsykos

Idag har jag shoppat bort min pluggångest. Jag köpte bland annat fyra vackra glöggmuggar fast jag inte gillar glögg. Tänkte att de kunde vara bra till annat, ska bara komma på till vad.

Fyndandet hade dock avsedd verkan. Tills typ nu.

Undrar hur mycket och hur länge jag måste handla för att helt tappa greppet om den gråa verkligheten?

Nya bibliotekariedoften?

Jag som trodde att jag redan hade hittat världens mest onödiga pryl när jag tidigare i år snubblade över bananhängaren, men så läste jag på Hemfeber igår och hittade parfymen som luktar gammal bok.

Jösses.

Visst, det är något speciellt med doften av gamla böcker, även om jag under studiebesöket på Bernadottepalatset tyckte att de gamla kungaböckerna inte luktade något vidare. Och jag har svårt att se att en bibliotekarie som luktar gammal bok ökar utlåningsstatistiken hos användarna. Men vad vet jag? Kanske nästa steg i allt marknadsföringssnack?

När mamma ringde häromdagen och frågade vad jag önskar mig i julklapp svarade jag att min önskelista än så länge var helt tom. Jag trodde mig redan ha allt. Nu vet jag bättre. På juldagen, när det ju är brukligt att mingla på puben i hemstaden och berätta för alla vad man gör nu, ska jag dofta av marockanska läderband, slitet tyg och ett uns träpolish, och det kommer att räcka. En doft säger kanske mer än alla de där meningslösa orden.

Smakar det så kostar det dock. Funderar om det finns någon budgetlösning? Kanske fungerar det lika bra att gno sig lite med någon gammal bok på valda ställen, alternativt bära runt på en bok i fickan. Får experimentera känner jag.


Bilden är snodd från Hemfeber.

Med strumporna på

”Varför älskar du mig?”, frågade jag J för tusen år sedan.
”För du har så roliga strumpor”, svarade han.

Lek med liten korv och stort 3d-pussel

I min jakt på sidor med pysseltips inför morgondagen som inte består av garn hittade jag denna länk. Kanske inte något för alla, men om inte annat så är det nog något som kan passa Lasse?

Själv har jag i dagarna två pusslat ihop Taj Mahal. Tre bitar fattas och jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för om det var värt besväret eller ej. Jag var rätt sammanbiten mot slutet och försökte hela tiden intala mig att de som byggde på riktigt hade det lite värre än vi. Men klar blev det. Byggnadsarbetare var jag och Eric och Jessica hjälpte till lite med grunden.

Kan ni avgöra vilket som orginal och vilken som är kopia? Tycker personligen de är svindlande lika.

Vanvettigt djävulskap

Är det något som irriterar mig så är det folk som förstör, som till exempel drar upp blommor helt omotiverat på fyllan. Bus med lite eftertanke är dock hur kul som helst. Jag minns bland annat hur några kompisar till mig, på väg hem från puben, tog ett hyrsläp från en mack och hakade på en parkerad bil i närheten. Ingen större fara skedd i mina ögon. Dessutom räcker det med tanken på hur bilägarens min såg ut, när han hade brått till jobbet dagen efter och fann ett släp på bilen, för att få mig att börja le.

Via Videofeber hittade jag detta klipp, med den irriterande djävulen. Vissa är riktigt underhållande medan andra bara gör mig irriterad, men det är väl det som är meningen antar jag.

Hans bil är dock toksöt. Och säkert galet praktisk vid fickparkering.

Djupt ner i dalen

Nu har det börjat. Det där med uppsatsskrivandet. Eller ja, än så länge har jag och Eric inte börjat skriva men vi letar material och tänker desto mer. Vinklar och har oss. Och så har vi skapat en mapp i delade mappar på msn som heter Uppsatsmappen. Jag ville först att den skulle heta Magisteruppsatsen men Eric ändrade. Kanske lika bra. Låter inte lika farligt och oöverstigligt utan förleden.

I den ligger än så länge:
1 uppsatshandledning
5 magisteruppsatser
1 Power Point-presentation
2 bloggar
2 artiklar
och 2 något övrigt

Så nu är vi på väg! För att illustrera detta svängde Eric ihop följande symboliska bild (klicka på för att förstora) igår natt:

Det är meningen att vi ska klättra uppåt. Helst utan att trilla ner en endaste gång. Vi får se hur det blir med det. Funderar på om det blir bergsklättring med sån där hacka eller serpentinväg som går runt, runt? Fast det där hänger nog på när vi vill bli klara, hacka känns snabbare men mer riskfyllt.

