hungrig gäst

Titta, titta vad jag hade på besök i trädgården igår! Galet söt! Och så liten! Och söt!

Funderar på att skaffa mig en som husdjur.

Fördelar:

• galet söta
• dödar ormar (död åt alla ormar!)
• dödar sniglar (får gärna likvidera just de som äter upp mina få grödor i trädgården)
• går roligt
• skrev jag att de är mycket mycket söta?

Nackdelar:

• kan vara taggiga
• äter ormar (tänk om de är som katter och drar hem för att visa sin fångst?! Huvva!)
• äter sniglar (slemmigt. Blä!)
• låter som de äter gummi när de äter skinka (är lite känslig mot smaskande)
• kan säkert vara svåra att tämja och dressera
• tveksamt om de är rumsrena
• blir lätt överkörda och det är hemskt, hemskt sorgligt

Så den får bo kvar utomhus. Hade dock varit glad om den höll sig i enbart min trädgård så jag får beskåda den bedårande lilla varelsen ofta. Har satt ut en matskål till den men tänker inte lägga ut mat utan att jag ser den. Misstänker annars att alla rackans katter kommer och äter upp allt. Och de får gärna hänga någon annan stans. Hos mig är bara iggisar välkomna. Punkt!

Nya fritidsintresset: maniskt spana ut i trädgården i hopp om igelkottssikt.

en liten lektion i källkritik

Fick nyligen se följande statusuppdatering på Facebook:

Varningsklockan ringde direkt hos mig. Inte klockan som plingar livsfara och hysteri utan det var tickandet av brist på källkritik jag hörde. Jag har ju varit med förr*. Jag tyckte så klart det var märkligt att det inte hade tagits upp i medierna, med tanke på att glasätande, som sagt, är en rätt dålig aktivitet att sysselsätta ett barn med. Började med att titta på det självklara stället: Nestlés egna hemsida. Inte ett ord. Nestlé må ha dåligt rykte, men jag tror likväl inte de vill döda barn med hjälp av glasskärvor.

Det tog inte många sekunder att googla fram att allt bara är fejk, lur och smutskastning alternativt i alla fall inte rör någon som inte handlar barnmat i Frankrike. Hittade även en tråd på Familjeliv där någon skrek hysteriskt utan att kolla källa först.

Kontentan är alltså att det bara är att fortsätta att smaska banan på burk, även om jag personligen tror att helt vanlig mosad banan är betydligt smarrigare. Och vad jag kan se verkar det dessutom inte ens finnas någon barnmat som heter något med banana på den svenska marknaden. Självmosa med andra ord.

Jag vet inte vad som fascinerar mig mest: det faktum att folk tror på allt de läser eller att folk sprider saker vidare helt utan att kolla upp om det är sant. Men allt är väl i ögonblickets hysteri över att rädda ett barn. "Skickar jag inte vidare direkt så dör alla barnen och då är det MITT fel", typ. Ska ni tvunget rädda barn så finns det mycket bättre sätt.


* Länken fungerar inte längre i det gamla blogginlägget som jag länkade till, men den gången handlade det om alla lömska våldtäktsmän som la en beryktad våldtäktsdrog i alla kvinnors glas när de var på galej. För att slippa bli far till alla barnen så hade de smarta våldtäktsmännen sett till att kvinnorna blev sterila för livet av drogen. Inte nog med att man blev våldtagen man blev barnlös resten av livet också! En uppmaning till att det var bäst för kvinnor att stanna hemma istället och plocka ut glasbitar ur barnmaten, med andra ord.
UPPDATERING: och lite sökande gav följande artiklar om drogen från Barometern och DN.

sista andetagen på semestern

Sakta men säkert börjar rutinerna igen. Söndagspromenad med Mimmi en lördag (och en timme senare än vanligt)är ändå ett stort steg i rätt riktning. På måndag väntar det stora mästerprovet med uppstigning klockan sex och jobb! Har nog glömt hur man gör.

Och så ett blogginlägg, om än kort. Ett så tråkigt och innehållsfattigt liv kan jag väl knappast leva så jag inte har något att fylla en blogg med?! Det känns i alla fall inte så. Dags att anamma lite rutiner, baske mig!

visst motstånd

Det är lätt att luras av det fina vårvädret. Skuttade hem från jobbet idag med siktet inställt på ett härligt joggingvarv runt sjön i fina solen. Jag hade dock inte med några kastvindar i beräkningen. Nog för att vinden inte längre var isande kall, men jag kom nästan ingenstans! Delvis har det att göra med min dåliga kondition efter en lång vinter i soffan, men stundtals kändes det som att springa på ett löpband.

Jag tog mig i alla fall runt, även om det blev en hel del rask promenad också när vinden var som jävligast. Nu har jag åter kravlat upp i soffan och tänker tillbringa kvällen åt att försöka hålla isär handlingen i sex olika gruppläsningsböcker. Vet inte riktigt vilket som är mest ansträngande - det eller löpningen.

lägesrapport

Det var sjukt länge sedan jag bloggade. Om någon, mot förmodan, undrar vad jag har pysslat med istället kommer här en liten lista:

• spelat kopiösa mängder Sims3.
• fyllt 30 och blivit rejält gråhårig (i alla fall enligt några storögda och - framförallt - skarpögda elever).
• klippt mig, inte blivit helt nöjd och några dagar senare fått erbjudande om en gratis make over. Meant to be, uppenbarligen.
• läst, läst och läst. Exakt vad hittas här. 
• vunnit en bok, väntat på den i evigheter och nu insett att posten uppenbarligen har slarvat bort den på vägen.
• varit ute och småsprungit och försöker komma in i någon form av motionsrutin igen. Går så där.
• fått lite, lite vårkänsla. 
• mest suttit inne i tv-soffan med datorn i knät.
• jobbat på tok för hårt och tagit mig vatten över huvudet genom att hålla igång sex läsgrupper samtidigt.
• tänkt på bloggen nästan dagligen och haft lite prestationsångest.

