Inte som jag tänkt mig

Idag blev jag äntligen klar med en uppgift till skolan och bestämde mig för att fira genom att gå och köpa julklappar. Strosade helt planlöst utan att veta alls vad jag ska hitta på att köpa till min kära familj som absolut inte önskar sig någonting.

Resultat efter några timmars planlös vandring: julklappar till mig själv för nästan tusen spänn.

Jahapp.

Men jag är tokstolt över att ha hittat ett par gröna skor jag suktat efter ett tag men som tidigare inte fanns i min storlek. Idag fanns de där dock plötsligt och jag såg det som ett tydligt tecken.

Så nu har jag inga pengar kvar till julklappar. Knepigt. Nåväl. Har några dagar på mig att lösa det problemet.

På rymmen

Jag börjar bli väldigt bra på att rymma ifrån allt ansvar. Fredag var de tre vännernas dag, lördagen ägnades åt föräldrar och bror, söndag blev en spontan spelkväll och idag var det pysselkväll. Men nu så. Inatt ska jag försöka bli klar med en skoluppgift. Måste. Spelkvällen igår var dock väldigt trevlig och jag ska nog försöka mig på att baka något som inte är lika torrt som mina gamla lussebullar jag mutade pojkarna med igår, så de kanske kommer tillbaka snart igen. Talisman var nämligen ett tokbra spel och det beror inte enbart på att jag vann helt storslaget. Tror det berodde på att jag liksom smög mig i mål medan pojkarna blev förtrollade till paddor i sin girighet över varandras skatter.

Så nu önskar jag mig Talisman i julklapp vilket jag inte lär få. Tillverkas inte längre och när man råkar hitta det på nätet nån gång per år går det på åtminstone femhundra spänn och det är det nog inte värt. Får satsa på att fortsätta muta Ted istället, som ju äger det.

Nåväl. Nog med att drömma mig bort till spelkvällar och dags att ta tag i den där diskursanalysen. Blä.

Välutrustad

Jag önskar mig en fylld verktygslåda i julklapp av min snickrande far. Vi tittar därför efter vad jag redan äger och inser att jag redan har det mesta.

”Du är betydligt mer välutrustad än de flesta karlar”, sammanfattar min far samlingens dignitet efter att ha påpekat att jag till och med har någon åtdragarmojäng för tändstiften.

Grejt för mig utan bil.

Men jag saknar en såg. Har bara en bågfil, som ju som bekant är en metallsåg och alls ingen fil. (En gång för bara ett litet tag sedan spelade jag ett märkligt spel och fick ringa the Slyna för att fråga vad en bågfil var för form av verktyg bara för att han jag spelade med inte trodde att det skulle hjälpa. Och själv hade jag ju ingen aning, men slynan min hade koll.)

Att jag nu får veta att jag hela tiden haft en i min ägo får mig att rodna lite. Sånt bör man veta. Å andra sidan är jag en sån som äger många saker utan att veta vad de är bra för eller ens att de existerar i min ägo.

Föräldraträff

Idag har jag haft besök hela dagen av två föräldrar och en bror. Det är helt klart en stor omvälvning när man för det mesta är ensam. Det är en sak att ha vänner på besök och en annan sak att ha tre familjemedlemmar här som ser sig som hemma fast ändå är helt bortkollrade med tanke på att de bara är här nån gång per år. Att de stimmar runt och ska hjälpa till med allt gör att de känns som betydligt fler än tre. Kanske omkring sju.

Men det har varit rätt trevligt också. Nu sitter vi och småfnissar till Macken och strax ska vi rensa avloppet. Jag får se det som en liten provrunda inför den kommande julen då jag ska bo med dem en hel vecka. Det här med att bo med folk är nåt jag bör öva på.

I väntan på vändning

Oftast har jag något att skriva. Idag är jag bara tom och trött. Fortsätter skolan så här länge till kommer jag nog inte orka. Hoppas på att mina föräldrars besök imorgon piggar upp lite.

Epidemi

Uppenbarligen är det nåt på gång nu. Typ en blogg om dagen som jag följer lägger ner och tar dessutom bort allt skrivet. Bara sådär - utan minsta förvarning.