Än är jag, oavsett färdväg, ändå fylld av ett visst hopp, vilket ni ju alla kan se på bilden. Det syns på mina ögon, eller kanske är det hållningen?

Snart är jag också biblioteksflicka

Denna fick jag levererad till frukost. Känner att det inte kan bli annat en en bra dag efter det här. Sitter redan och fantiserar om hur många som kommer att knepa ihop sånna här fina visor till mig sen. Kanske man till och med kan vara så fräck att kräva det av sina framtida stammisar?

Överraskningspresent

När jag gick ut för att kasta tidningar i soprummet hittade jag en kastad CD-spelare som låg och skräpade bredvid en trasig vas och en rätt så snygg kaffeburk i plåt. Det vill säga en sån där liten. Eller liten och liten nu när man är bortskämd med mp3-spelare, men ändå. Ingen stereo alltså.

Först tänkte jag: Det finns minst en orsak till varför den är slängd. Slängd = inte fungerar.

Sen tänkte jag: Ibland kastar folk saker bara för att de tröttnar eller får något bättre, snabbare och snyggare eller för att de inte överlever med någon liten skavank som jag själv klassar som mindre viktig. Alla är inte som jag utan kastar saker då och då.

Så jag tog den. Under tröjan*

Det var till och med batteri i fast inga hörlurar och ingen CD. Valde en av de jag värdesätter minst i min skivsamling och höll andan.

Och den funkade! Det låter i och för sig som om CD-spelaren håller på att äta upp skivan, så jag får ha volymen rätt högt för att kunna höra musiken för allt tugget, men ändå! Helt gratis! Och skivan verkar inte ha tagit stryk av nafsandet.

Senast i förra veckan tjurade jag över att jag inte ägde någon. Köpte ju mp3-spelare för ett tag sen och då känns det som ett steg tillbaka att köpa CD-spelare för den är ju så stor. Men förra veckan ville jag lyssna på ljudbok i sängen och min stereo har ju en egen fri vilja och accepterar bara suffle, vilket är okej på musikskivor men blir lite märkligt på en inläsning av en bok. Och att lägga över CD på mp3 tar för lång tid och tar för mycket plats när man bara vill spontanlyssna lite. Så där låg jag och tjurade och önskade och TA DA!

Ska lägga hela kvällen på att önska både det ena och det andra. Fortsättning följer om eventuell utdelning.


* Jag ville inte att någon skulle se att jag hade tagit den för jag har läst att det är likvärdigt med snatteri att ta ur soprum även om jag inte anser att det bör vara det. Är ju saker som ändå ska slängas och förstöras. Tar ju den inte från någon. Men, men. Den svenska lagen får andra diskutera i sina bloggar och om någon blir upprörd över att jag är kriminell så ber jag om ursäkt men hävdar likväl bestämt att det finns grövre brott. Kommer på minst tre ens utan att fundera. Så.

Gnäll med en gnutta hopp

Idag har jag varit på introduktion till magisteruppsatsen. Roligare kan man ha det. Att jag direkt efter behövde cykla hem i regn gjorde inte att mitt humör blev muntrare.

När jag mötte the Slyna i morse kvittrade jag lite och mådde helt bra fast klockan bara var tio över åtta. Det omotiverade glädjeruset togs dock snabbt ur min kropp. Lika bra det kanske. Synd att gå leende genom en hel dag och känna sig olustig. Är ju inte riktigt jag och en del av min naturliga karaktär.

Så istället för att göra allt av det jag borde idag (inklusive träffa en vän) har jag stirrat en del på mitt tak, blundat en del, nystat garn, ojat mig över framtiden och suckat minst sju gånger.

Nu har jag dock precis ätit upp en tredjedels paket Rocky Road-glass och mår bättre. Har till och med filat lite på min slutuppgift i barn- och ungdomslitteratur som skulle ha varit klar för ett halvår sedan. Visar inte det på någon form av inre viljekraft trots allt?

Stöket har jag dock inte gjort något åt. Trots att det är pysselkväll imorgon. Lite oordning skvallrar väl bara om en kreativ hjärna, eller hur var det nu?