Nu hoppas jag på gullvivor, fågelkvitter (dock inte för tidigt på morgonen), massor med energi, baske mig. Jag misstänker att det är sånt som får mig att blogga lite mer frekvent.

objuden gäst

Jag kom av mig i städningen röjningen när jag hittade en otäckt stor spindel bland tidningarna. Bestämde mig snabbt för att gå och plocka med annat när den började röra på sig. Nu hämtar jag kraft och funderar på om jag ska gå i närkamp eller låta en objuden gäst komma på morgondagens födelsedagsbaluns. Spindeln lär ju inte frivilligt strosa ut i snöstormen i alla fall.

Att den bodde bland tidningarna måste väl ändå tyda på att den är lite beläst och har någon form av intresse för hemslöjd, träning, korsord eller barnlitteratur. Tror med andra ord den kommer smälta in rätt bra bland övriga gäster imorgon. Om spindeln överlever natten vill säga. Och jag.

det som göms i snö

Det var en gång en kvinna som hette Else-Marie. Hon var ute och strosade i Borås. Plötsligt stannade hon tvärt och gnuggade sig i ögonen. Vad var det hon skådade? En gigantisk kanin låg och vilade sig i snödrivan! Detta var bara för bra för att vara sant! Var den skapad av slumpen eller av en mänsklig hand med en konstnärlig ådra? Ett konstverk var det hur som!

Hon ringde genast lokaltidningen och blev uppriktigt förvånad över att ingen hade ringt tidigare. Var hon verkligen ensam om att se kaninen? En lagom gäspig reporter skickades ut. Reportern la all energi på att fota kaninen (och en glad Else-Marie) ur rätt vinkel och artikeln blev därför i kortaste laget. Men en notis blev det i alla fall. Det är ju inte var dag man skådar gigantkaniner i snön precis! 

Jag vet så klart inte om det var exakt så här det gick till. Min lilla text ovan får helt enkelt ses som en liten saga. Eller kanske ett konstverk? "Artikeln" finns dock. Och eventuellt även kaninen om den inte har smält bort eller hoppat vidare till nya äventyr.

var är jag?

Visst är frågan befogad? Man kan nästan tro att jag har gett upp det här med att blogga. Pyttsan, svarar jag på sånt trams - jag har ju precis börjat!

Och så kom febern, hostan och förkylningen från helvetet.* Troligtvis för att jag skulle känna mig lite extra gammal och skröplig så här de sista veckorna som tjugonånting-åring. På lördag blir jag ju tant. En riktigt frisk kruttant, hoppas jag.

Önskelistan är kort:

1. evig friskhet eller åtminstone att bli kärnfrisk nu och få sova istället för att hosta om nätterna.
2. vår med gullvivor och bländande solsken.

Läste dock om storm i antågande som ska välta träd och lyfta tak. Känns skönt att jag fortfarande sover på soffan på undervåningen. Eventuellt överlever jag till min trettioårsdag, kanske tack vare krassligheten?


* Jag har till och med använt mig av nässpray. Flera i min bekantskapskrets vet vad det innebär i sjukdomsgrad. För övriga - läs: döende.

varm och kall

Om man har en varm, långärmad tröja, raggsockor och två stora filtar över sig och likväl fryser så man typ skakar så är man antingen:

1. utomhus.
2. lite krasslig.

Kombinerat med en härligt uppfriskande hosta misstänker jag starkt nummer två.

Har sovit under de där filtarna sedan jag kom hem och ska strax fortsätta sova. Sjukdom går fetbort!

inte så kär

Jag har gruppläsning med treorna. Deckare och djurböcker är avklarade. Nya genren, enligt lärarnas önskemål, är kärlek, vilket mottogs med blandade känsloyttringar och kommentarer.

Jag: Vad handlar en kärleksbok om egentligen?
Elev 1: Hångel! Bara massor med hångel!
Jag: Men något mer måste väl hända? Det blir ju en rätt tråkig bok om de bara hånglar sida upp och sida ner i typ 150 sidor.
Elev 1: Precis!

Elev 2: Alltså. Det här kommer att sluta med att jag antingen spyr eller dör.

Men så var det några som fnissade lite glatt och några som verkar ha koll och gillar det också. Och fyra veckor går fort. Förhoppningsvis hinner ingen varken spy eller dö, i alla fall inte på grund av läsningen.

spring, Sandra, spring!

Idag var måttet rågat! Det sprätte i benen på väg hem från jobbet* och jag bestämde mig för att göra uppror mot den eviga vintern och börja springa småjogga igen. Min kropp behöver det helt enkelt. Galet, med tanke på att jag, innan förra påsken då mitt nya liv började, aldrig hade sprungit frivilligt i hela mitt liv och bara en handfull gånger under hot.

Nog för att det har töat en del, men det är mest mitt i gatorna det är barmark. Det var således där jag fick hålla till för att slippa vurpa på förrädisk is. Jag höjde helt enkelt volymen på min mp3 och förlitade mig på träningsklädernas fräcka reflexer och kutade runt ett varv i mitt hood. Blev inte överkörd men kände mig likväl galet mör vid hemkomst. Jag får hoppas på att veckan bjuder på ytterligare energiöverskott och töväder, för detta bör bara vara början.



* Kanske överskottsenergi på grund av inställt förskolebesök idag? Det fanns helt enkelt en halvtimmes extra livskraft över ur den dagliga potten.

faran med franskan

Boven i dramat

Jaha. Då har jag tappat en plomb. Jättekul. Och säkert nästan gratis att fixa till.