Varför?

Är det julstressen eller är det så att bloggen är död som fenomen och jag bara är lite sen att hänga på bojkottningen?

Jag har hur som inga planer på att sluta – hur ute jag än kommer att vara. Jag är förvisso på gränsen till att bränna ut mig och har ingen egentlig inspiration till att skriva (och verkligen inte plugga), men jag ska kämpa på. Värre stormar än denna har jag ridit igenom.

Och om jag någon gång bestämmer mig för att lägga ner så kommer jag likväl att spara allt gammalt skrivet. Som nåt form av monument. Eller äh. Monument lät präktigt, men kvar ska det i alla fall få stå.

Så ni vet. Denna och pysselbloggen kommer ni inte bli av med i första taget. Och alla ni som i veckorna har lagt av och eventuellt läser denna: börja igen bitte. Utan min dagliga dos bloggläsning kommer jag troligtvis att behöva skaffa mig någon form av nytt fritidsintresse och det får vi ju inte riskera.

Lucianostalgi

Redan som liten var jag misstänksam mot traditioner. Eller nja, nu småljuger jag nog lite för mig själv – jag antar att jag tittar snett på tantan med väskan* av en annan anledning än att jag ska lussa.

Äh. Jag tittar nog inte ens snett på henne utan är nog bara trött.

Året var nog 1985. Jag lussade på posten med de andra postenbarnen i ett på tok för stort och upplagt lucialinne och mina vita mockasiner som troligtvis inte var så vita efter det här.

I år har jag inte sett någon lucia och ännu mindre deltagit i något luciatåg. Sist var på gymnasiet och jag var tjurig över att jag inte var den som röstats fram till lucia, trots min valkampanj där jag lovade att kuppa och klä mig i svart om jag fick röster. Jag fick en hel del, men det räckte inte.

När jag såg den blonda och långa lucians stearinklumpar i håret, som fick klippas bort under tårar, log jag nöjt i mjugg.



* ...vars son blev rätt snygg och gick på internat med prinsen och som jag träffade några gånger som helt liten och på en bild kravlar runt på en filt tillsammans med och klappar honom på huvudet. Fast det var ju innan han blev snygg och polade med prinsen. När det inträffade klappade jag honom inte alls. Pratade lite kort och ytligt med honom på nån fest bara.

Om det nu alls är hennes händer som jag tror att det är vill säga.

En snabbis

Idag blev jag erbjuden att få äta på McD och bangade.

Uppenbarligen är jag värre däran än jag först anade.

Efter att jag stillat min hunger med tonfisk har jag suttit och grämt mig åt att jag missade ett näringsrikt mål mat och har tröstat mig med de här herrarnas utförliga order.



Nu är ju min utrikiska inte så där jättebra men jag funderar om jag hade kunnat förstå hela ordern om jag var McD-anställd och fick den på svenska? Hade fått göra som jag gjorde med drickbeställningarna på Irland: gå fram till bartendern och uttala drinken så som jag hörde den fulla irländaren säga det och sedan hoppas på att irländaren verkligen var så full att han inte märkte att det kanske inte blev vad han beställt.

Fast som McD-anställd hade jag förstås inte haft någon bartender som kunde ha hjälpt mig att tolka.

Häpnar

Jaha. Kobra diskuterar bloggar och nämner inte ens mitt namn! Märkligt.

Men det är väl som med bokprat - man ska inte nämna de kändaste för de känner folk ändå redan till, utan göra reklam för de där underbara doldisarna.

Så det är okej då.

Rymdfeber

You Are From Uranus

You shine with brilliant creativity, and you're more than a little eccentric. You love everything unusual and shocking. You're one far-out chick or dude. Anything unconventional excites you - and you have genius potential. Just don't let your rebel side get the best of you, or else you'll alienate everyone. Your original thinking and funky attitude is all you need to be you.

What Planet Are You From?

Nu är det influensatider och alla verkar gå och yra om rymden. Var därför tvungen att haka på trenden, nu när jag precis har sett första svensken flyga iväg och allt. Fast enligt testet är jag ju så galet exentrisk och udda att jag nog inte är den typen som faller för trender.