Brott lönar sig inte

...i alla fall inte den här gången. Kan inte låta bli att förundras över hans ihärdighet att fortsätta. Själv hade jag nog gett fan i det redan vid första fallet. Han måste uppenbarligen varit ordentligt törstig.

Att sticka avigt

Eric kallar mig huslig. Själv kallar jag mig snarare pysslig och kreativ. Än så länge har jag mest tillverkat pulsvärmare men nu snart har tänkt att gå vidare.

I min jakt på inspiration på framtida projekt snubblade jag över bloggen You Knit What?? och det var ett gäng härliga skratt jag fick av att se bilderna och läsa texterna. I bloggen presenteras nämligen exempel på fula stickningarna genom tiderna. Och ja, mycket fula saker finns. Tyvärr är den numera nerlagd men arkivet finns kvar att gotta sig åt länge, länge.

Försökte hitta de värsta men det var på tok för många fasansfulla exempel. Några smakprov är dock detta och detta. Allt är inte kläder. Namnet på det här garnet är en favorit. Jag uppmanar dock alla att gå igenom hela arkivet. Är värt vart musklick.

Bibliotekariehumor

Nej, tack. Jag dricker inte alkoholhaltiga drycker. Jag är lycklig ändå, sa jag, jag är ju bibliotekarie.

Ur Christer Hermansson Ich bin ein Bibliothekar! s. 41

Idag har jag rest fram och tillbaka till Kalmar. Mitt ressällskap har varit en liten tunn pocket som jag inhandlade för något år sedan. Berättelsen är en Candide-historia i bibliotekstappning, det vill säga, den handlar om en ständigt positiv bibliotekarie, Oliver, som trots omstruktureringar bara ser det positiva i alla förändringar medan arbetskamraterna sliter sitt hår över den nya chefen och hennes nya metoder.

Den skapade allt lite munter stämning i duggregnet men var inte lika rolig som jag förväntade mig och de som alls inte har någon koppling till bibliotek kommer troligtvis inte ens småfnissa.

Har lovat mig själv att läsa om boken efter fem år som verksam bibliotekarie och se om jag garvar då. I så fall är det ett bevis på att det finns något som kan kallas bibliotekariehumor och att jag har blivit tillräckligt indoktrinerad. Än är det uppenbarligen en bit kvar.

Samma författare har för övrigt skrivit en roman med den ljuvliga titeln Jag önskar att jag vore lika vacker som Sebastian tror att han är. Även om jag inte var helt betagen av dagens läsning ska jag leta upp den och läsa. Allt för titelns skull.

Vi är alla apor

Oväntat besök

Idag när jag stod och stekte pannkakor kom en nyckelpiga flygandes från ingenstans och satte sig mitt på magen på mig. Det var flera timmar sedan nu och den vandrar fortfarande omkring på mig.

Lever sånna alls nu och hur hittar en nyckelpiga in till mig mitt i vintern och varför bestämmer den sig för att sedan sätta sig mitt på mig?

Varför är det alltid helt märkliga djur som faller för mig och varför är de sällan sammanbetesvänliga när de kommer till fotografering? Tog massor av kort på den men mycket mycket få blev skarpa och ännu färre blev bra.

Ett smittande, och nu känt, skratt

Jag tänkte lägga det här klippet på bloggen redan för någon vecka sedan när jag först såg det, men det var så många klipp här på bloggen då så jag väntade.

Och nu har uppenbarligen alla redan sett det och ungen har blivit så pass känd så han till och med omnämns i Aftonbladet. Så kan det uppenbarligen gå när man oskyldigt lägger upp nåt på youtube för att visa släkten. Ska bli intressant att se om det blir samma storm runt mina tre egenproducerade mästerverk.

Således har min lista på önskvärda egenskaper hos mitt eventuella framtida barn fördubblats:

1. Fantasi (som skogsspecialisten Aaron)

2. Så pass lättroad att det räcker att jag härmar en micro för att barnet ska skratta.

Köttätare

Kärleken är ju blind, brukar man säga. Idag förälskade jag mig i en köttätare, vilket väl knappast var första gången men i detta fallet var det en växt och inte en människa.

Idag var jag nämligen i blomsteraffären igen. Några växter har dött sen sist och behövde ersättas. Och så bara hängde den där. En ståtlig Nepenthes hybrid. Den är snygg på ett sånt där groteskt sätt och att den lever på vatten och bananflugor gör ju saken bara bättre. Äntligen kanske jag får en lägenhet fri från sånna flygfän. Slutet gott allting gott liksom.