Andra har sönder lagningar genom att tugga i sig en hel plåt knäck. För mig räckte det med en skiva orostad JätteFranska med marmelad utan skal. Är ju inget tuggmotstånd alls - går ju för böveln nästan att suga i sig utan att tugga. Kanske ett straff för att jag sitter och tittar på Biggest Loser medan jag svullar i mig vitt bröd och tänker att jag borde äta nyttigare och börja träna igen.

Turligt nog fick jag i alla fall en tid redan nu på onsdag. Gör inte ont, men känns som det kan fastna allt möjligt i den stora kratern i tanden. Tills vidare använder jag bara munnens vänstersida och försöker tugga så lite som möjligt. Det vita brödet och marmeladen får stanna, med andra ord.

lönnmödaren inom mig

Det var länge sedan jag fastnade för ett tv-spel känns det som. Burnout-dagarna var liksom förbi efter att Jessica lämnade mig för Karlshamn. Men de tv-spelsfattiga dagarna är nu slut! Den nya drogen heter Assassins Creed II.

Lönnmord är uppenbarligen min grej, visade det sig. Jag är galet bra på att hoppa och springa på hustak, gömma mig i hölass, mingla med da Vinci och hitta tokmånga skatter. Det är mindre kul att bli jagad av vakter och att slåss med svärd, men det är uppenbarligen sånt man får ta på köpet.

Jag har spelat varje lediga stund den senaste veckan och nu börjar jag inse att jag sakta men säkert håller på att gå in i spelet lite väl mycket. När jag gick på stan tidigare i veckan och gick nära några andra tänkte jag instinktivt "tryck A och knuffa till dem så du kan ta pengarna". Lyckades dock komma tillbaka till verkligheten innan jag gjorde något dumt.

Igår rasade dessutom all snö ner från taket, vilket gav spelen en extra dimension. Det kändes som att ha en egen lönnmördare som dråsade ner från taket med jämna mellanrum. Med tanke på snömassorna lär han ha landat mjukt hur som.

Nåväl. Nog med bloggandet. Måste ner och spela lite till innan läggdags.

hemmasång

Det är sånt här som får mig att önska mig en dotter. Och en man med gitarr.
Råkar jag få det kommer jag att säga "En gång till" tills de sjunger sig hesa. Tills vidare får jag trycka på Repeat.




Det låter bättre än originalet. Så det så.

Hittad via Ett liv i exil.

en dagens - eller sju

Dagens:

första bakslag
massor av ny snö när de skrev om töväder igår! Får det alls gå till så? Uppenbarligen var resten av befolkningen lika förvånade som jag, för det var nada skottat och jag fick snö i stövlarna, vilket jag hatar. Nu vill jag bara ha vår och gullvivor. 

dryck
kaffe. I stora koppar muggar. Och lite lite vatten.

missöde
en tappad knapp, vilket jag märkte strax efter att ha svullat i mig tre mättande kåldolmar under glada tillrop. Var det eventuellt för glupskt? Trots ganska stora eftersökningar gick den inte att återfinna. Ligger väl eventuellt i någon snödriva.

dagens mest frekventa utrop
"Jag ÄLSKAR kåldolmar!" samt "Men var ÄR knappen? Knappen, var är du?"

arbetsuppgifter
läsa igenom mängder av bokbloggar, bläddra i gallrade tidningar, röja på skrivbordet, plasta några böcker samt hålla i en liten bloggkurs för en annan bibliotekarie. Arbetsuppgifter av varierande svårighets- och ansträngningsgrad, med andra ord.

köp
Nya numret av Topphälsa. Längtar efter vår, gullvivor och att få ut och springa lite. 

kvällssyssla
spela tv-spel, läsa bok, städa kök och ladda inför morgondagen.

av och på

Så. Då var min blogghjärna visst påslagen igen! Bara medan jag duschade fick jag uppslag till minst tre inlägg. Inga världsomvälvande ämnen eller fantastiska formuleringar, men likväl ett bevis på att min hjärna minns hur man bloggar.

Det kan även vara så att den passar på att vara lite extra kreativ idag, med tanke på att det är min sista semesterdag. Imorgon ska jag ut i verkligheten igen och det är ut i dubbel bemärkelse, med tanke på att jag inte har gått längre än till brevlådan de senaste dagarna. Jag har hört rykten om att det har blivit halt och dessutom håller min kärlek till snö och kyla i sig.

Morgondagens utmaningar blir att överleva uppstigning klockan sex (istället för nio), få med mig busskort och jobbnycklar samt, under bussresans gång, lyckas slå på jobbhjärnan igen. Tur att eleverna inte kommer förrän nästa vecka så jag hinner mjukstarta med de grundläggande rutinerna.

Hm, och vilka var nu mina tre bloggidéer jag kom på? Måste lära mig komma ihåg också, uppenbarligen.

datordrömmar

Ett lagom diffust nyårslöfte för 2011 får baske mig bli att ta tag i saker istället för att gå i evigheter och bara tänka på allt jag bör göra.

Steg ett: skaffa en bärbar dator, vilket jag har tänkt göra i snart två år. Det har alltid känts bra att invänta kommande mellandagsreor, nya modeller eller påstådda prisnedgångar, vilket har lett till att det liksom aldrig har blivit av. Men idag började det nya effektiva livet. "Nu går jag bara upp till datorn och väljer en och trycker på köpknappen direkt!", tänkte jag. Jag inbillade att det max skulle ta någon timme. Ingen vidare realistisk tidsuppfattning, kan jag avslöja redan nu.

Mina kriterier gör att det inte finns allt för många modeller att välja på*, men jag blev helt matt av alla märkliga bokstavs- och sifferkombinationer som alla datorer har. Kunde ingen komma på lite bättre namn än N43JF-VX033V, N82JV-VX025V och andra, helt kryptiska, kombinationer?

Nåväl. En halv dag senare har jag nog kommit fram till ett beslut. Den finns dock inte i lager förrän i nästa vecka, men har jag dragit på det i nästan två är känns några dagar hit eller dit helt okej. Nu gäller det bara att sluta jämföra så jag inte blir så där vankelmodig igen.