Blå fläck mitt på

Jaha. Inte nog med att jag är helt knäckt av all skola. En tom och antagligen regnvåt ica-kasse har fått ligga kvar på hallgolvet och nu när det var dags för städning hade den lämnat en stor blå fläck efter sig som vägrar försvinna – hur mycket jag än skrubbar och gnor.

Fan.

Så nu sitter jag här och funderar på vad jag blir skyldig hyresvärden när jag flyttar. Än så länge har jag dragit på mig:

Ett hack i golvmattan i köket (inte jag iofs men det har hänt medan jag har bott här)
En sprucken glasskiva i kylen
Repor på ett ställe i sovrummet
Blå fläck på hallgolvet

Vad kommer kalaset att gå på tros? Och frågan är om jag ska passa på att flytta innan jag ställer till med mer eller om jag ska bli kvar och satsa på en helrenovering senare. Tills vidare ska jag dock bädda ner mig i soffan och tjura och tycka synd om mig själv som drabbas av all världens olyckor. Temakväll om lycka på tvåan nu. Får titta på det och se hur man gör när man ler.

Göra ogjort

Jag vet typ det absolut grundläggande vad gäller datorer och har därför blivit familjens utnämnda datorexpert som de tror kan lösa allt bara de ringer och säger att det inte fungerar, utan att egentligen veta själva vad som egentligen är fel. För någon vecka sedan ringde min syster när de inte fick igång bredbandet hos sig och nu igår ringde min bror mig gång på gång. Problem: det strulade att koppla upp hans xbox 360 mot nätet. Och så var det nåt med nåt trådlöst nätverk också.

Och jag har ingen aning om vad som är fel. Framförallt inte så här på tio mils avstånd och troligtvis hade jag inte ens klarat av att lösa det på plats.

Jag försökte guida honom per telefon igår och gav honom stränga order om att inte trixa med datorinställningarna på egen hand. Han lovade och idag ringde min mamma förtvivlat och sa att Internet inte längre funkar så nu ska jag via telefon göra allt ogjort samt eventuellt rätta till något som bror kan ha lyckats ställa till med efter att vi la på luren för sista gången igår.

Här med lovar jag mig själv att aldrig aldrig någonsin ta telefonjobb som support för nåt datorföretag eller bredbandsbolag. Har galet stor erfarenhet men tror inte att min kunskap är värd att ge mig pengar för och frustrationen att inte kunna hjälpa lever jag gärna utan.

Klagomur

Usch vilken dag. Sedan jag kom hem från skolan vid fyra har jag suttit fastkedjad vid datorn och flumskrivit helt fel om organisationskultur och nån jeppe som heter Schein och vad han har yrat ihop nån gång på fyllan. Fattar ingenting och orkar inte ens bli upprörd och har fortfarande massor kvar. Det kommer bli en lååång natt.

Det var länge sedan det var så här mycket i skolan känns det som. När Håkan Bråkan dessutom gav oss ännu en uppgift till nästa vecka (som jag inte ens begrep vad den gick ut på) slutade jag helt fungera. Tanken på att gömma sig under köksbordet blir mer och mer lockande. Det är som jag svarade Eric idag när han skämtade om att bara byta namn på en färdig magisteruppsats med tanke på att vi verken har tid eller ork att göra en själva: ”Ja, det gör mig ju knappast något om jag blir avstängd precis.” Sker det dessutom denna eller nästa vecka är jag bara tacksam. Då ska jag sova sova sova och försöka komma ihåg hur det är att vara ledig och vad man gör då.

Som motsatsord till uppmuntra använde Håkan idag nedmuntra. Märkligt. Ordet ner har inget med munter att göra, i alla fall inte i min värld. Men om det finns något så är det i alla fall precis vad han gör med mig nu – nedmuntrar mig med massor av märkliga och omotiverade uppgifter som gör mig förtvivlad och därför får mig att skratta i ren hysteri. Ja – det är bara en tidsfråga innan det slår över för mig och det är en förbannad tur att jag inte värdesätter julen för i det här virrvarret lär jag knappt ens ha tid att ta ledigt julafton.