Nu återstår det bara att hålla den vid liv. Den lär ju inte dö i brist på näring i alla fall, den saken är klar.

Glömt

Jag har ju helt glömt att offentliggöra pysselbloggen, uppenbarligen till och med för några av de inblandade. Ni vet vilka ni är. Och nu vet ni.

Fortsättning följer. (Nu i denna stund ska jag till exempel titta på spökjägare och lära mig sticka avigt.)

Överlevnadsråd

Om jag någon gång, mot all förmodan, får ett barn så ska jag ha ett barn med minst lika stor fantasi som Aaron. Så det så.

Stockholmslista

Resans…

…dygnsrytm: evig natt

…långtråk: åka bil i evigheter

…märkligaste känsla: att alls inte känna för att shoppa

…rätta val: att gå hem till vandrarhemmet när resten skulle ut och svira på torsdagskvällen.

...överraskning: att råka se lite av en bandymatch mitt i natten.

…besvikelse: att mötet med Nova inte blev av.

...repris: gå vilse med Eric

...pinsammaste: att uträtta behov i granskog med halva klassen stirrandes samt en gapskrattande Mimmi bredvid.

…mest givande besök: Barnboksinstitutet. Egentligen borde det vara KB men då var jag så trött.

...förvåning: grottvandring under KB

…minst givande besök: Internationella biblioteket.

…lista: 1. Burger King, 2. McD, 3. Max


…roligaste skylt: Endast ÖK

…fniss: herr och fru Zinkadus

…hamstrande: gratistidningar. Kom hem med väskan full.

…gladaste och evigt piggaste: Mimmi

…citat sagt av mig själv: ”Det är ju känt att i Linköping luktar det av gift och döda barn.”

…uttryck myntat av någon annan: Stureplansfittor



…kreativa: jag och Lisas försök att få alla sånger vi kunde att innehålla orden klemmis och orangeri.

Tillbaka från huvudstaden

Nu är jag hemma helt välbehållen men så evinnerligt trött trött trött.
Så nu ska jag sova djupt och länge.

Så vad hände egentligen i Stockholm?
Återkommer.

Istället för psykolog

What mental disorder do you have? Your Result: GAD (Generalized Anxiety Disorder) You can never seem to calm down and always feel anxious for unknown reasons. You tend to not be able to concentrate and have headaches or other anxiety symptoms.
Paranoia
OCD (Obsessive Compulsive Disorder)
ADD (Attention Deficit Disorder)
Manic Depressive
What mental disorder do you have?

Nu är det alltså bevisat: Jag är en orolig själ men en släng av paranoia. Kan det blir bättre? Sämre kan det hur som bli.

Hittat via Slam Master A.

Antiklimax

Vankade omkring i lägenheten och var helt rastlös av sockersug men hade inget spännande alls i skåpen. Tittade ut genom fönstret och försökte omvandla regndropparnas mängd och hastighet till hur blöt jag skulle lyckas bli under färden fram och tillbaka till affären. Var det värt det? Efter en stunds velande och vägande av för- och nackdelar fram och tillbaka tog jag ändå på mig gummistövlar och regnjacka för att göra mig redo för färden. Och vad finner jag?

I min högra ficka på regnjackan ligger en jordgubbspaj från McD. En sån där ljuvligt god. Jag petade lite på den och kände att det frasigt krispiga sedan länge var helt mjukt och jag försökte febrilt komma fram till när jag hade regnjackan på mig sist.

Klockslaget på pajen var 15.10 och klockan var betydligt mer än så. Till det skulle läggas åtskilliga dagar. Kontenta: Nej, den kunde inte ätas.

Även om jag hade ätit den där pajen dagen då jag köpte den så hade jag ju likväl inte haft något hemma idag (om det nu inte var så att jag gick hem och åt av det jag hade hemma den dagen istället och således hade haft det kvar om jag hade kommit ihåg pajen i fickan) och ändå behövt ta mig till affären men nu blev jag helt vemodig av att jag lyckats glömma dess existens. Vemodig och en aning oroad. Vad är det som händer med mig?Nåväl. Imorgon bär det av till den kungliga hufvudstaden i arla morgonstund. Jag hoppas på två dagar av jordgubbspaj och utan regn. Återstår att se på fredag hur mycket mina önskningar kommer att uppfyllas. Vi får även se om jag lyckas komma över uppkoppling så jag kan blogga imorgon. Annars får det blir dubbelt så bra på fredag istället.