* max 14", optisk enhet, tokbra batteritid och så en processor och grafikkort som minst pallar sims3-spelande.

första gången

Nu är jag officiellt gammal. Jag slapp - för första gången i mitt liv - att visa leg på systemet! Passade fint som en lite för tidig trettioårspresent. Och det beror knappast på att jag är där så pass ofta att de känner igen mig. Jag går dit max någon gång i halvåret.

Det var dessutom tur att jag såg extra ålderdomlig ut just idag. Väl i kön med 2011 års halva vinkonsumtion (en stor och en liten flaska rött) insåg jag att mitt körkort var puts väck! Blev helt iskall och var helt säker på att kassörskan skulle fråga efter det och att jag skulle vara tvungen att stamma fram något om att jag tappat det och helt garanterat låtit som en typisk nittonåring. Men jag seglade bara förbi, om än lite hetsigt stammande samtligt som jag desperat försökte framhäva mina gråa hårstrån och rannsaka mig själv för att försöka klura ut vart jag kastat hän mitt körkort.

Strax utanför Systemet kom jag på att jag hade hämtat ett paket häromdagen och då haft min andra jacka, så nu kan jag ha det redo vid nästa besök, om jag, mot förmodan, ser yngre ut på sommarhalvåret.

en ny början

Tanken har legat och grott ett bra tag nu. Det är helt enkelt så att jag saknar bloggandet. Visst, jag bloggar om mina böcker, men det är ju alls inte samma sak.

Det kommer nog inte att bli som på den gamla goda tiden med ett inlägg om dagen, men vem vet? Jag ska hur som börja utan press och kicka igång med en rejäl ansiktslyftning av bloggen så det verkligen känns som en nystart. Alla gamla inlägg får såklart ligga kvar men designen kan man alltid piffa med.

Så - nytt år och nytt liv i bloggen! Jag hoppas det håller den här gången, åtminstone till årsskiftet...

lite efter

Medan jag var hemma över julen passade min dator av någon outgrundlig anledning på att byta tid. Detta märkte jag direkt jag slog på den. Jag missade dock att det inte bara var klockslag utan även datum som hade halkat efter.

I och med att jag betydligt oftare tittar på min dator än i min kalender så här i jultider så levde jag under hela dagen igår i villfarelsen att det var den 27e. Hade jag tänkt efter lite hade jag insett att det inte kunde stämma men min hjärna går på lågvarv nu under lovet och dessutom flyter dagarna ihop.

Denna lilla datumförskjutning hade till följd att jag alls inte förstod varför folk i min omgivning tjatade så om nyår med tanke på att det i min värld var typ fyra dagar kvar till det var dags för baluns.

Sent i gårkväll insåg jag att jag var lite efter. Skadan blev dock inte så stor då värden för kvällens partaj drabbades av kräksjuka dagen till ära. Någon annan fest orkade jag inte med och resultatet är att jag är hemma med två av mina karlar istället. Det är faktiskt mycket skönare att spela diverse spel och bråka om godiset än att strassa upp sig och gå ut och svira. Ännu ett tecken på ålderdom och bekvämlighet antar jag.

Gott nytt hur som!

att färdas

För ungefär tusen år sedan var jag en flitig inloggare på Helgon. På min presentation skrev jag då en gillar- och ogillarlista. En av mina gillarsaker ansåg jag vara att färdas.

Frasen att färdas slumpmässigt intryckt mellan vänner och slöjd. Hur tänkte jag då?

Jag tänkte nog inte på det som skulle komma att bli mina dagliga bussresor fram och tillbaka till jobbet och heller inte den bussresa jag har genomlidit idag med fullproppad buss bestående av svettiga och stressiga julresenärer som alla är överpackade med klappar och resväskor.

Troligtvis hade jag en romantisk bild av en långfärd utan förseningar, byten, andra resenärer och framförallt helt utan tider att passa. En sjumilafärd i bekvämt fordon till ett vackert resmål där det ska hända roligheter, typ. Med andra ord så borde jag ha skrivit ”att långfärdas ensam med ett mål jag inte har brått till men som jag ändå har sjukt höga förväntningar på – som införlivas.” eller något i den stilen.

Kanske ännu hellre: ”att komma fram – hel, ren och utvilad medan någon annan bär på bagaget”.

Någonting har hänt hur som. Antingen har jag blivit gammal och bekväm eller helt enkelt sjukt resvan. Ska nog logga in på Helgon och radera illusionen innan jag lurar någon annan eller ännu värre mig själv.

min mosaik

Åh nu har jag hittat en ny sån där rolig det-här-är-jag-grej att fylla min tomma blogg med! Fast den här var klurig. Hittade idén här. Det går alltså ut på att använda sökfunktionen på Flickr för att få fram en mosaikbild som speglar en själv. Jag märkte snabbt att det var länge sedan jag fyllde i kompisböcker. På mellanstadiet var man tvärsäker på favoriträtt och vilken kändis man var kär i. Nu var jag alls inte lika säker.



Saker och ting har hur som förändrats. Roade mig därför med att göra två - en för nu och en för förr, typ mellanstadiet. Det är typ mitt namn jag har behållt. Resten är som förbytt.


Mitt mellanstadiesvar:

Mitt idagsvar:

Regler:
Who Am I?
a. Type your answer to each of the questions below into Flickr Search.b. Using only the first page, pick an image.c. Copy and paste each of the URLs for the images into fd’s mosaic maker.

The Questions:
1. What is your first name?
2. What is your favorite food?
3. What high school did you go to?
4. What is your favorite color?
5. Who is your celebrity crush?
6. Favorite drink?
7. Dream vacation?
8. Favorite dessert?
9. What you want to be when you grow up?
10. What do you love most in life?
11. One word to describe you.
12. Your flickr name.