Så.
Det känns redan lite bättre, om än bara för några minuter. Nu är det nämligen dags att återgå till Schein.

Lite skryt, igen.

Vet att vi ju har en kreativ blogg där pysslet ska bo, men jag är så stolt över de här så jag vill visa dem här oxå. Är helt inne på stickning nu. Det är så kul med något nytt som jag hela tiden känner att jag lär mig nya saker inom - från bara räta maskor till mönster och pärlor. Frågan är när jag ger mig på virkning. Och går vidare från pulsvärmare och muddar. Har ingen större brådska dock.

Dagsform: alternativ rock

Musikstil visas ju inte bara genom kläderna utan även hur man diggar till musiken. Vem liknar du mest?

Och finns det verkligen människor som aktivit fortfarande använder uttrycket "diggar"? Kändes helt fel när jag skrev det.

Håglös

Egentligen vill jag bara lägga mig raklång under köksbordet och skita i allt. Skoluppgifterna bara vräks över mig och inget känns inspirerande. Jo, några få saker, men de kvävs helt av allt det andra. Borde man inte få jullov snart? Eller rättar sagt: Borde man inte få jullov i år?

Allt jag vill är att:
spela, sticka och se film.

Julpyntardag

Idag har jag, enligt tradition, julpyntat så det står härliga till så nu är jag helt matt. Jag ska här visa samtliga pynt:

Detta pynt är det egentligen inte jag som står för utan Liisan som var här på pysselkväll för flera veckor sedan och beärade ett gammalt foto av mig på väggen med en fräck tomtemössa som visade sig passa prima.

Denna snögubbe är väl egentligen inte heller att klassa som julpynt för han bor i min bokhylla året om. När jag flyttade hit förfärades farmor över att jag alls inte pyntar och då hon kände till min avsky för tomtar lurade hon på mig en snögubbe i present. ”Den kan du ju ha framme året om”, sa hon och så har det fått bli.

Denna är väl den enda som har åkt fram just idag. Fick den redan som liten och den påminner mig om julaftonsförväntan (som jag inte känt på över tio år) och visan ”I ett hus vid skogens slut” som jag ofta sjöng med mamma, året om.

Så. Antar att en del förfäras över min brist på glitter, stjärnor och ljusstakar samtidigt som några av er tycker att jag har överpyntat. Och vem vet, nu när jag har blivit så pysslig och huslig kanske detta bara är en mjukstart? Det är ju långt kvar till jul och toklänge till tjugondag Knut när allt ska kastas ut. Japp japp.

Några timmar senare

Jag är mätt nu.

Och rapar skumtomte.

Julmatsfrossa

Nu ska jag iväg på mitt livs första julbord. Är inte alls mycket för julmat så därför har det aldrig varit så lockande, men nu blir jag bjuden och ska vara mer sällskapsdam än äterska.

Vad jag tror jag kommer äta:
Köttbullar
Risgrynsgröt
Klemmisar
Pepparkakor

Allt annat blir en överraskning, till och med för mig själv. Eventuell sill och diverse kål och syltor RÖR jag inte. Så det så.

Och egentligen ville jag ju vara någon annan stans.

En riktig idol

Min kväll ägnas åt att slötitta på Idol-finalen samt testa att sticka nya svåra mönster. Bryr mig inte alls vem som vinner i år. Förra året var jag ju lite småkär i Sebastian och jag drömde förvisso om Snygg-Erik inatt men han var rätt otrevlig mot mig, så jag vet inte…

Hade killen i videon ställt upp vet jag dock vem jag hade lagt min röst på. En artist som både kan sjunga och dansa snyggt är ju en raritet nu för tiden. Eller är det kanske bara bland oss stela svenskar?

T-shirts, någon?

Genom Linda K hittade jag en rolig sida med hysteriskt många bibliotekarierelaterade tryck. Vissa kändes roliga och till och med vilja-haiga. Många är dock pinsamt fula och för amerikanska på nåt sätt och jag är ju ingen teshörtsflicka precis. Men på en väska kanske? Eller bara magnet eller nåt? Kostar dock tyvärr en del. Får väl börja med screentryck på pysselkvällarna.