Symptom

Mår illa, är yr, har ont i hela kroppen och framförallt huvudet. Och i övermorgon bär det av till Stockholm. Jippi. Jag som i princip aldrig är sjuk.

Stanna eller gå?

Alltså.

Troligtvis är jag bara rastlös men nu vill jag skapa nytt. Har planer på en pysselblogg som jag börjat jobba lite på men den samarbetar inte. Tänkte ha den på annat ställe än Blogger och då tar det sån tid att sätta sig in i ett nytt tänk. Verkar inte som man alls kan html-koda på Worldpress, eller är det bara jag som inte alls hittar.

Och så vill jag ha en hemsida som liksom binder samman allt jag gör på nätet. Nu känns allt så splittrat.

Och en ny blogg hade ju varit kul, eller snarare ett nytt utseende men jag har inte kunskaperna att ändra här samtidigt som det ju faktiskt är här jag helst vill vara för det är här jag vet hur man gör. Hittar massor fina på andra ställen och Blogger har bara tråkmallar.

Så.

Vi får se.

Scener ur ett äktenskap

Idag har jag fascinerat beskådat Ragnar och Agdas grovhångel. De har legat i dvala ett bra tag men uppenbarligen har de massor av energi nu när de är nyssvakna och mätta på sallad. Tycker nästan det ser ut som de dansar. Vackert tycker jag det är hur som men antagligen är det vad alla ägare tycker när deras små husdjur lär sig nya rörelser. Detta har jag ju förvisso inte dresserat dem till men ändå. Nåväl. Kul att de trivs ihop antar jag.

Och ja, jag erkänner att jag inte har mycket till liv. Så fort jag har börjat äta lite nyttigare så jag får lite kraft ska jag ta tag i mig själv och få ett jättespännande liv att rapportera om. Lovar.

En lovning till föresten: Har ju varit mycket filmvisande här i veckan. Nästan så jag får titulera detta som videoblogg. Dagens är ju dock det enda egenproducerade på länge och naturfilm är det ju alls inte mycket av i bloggen så det är ju ändå någon form av nytänk. Nya konstformer piggar ju dock alltid upp så jag ska försöka hålla mig borta från rörliga bilder. I alla fall i några dagar.

Dagens aktiviteter

Jag hade kunnat göra en lång, lång lista på allt jag hade planerat att göra idag men istället för att göra det jag borde har jag idag åkt tio mil för att köpa två burkar marmelad samt stickat fingrarna stela utan att för den sakens skull komma längre på stickningen. Så går det när man chansar och experimenterar antar jag.

Nu är klockan ungefär sju timmar mer än den borde och jag tänker ägna resten av kvällen åt att titta på samtliga avsnitt av Sagor för stora barn och nostalgitrippa tillbaka till förr. Något annat finns det inte tid för.

Snopet

Igår sökte någon på sökordet riktiga kaniner och hittade hit och fick läsa mitt svammel om plywoodkaniner. Snopet är bara förnamnet.

En dos uppiggande

Idag var en sån där gnälldag då inget var kul och huvudet värkte redan från start. Och så snubblade jag över denna lilla videosnutt och ville plötsligt bara dansa och småfnissa.

Folk som säger att Henrik Schyffert inte är rolig har ingen humor.

Snöaktiviteter

Idag vaknade jag och såg snö. SNÖ, och det är inte mer än första november. Det här kommer aldrig att sluta väl.

Nej, ni behöver inte försöka övertala mig, det finns INGET bra med snö, det är inte trevligt på något sätt och vis alls. Vurpade antagligen med pulkan och blev mulad i ansiktet några gånger för mycket i min ljuva barndom för att förstå tjusningen.

Jag kan inte cykla för cykeln är begravd, kollektivtrafiken står i princip stilla, jag blir blöt och kall om fötterna, jag blir förkyld och gnälligt snorig, jag tappar känseln i diverse kroppsdelar. Så tack, men nej tack.
Så jag stannar inne tills det blir barmark igen. Så det så. Om ni undrar vad jag sysselsätter mig med så länge så ger videon eventuellt en hint. Och nej, det är inte ett tecken på att jag är uttråkad utan snarare överkreativ.



Filmens namn är Music for one apartment and six drummers och det enda som gör ont i filmen är när de kastar böckerna. Så går det inte till här.