Mina skolor fanns inte med så jag fick bara använda mig av förleden och flickrnamnet gav ingen träff så jag tog mitt smeknamn då och nu istället.

fransk afton

Så här ser jag ut när jag leker fransyska. Varför undrar ni säkert. Det var avslutningsfest med personalen på skolan igår och temat för kvällen var Frankrike på grund av att kommunen har hälsoår och därför har haft jippot "gå till Paris". Gåtävlingen medverkade jag inte i men att kasta på mig en för trång basker, nätstrumpor som kliar och en klänning som envisades med att åka ner hela tiden är jag mer lättövertalad till.

Jag fick många komplimanger under kvällen för att jag såg fransk ut och kanske är det dags att abdikera dit. Gärna redan kommande vecka med tanke på att jag har en uppföljning på en handlingsplan att lämna in samt en kvalitetsredovisning som jag inte ens har hunnit påbörja. Jag har dock redan lämnat tillbaka baskern och kan, trots viss övning igår, fortfarande bara enstaka ord på franska, så vi får se om jag blir insläppt till vinlandet. Fraans es mjö*, helt enkelt.

* Alternativ stavning på frasen "Frankrike är bättre", vilket jag lärde mig säga igår. Tror jag.

veckans sökord

Genom Statcounter får jag dagligen tillgång till de sökord folk använder sig av för att råka ramla in på min blogg. Jag misstänker att de flesta blir besvikna – speciellt den som söker på fittslick och kommer till detta inlägg.

Denna veckan gillar jag följande sökord:

Tyska registreringsskyltar lista – fatta vad lång en sådan lista måste vara?! Lite som en telefonkatalog. Fantiserar om att vederbörande dessutom letar efter ett specifikt registreringsnummer och misstänker att det kommer att ta år och dar genom detta sätt att söka.

Finska män – Jag vet ingenting om finska män. Den knapphändiga information jag har att ge är detta.

Bibliotekariehumor – finns det en sådan? Är det SAB-systemsvitsar eller?

Och den klara vinnaren: hur skickar man en tvapparat till karlshamn – från var? Asarum? Haparanda? Jag föreslår hur som postpaket, bussgods eller bil. Lyckliga den i Karlshamn som kommer att få en utsocknes tv-apparat. Undrar om den är stor och vem det är som försöker bli av med sin till just en Karlshamnsbo? Det lär jag hur som aldrig få veta.

värdeklenoden

Tradera är, om någon har missat det, min nya drog. Än så länge har jag enbart ägnat mig åt att handla men funderar på att inom kort ge mig in i försäljarbranschen. Minns ni mitt gamla inlägg om min muminmugg som visade sig vara värd en smärre förmögenhet? I går slutade en aktion på ännu en likadan och nu var priset 701:- Den stora frågan är om jag ska sälja eller spara och hoppas på att den blir ännu mer värdefull med åren. I väntan på beslut går jag storögt och stirrar bland kopparna på diverse loppisar och hoppas på att hitta ännu en dyrgip eller två.

inflytt

Äntligen har mitt muminspel fått lite invånare! Jag hittade små små figurer på Tradera som passar perfekt. De må ha en skruv i huvudet allihop men jag försöker se det som lite charmigt och det är ju toksmart om de vill flytta därifrån och förvandlas till halsband eller liknande senare i livet.


Fast någon ur muminfamiljen som vill flytta iväg från Mumindalen - det finns väl inte? Nu inväntas rond två av spelning med Eric alternativt rond ett med någon annan. Under tiden går jakten vidare efter en syltnyckel och en ädelsten. En tärning och egna spelregler är redan klirrat och klart.

årets debattinlägg

Som bibliotekarie, och då kanske främst skolbibliotekarie, kan det ibland kännas knepigt vad gäller inköp av böcker med ett uns av tvivelaktigt innehåll. Ska man köpa in böcker som egentligen vänder sig till en äldre målgrupp och/eller har fått dålig kritik men som ungarna efterfrågar och vill ha?

I det här fallet, är det dock ingen tvekan. Råkar odågan till bok översättas till svenska kommer inte jag vara först i kö under eventuell signering på bokmässan. I så fall enbart för att få se vilken dåren är som ger ut den.

”Det kan vara konstigt och skrämmande för barn att mamma opererar sig utan att vara sjuk och kommer hem från doktorn insvept i bandage. I USA kommer nu boken som hjälper barnen att förstå varför mammor skönhetsopererar sig. En bilderbok om plastkirurgi.” skriver Aftonbladet. Det där med att operera sig utan att vara sjuk kan ju i och för sig diskuteras… Frågan är ju vad som ger barnet störst trauma: att se sin mamma inlindad i bandage eller att få reda på att hon alls inte är nöjd med sig själv och inte duger som hon är.

Jag säger bara jösses. Bonnier Carlsen menar att den svenska marknaden inte är redo än och jag hoppas det kommer att dröja. Typ i tre evigheter. Minst.

Läs mer om spektaklet på bokens hemsida.

fix och färdig

Nu har jag äntligen fått hem beviset på avslutad examen! Det blev förvisso nästan ett år senare än beräknat, men då jag la upp den glädjekalkylen viste jag ju inte att det:

1. …tar en herrans tid att knåpa ihop en magisteruppsats, speciellt om man hittar nya bra artiklar hela tiden.

2. …är ofantligt segt att sitta med de där sista rättningarna efter Boråsbesöket.

3. …slutligen tar typ ett halvår att orka samla ihop och skicka in alla dokument för att få det där pappret där det står att man är klar. Eller pappersbunten rättar sagt. Massor av papper var det! I guldmapp.

Men nu har jag i alla fall gjort det! Och nu är bara frågan vart jag ska göra av denna guldblänkande tingest. En sak är i alla fall klar – det är skönt att ha det över och jag kommer inte göra om det här frivilligt på mycket, mycket länge.

bokvård lektion 1

Idag har jag fostrat ett gäng med framtida små bokmarodörer. Och allt är mitt eget fel.