Bilden är snodd från Cafepress.

Shoppingpsykos

Idag har jag shoppat bort min pluggångest. Jag köpte bland annat fyra vackra glöggmuggar fast jag inte gillar glögg. Tänkte att de kunde vara bra till annat, ska bara komma på till vad.

Fyndandet hade dock avsedd verkan. Tills typ nu.

Undrar hur mycket och hur länge jag måste handla för att helt tappa greppet om den gråa verkligheten?

Nya bibliotekariedoften?

Jag som trodde att jag redan hade hittat världens mest onödiga pryl när jag tidigare i år snubblade över bananhängaren, men så läste jag på Hemfeber igår och hittade parfymen som luktar gammal bok.

Jösses.

Visst, det är något speciellt med doften av gamla böcker, även om jag under studiebesöket på Bernadottepalatset tyckte att de gamla kungaböckerna inte luktade något vidare. Och jag har svårt att se att en bibliotekarie som luktar gammal bok ökar utlåningsstatistiken hos användarna. Men vad vet jag? Kanske nästa steg i allt marknadsföringssnack?

När mamma ringde häromdagen och frågade vad jag önskar mig i julklapp svarade jag att min önskelista än så länge var helt tom. Jag trodde mig redan ha allt. Nu vet jag bättre. På juldagen, när det ju är brukligt att mingla på puben i hemstaden och berätta för alla vad man gör nu, ska jag dofta av marockanska läderband, slitet tyg och ett uns träpolish, och det kommer att räcka. En doft säger kanske mer än alla de där meningslösa orden.

Smakar det så kostar det dock. Funderar om det finns någon budgetlösning? Kanske fungerar det lika bra att gno sig lite med någon gammal bok på valda ställen, alternativt bära runt på en bok i fickan. Får experimentera känner jag.


Bilden är snodd från Hemfeber.

Med strumporna på

”Varför älskar du mig?”, frågade jag J för tusen år sedan.
”För du har så roliga strumpor”, svarade han.

Lek med liten korv och stort 3d-pussel

I min jakt på sidor med pysseltips inför morgondagen som inte består av garn hittade jag denna länk. Kanske inte något för alla, men om inte annat så är det nog något som kan passa Lasse?

Själv har jag i dagarna två pusslat ihop Taj Mahal. Tre bitar fattas och jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för om det var värt besväret eller ej. Jag var rätt sammanbiten mot slutet och försökte hela tiden intala mig att de som byggde på riktigt hade det lite värre än vi. Men klar blev det. Byggnadsarbetare var jag och Eric och Jessica hjälpte till lite med grunden.

Kan ni avgöra vilket som orginal och vilken som är kopia? Tycker personligen de är svindlande lika.

Vanvettigt djävulskap

Är det något som irriterar mig så är det folk som förstör, som till exempel drar upp blommor helt omotiverat på fyllan. Bus med lite eftertanke är dock hur kul som helst. Jag minns bland annat hur några kompisar till mig, på väg hem från puben, tog ett hyrsläp från en mack och hakade på en parkerad bil i närheten. Ingen större fara skedd i mina ögon. Dessutom räcker det med tanken på hur bilägarens min såg ut, när han hade brått till jobbet dagen efter och fann ett släp på bilen, för att få mig att börja le.

Via Videofeber hittade jag detta klipp, med den irriterande djävulen. Vissa är riktigt underhållande medan andra bara gör mig irriterad, men det är väl det som är meningen antar jag.

Hans bil är dock toksöt. Och säkert galet praktisk vid fickparkering.

Djupt ner i dalen

Nu har det börjat. Det där med uppsatsskrivandet. Eller ja, än så länge har jag och Eric inte börjat skriva men vi letar material och tänker desto mer. Vinklar och har oss. Och så har vi skapat en mapp i delade mappar på msn som heter Uppsatsmappen. Jag ville först att den skulle heta Magisteruppsatsen men Eric ändrade. Kanske lika bra. Låter inte lika farligt och oöverstigligt utan förleden.