När jag högläser bilderböcker brukar jag hålla boken så barnen kan se bilderna och jag får således läsa uppochner. Det kan ibland vara lite knepigt och framförallt blir greppet om boken inte det bästa. När jag skulle vända blad vid dagens läsning för en etta hände det som inte fick hända – jag håller på att tappa boken, rycker till och ljudet av en sida som slits sönder några centimeter hörs.

”Du rev sönder boken!” skriker några av ungarna i kör. Jag försöker släta över det hela med ett ”ojdå” och fortsätter läsa som ingenting har hänt.

I vanlig ordning frågar jag efteråt vad de gillar och ogillar med boken. Svaren är enhälliga:
”Det bästa var att du rev sönder boken!” Något annat som var bra eller dåligt kunde ingen komma på och det var inte en enda som tyckte att det var det dåliga med boken att den nu var sönderriven, fast jag försökte lobba för att min handling var fel.

Det tog en timme att få barnen att tycka det var roligt att riva sönder böcker. Frågan är hur många års prat om bokvård som kommer att behövas för att få in dem på den goda vägen igen…

ungdomen nu för tiden

Ibland har jag äran att få åka buss hem samtidigt som de hormonstinna killarna som går på fordonsgymnasiet. Sällan får man höra så många könsord på så pass kort tid som en halvtimme.

Idag stod ett gäng på fem killar och väntade på bussen tillsammans med mig och diskuterade helgens aktiviteter:

Kille 1: Jag ska till Alvesta och det är fan ingen som kan hindra mig!
Kille 2: Vad ska du göra där då?
Kille 1 (allvarligt och en aning irriterat): Vad tror du? Jag ska pulla, jag ska slicka och jag ska dricka coca cola!

Det är när jag hör konversationer som detta som jag känner mig gammal, är glad för att jag jobbar på en F-6-skola och är tacksam över att M tog sitt förnuft till fånga och flyttade ifrån Alvesta.

dubbel uppmuntran

Det är trevligt med vänner som försöker uppmuntra mig till bloggning genom utmaningar. På det viset kommer jag ju inte undan. Jag antar att det har märkts att jag är lite seg i starten innan jag har kommit igång igen. Utmaningen var dock gigantisk så den kommer nog ta några dagar att genomföra...

Idag hade jag dock bloggat i vilket fall som helst. Har nämligen fått uppmuntran på ett annat vis också: ett muminspel! En annan ångrade sig i kassan på second handen och jag smög ivrigt efter personalen som la ut det till försäljningen igen. Menat att bo med mig helt enkelt!

Det må fattas tre spelpjäser, en tärning, en nyckel till syltkällaren, en ädelsten och spelregler men det kvittar! Jag ska tillverka egna fina spelpjäser (i form av en lilla my, en snusmumrik, ett mumintroll, en mårra, en hattifnatt och en till jag ännu inte bestämt) och regler hittar jag ändå bäst på själv.

Så - vem vill komma på spelkväll?

dagdrömmeri

Vad jag hade gjort om jag råkade ha typ fyra miljoner? Flyttat in här så klart.

Och troligtvis levt lycklig i alla mina dar.

vårstädning

Idag har jag rensat upp lite i högermarginalen. Det märks att det var ett tag sedan denna blogg var levande. Det mesta var inaktuellt. Ska snart gå över i steg två, det vill säga lägga till lite nytt också och inte bara plocka bort.

mest för Eric

testing, testing

Jag har nog valt rätt yrke trots allt.

återseende

Nästan hela påsken har jag haft fina vännen Eric på besök. Han är praktiskt taget nylevererad från Japan där han har varit i ett halvår. Med sig hade han inte mindre än tre muminpresenter vilket gjorde mitt välkomnande ännu hjärtligare. Att muta mig med finfina gåvor är aldrig fel.

Vi har ägnat dagarna åt att göra samma saker som vi alltid brukar göra när vi ses: köpa pizza på vanliga stället (och glömma att vika av vid en väg så vi får gå omväg), pussla i köket medan vi lyssnar på Hit FM Gold, prata tv-spel och film samt gå obligatoriska rundan till affären (bra att passa på när man får bärhjälp hem).

Det enda som rubbade cirklarna var ett betydligt mindre kaffeintag än vanligt samt toktidiga Svensson-mornar istället för att vaka över pusslet hela natten. Och så vetskapen om att det inte är en nästan-varje-helg-grej utan att det faktiskt kommer vara ett tag tills jag ser honom igen. Så nu får jag se till att hitta ett jobb till honom i närheten så vi kan återgå till de trevliga rutinerna. Jag tror det är bäst för alla.

Tillbaka

Trots att snön hela tiden envisas med att komma tillbaka gång på gång så anser jag att det är vår nu. Ljusare är det hur som och kanske kanske att jag har ork nog att börja blogga igen.

Kanske alltså.

Jag ska bara komma på vad jag ska skriva först.

Dagens grammatikfråga

Heter det Sandras och Erics uppsats eller Sandra och Erics uppsats? Alltså: s-ändelse på båda namnen eller bara det sista?

Dagen efter

Igår var jag på bibliotekariefest och försökte bistå i en musikintrotävling. Gick sådär. Chansade en gång och då var det fel. Återstående låtar satt jag tyst och försökte se ut som jag tänkte. Gick nog också sådär. Nästa gång blir det frågor om böcker istället - i alla fall om jag får bestämma.

Idag är det en klassisk dåsdag som så ofta dagen efter. Gäspar och gnyr över min trötta kropp. Det märkligaste är dock att jag har en ordentlig träningsvärk i vaderna. Fattar ingenting. Allt jag använde dem till igår var att gå till och från festen vilket innebar några ynka kvarter. Ingen dans och inga trappor. Jag misstänker att det eventuellt kan vara min bakfylla som har satt sig i vaderna istället för i huvudet. Är bara att tacka och ta emot isåfall. Innebär ju att jag rättfärdigar att ligga still i soffan hela dagen.

Lyckolösning

Idag lurade ljuvliga L i mig en halv flaska rött och en sallad på en skuggig bänk efter jobbet. Smålullig och fnissandes nyttjade jag en av IOGTs toaletter innan jag vankade hem.

Jag föreslog att vi skulle göra om det varje kväll framöver. Vi får se hur det blir med den saken.

Toppendag

Första dagen på jobbet var sådär. Min jobbdator dog och är utom räddning och troligtvis har jag lyckats tappa en femhundralapp ur min djupa ficka. Hur är ett totalt mysterium men den är hur som försvunnen. Till på köpet har jag fått släpa på den söndriga dator över hela stan i strålande solsken för att få veta att den bara är att kasta. Jaja, bättre än ösregn men skillnaden är fan marginell. Dessutom hade jag kunnat gråta öppet i regn, nu kunde jag bara gå svettig och mumla könsord.

Är det någon som inte förstår varför jag bara vill gå och lägga mig nu och helst inte vakna på ett tag?

Finaste presenten

Idag vankades det finbesök. Nygifta kusinen J kom med make T för att göra Växjö och nostalgitrippa med mig. De har bott i Australien i några år och jag och J har väl varit sådär duktiga på att hålla kontakten. Dagen ägnades dock mer åt att skratta åt gamla foton och brev vi skickat till varandra som pubertala småbarn än att prata om vad som hänt sen sist. Kanske på grund av att det faktiskt inte har hänt så mycket...

Vi tänkte först att de skulle komma igår men sista Harry Potter-boken kom emellan. Inte för mig men för T. Själv har jag hittills väntat på den svenska översättningen men han var ivrigare samt är född i England så för honom hade det bara varit dumt att vänta till november. T lade gårdagen och i princip hela natten på att sträckläsa för att sedan vara godhjärtad nog att ge mig boken! Så nu ska det bli intressant att se hur lång tid det tar för mig att staka mig igenom 607 sidor på utrikiska. Ett bra tag antar jag, med tanke på att jobbet börjar igen på måndag. Det gäller nog dock att vara snabb innan de språkbegåvade ungarna på skolan avslöjar mer än jag vill veta... Blir jag klar innan november har jag ju hur som vunnit på det.

Festivalyra

Jag är på festival. Eller folkfest kanske. I mitt fall nog mest folk. Hur som.

Kvällen i korthet:

- Hälsade på M som flitigt arbetade i baren. Drack ett glas rött och pratade lite hastigt och smått osammanhängande. Detta pga att hon jobbade under tiden och därför avbröts och inte på det där glaset med vin.

- Träffade Jessica med F och gick gata upp och gata ner.

- Under gatpromenaden såg jag mängder av fulla ungdomar och hann tänka tanken att det ju är för bedrövligt men även tanken på hur kul det var. Då.

- Jag har skummat igenom massor av stånd och insett att jag absolut inte vill ha något av allt krimskrams som säljs. När jag var typ tolv ville jag ha ALLT.

- Jag såg tröjor med texten "Skitfull" och liknande roligheter och insåg att de kommer sälja bra för det är sånt vissa anser är kul när de är fulla.

- Jag såg fulla människor bära tröjor där det stod "skitfull" och insåg att jag hade rätt i mitt antagande.

- Ett av mina favorithalsband gick plötsligt sönder och jag letade pärlor på marken i mörkret. Fick med typ alla tror jag. Jessica messade precis och sa att hon hade hittat en i uppviket på sin byxa så för stunden fattas minst en. Hon lovade docj att förvara den på ett säkert ställe.

- Jag tröståt en friterad banan med för mycket glass istället för att köpa riktig mat. Ve mig. men gott var det.

Sammanfattningsvis var bananen bäst och jag känner inte att jag har missat så mycket de senaste åren när jag har jobbat istället för att festivalmingla. Det tär.

Nu ska jag sova. Imorgon vankas det campingjobb och på lördag är det bröllop. Inte mitt dock.

Den rafflande upplösningen (skåphistorien del 2)

Nu är det på plats och jag är så lycklig så jag darrar. Så det är därför kortet är suddigt. Eller är det för att jag, som vanligt, donade om natten och därför inte hade så mycket ljus.

Nåväl.

Det är - efter ett dussintals om och men - på plats. Lösningen på benproblemet? Tre kaffeburkar med sten i på en disktrasa. Ta da! Och så en skruv i väggen. Andra lösningar var helt enkelt för dyra för snåla mig just nu.

Har hystat upp lite garn på test men ska nog fundera lite och stuva om senare.

En lite tydligare bild finns här.

Historien om skåpet (en följetong)

För några dagar sedan fick jag en plötslig idé. Tankebanorna gick såhär:

Jag gillar garn - jag har visst köpt mycket garn på sistone - det finns garn precis överallt nu som inte får plats - jag har ingen aning om vad jag har för garn egentligen - jag vill se allt mitt garn, helst hela tiden - jag gillar ju garn - kanske kan jag lägga fram garn i skålar typ som fruktskålar som man inte kan äta men se - kanske efter färg? - garn är snyggt - jag är stökig och ligger garnet framme kommer det bli dammigt tillslut - tänk om...

Och så kom jag på det: jag ska skaffa mig ett vitrinskåp där jag kan ha mitt garn i och se det och lätt ta på det och sortera efter behov!

Så på det magiska datumet 070707 åkte jag till Erikshjälpen för att spana. Hedning som jag är skämtade jag på vägen dit och sa att på ett så magiskt datum skulle jag väl hitta ett skåp, om Gud vill.

Och så hittade jag ett smalt hemmabyggt och nästan helt perfekt och billigt och slog till och märkte sen att det inte hade några ben utan skulle hängas upp på väggen = Äh. Och dörren är större än skåpet vilket gör det knepigt att ställa på något = Äh. Och skruvar man inte fast det vill det bara välta = Äh.

Den där guden har uppenbarligen humor. Det är antagligen tacken för att jag gick ur kyrkan för några år sedan. "Var så god - ett skåp som du bad om, men du ska få ett som mest är till besvär. Grattis."

Så nu letar jag ben till mitt skåp. Jag har letat på: loppisar, byggaffärer, möbelaffärer, vanliga affärer, andra affärer. Ingen har! Skiter det sig som bibliotekarie ska jag öppna en benaffär. Så det så. Frågan är dock vem jag ska köpa in dem ifrån...

Jakten återupptas imorgon.

Fortsättning följer.

Detta har hänt

Äh, jag är ju hopplös. Jag är fullt medveten om att det är evigheter sedan jag bloggade. Ni har hur som inte missat så mycket.

1. Jag har jobbat vilket har bidragit starkt till drastiska konsekvenser vad gäller min sömn. Det är upp vid typ sex till sju nån gång som gäller. Min gamla gå- och-lägga-sig-tid nästan. Och de eviga mörka molnen gör att det känns som jag går upp mitt i natten.

2. Det har regnat på mig. Och det regnar fortfarande. Något som är ännu värre än att gå upp vid sex för att jobba är att gå upp klockan sex för att cykla till jobbet i regn. Och ännu värre än så har jag det för min sadel har små hål i sig vilket gör mig blöt om innanlåren även de få dagar då det inte regnar. Har insett att galonbyxorna kommer vara obligatoriska sommaren ut.

3. Jag har funderat på att köpa bil. Jag vill ha en som är liten och fin. Och lagom billig samt gå tokbra förevigt. Sånna finns knappt. I väntan på att en sån ska dyka upp övningskör jag lite med Js bil. Jag är smått hysterisk och medtrafikanterna tutar då och då. Jag försöker intala mig att det är vänliga tut men jag är inte helt säker.

4. Jag har äntligen blivit i princip klar med min avslutande uppsats i barn- och ungdomslitteratur. Inte en dag för tidigt men cirka 380 dagar försent. Nu hoppas jag bara att det fortfarande är okej att lämna in den...

5. Kvällarna går till att plöja igenom barnlitteratur. Jag har uppnått mitt maxlån på 50 stadsbiblioteket och knaprar ivrigt på universitetskortet i väntan på mitt tjänstekort. Undrar om det är ynka femtio lån på det också?

6. Punkt fem innebär givetvis att jag har släpat omkring på kopiösa mängder böcker också. I regn - inte att förglömma. Jag är baske mig en riktig kämpe.

Och så det jag INTE har gjort: ätit ordentligt, skrivit på magisteruppsatsen, bloggat, anmält till tusen myndigheter att jag inte är studerande längre, städat, stickat, solat mig.

Nu ska jag ha två inläsningsveckor samt "semester". Semestern kommer dock troligtvis innebära lite campingjobb. Jäjä. Förhoppningsvis kommer jag dock orka blogga lite mer. Vi får se.

Uppföljning

Idag har jag blivit med eget postfack och passerkort. "Fast kortet fungerar inte förrän klockan halv sex på morgonen", påpekade chefen.

För tillfället känns det överkomligt att kunna hålla mig till tåls tills dess.

Tre tårtor senare

Jag gillar bibliotekarieyrket.

Förmiddagsfika: smarrig tårta med choklad, maräng och nån citronkräm

Lunch: smörgåstårta

Eftermiddagsfika: hemgjort tårta med massor av bär

Längtar redan till morgondagens arbetspass.


(Jag skulle vara tacksam om ni väntar med att bryta mina illusioner genom att berätta för mig att det inte alltid är så här. Låt mig få önska åtminstone tills imorgon.)

Nu börjas det

Imorgon blir första dagen på jobbet. Ska vara på plats redan 8.30, vilket bara det kommer att vara omställning nog. Kommer rivstarta med att jag ska träffa en organisationskonsult som ska lära mig (och tre andra nya) att hantera förändringar samt efter det gå på personalmöte. Undrar om det där med förändringar bara ska gälla saker inom arbetet eller om jag kan applicera det på livet i stort. Känns som det kommer lämpligt hur som.

Så nu ikväll ska jag:
¤ leta fram kalender, penna samt bok som ska förvandlas till loggbok*
¤ välja passande kläder
¤ bli trött (helst mycket snart)

Och så har jag kört bil idag och varit hysterisk över all trafik så nu har jag definitivt bestämt mig för att börja med att åka buss till jobbet och inte köpa bil på ett tag. Svettas på buss är inte kul men att hyperventilera i bil är heller ingen högoddsare.


* något jag har lärt mig älska genom utbildningen...

Nytt kapitel

Så var det här med klassen visst över. Har alls inte förstått att det var sista gången jag såg alla i lördags. Jag har alltid svårt att förstå sånt förrän på tok för sent.

Men jag hade trevligt, om än för små skor och ett tag var det lite väl mycket vin i kroppen. Och uppenbarligen har jag haft tre år som har varit på tok för lugna. Jag tycker att folk till höger och vänster ”talade ut” och själv hade jag inget ouppklarat alls, i alla fall inget som lämpade sig att ta upp en kväll som den och kanske inte alls. Det är en hel del i klassen som jag tycker det är sorgligt att jag aldrig hann lära känna bättre och som säkert hade varit givande att ha som vänner, men nu blev det som det blev. Over and out.

Idag är det måndag. Bakfyllan har släppt och det är dags att bruka allvar. På torsdag börjar jobbet och till dess borde både det ena och det andra vara klart. Och tiden rusar som vanligt.