I den ligger än så länge:
1 uppsatshandledning
5 magisteruppsatser
1 Power Point-presentation
2 bloggar
2 artiklar
och 2 något övrigt

Så nu är vi på väg! För att illustrera detta svängde Eric ihop följande symboliska bild (klicka på för att förstora) igår natt:

Det är meningen att vi ska klättra uppåt. Helst utan att trilla ner en endaste gång. Vi får se hur det blir med det. Funderar på om det blir bergsklättring med sån där hacka eller serpentinväg som går runt, runt? Fast det där hänger nog på när vi vill bli klara, hacka känns snabbare men mer riskfyllt.

Än är jag, oavsett färdväg, ändå fylld av ett visst hopp, vilket ni ju alla kan se på bilden. Det syns på mina ögon, eller kanske är det hållningen?

Snart är jag också biblioteksflicka

Denna fick jag levererad till frukost. Känner att det inte kan bli annat en en bra dag efter det här. Sitter redan och fantiserar om hur många som kommer att knepa ihop sånna här fina visor till mig sen. Kanske man till och med kan vara så fräck att kräva det av sina framtida stammisar?

Överraskningspresent

När jag gick ut för att kasta tidningar i soprummet hittade jag en kastad CD-spelare som låg och skräpade bredvid en trasig vas och en rätt så snygg kaffeburk i plåt. Det vill säga en sån där liten. Eller liten och liten nu när man är bortskämd med mp3-spelare, men ändå. Ingen stereo alltså.

Först tänkte jag: Det finns minst en orsak till varför den är slängd. Slängd = inte fungerar.

Sen tänkte jag: Ibland kastar folk saker bara för att de tröttnar eller får något bättre, snabbare och snyggare eller för att de inte överlever med någon liten skavank som jag själv klassar som mindre viktig. Alla är inte som jag utan kastar saker då och då.

Så jag tog den. Under tröjan*

Det var till och med batteri i fast inga hörlurar och ingen CD. Valde en av de jag värdesätter minst i min skivsamling och höll andan.

Och den funkade! Det låter i och för sig som om CD-spelaren håller på att äta upp skivan, så jag får ha volymen rätt högt för att kunna höra musiken för allt tugget, men ändå! Helt gratis! Och skivan verkar inte ha tagit stryk av nafsandet.

Senast i förra veckan tjurade jag över att jag inte ägde någon. Köpte ju mp3-spelare för ett tag sen och då känns det som ett steg tillbaka att köpa CD-spelare för den är ju så stor. Men förra veckan ville jag lyssna på ljudbok i sängen och min stereo har ju en egen fri vilja och accepterar bara suffle, vilket är okej på musikskivor men blir lite märkligt på en inläsning av en bok. Och att lägga över CD på mp3 tar för lång tid och tar för mycket plats när man bara vill spontanlyssna lite. Så där låg jag och tjurade och önskade och TA DA!

Ska lägga hela kvällen på att önska både det ena och det andra. Fortsättning följer om eventuell utdelning.


* Jag ville inte att någon skulle se att jag hade tagit den för jag har läst att det är likvärdigt med snatteri att ta ur soprum även om jag inte anser att det bör vara det. Är ju saker som ändå ska slängas och förstöras. Tar ju den inte från någon. Men, men. Den svenska lagen får andra diskutera i sina bloggar och om någon blir upprörd över att jag är kriminell så ber jag om ursäkt men hävdar likväl bestämt att det finns grövre brott. Kommer på minst tre ens utan att fundera. Så.

Gnäll med en gnutta hopp

Idag har jag varit på introduktion till magisteruppsatsen. Roligare kan man ha det. Att jag direkt efter behövde cykla hem i regn gjorde inte att mitt humör blev muntrare.

När jag mötte the Slyna i morse kvittrade jag lite och mådde helt bra fast klockan bara var tio över åtta. Det omotiverade glädjeruset togs dock snabbt ur min kropp. Lika bra det kanske. Synd att gå leende genom en hel dag och känna sig olustig. Är ju inte riktigt jag och en del av min naturliga karaktär.

Så istället för att göra allt av det jag borde idag (inklusive träffa en vän) har jag stirrat en del på mitt tak, blundat en del, nystat garn, ojat mig över framtiden och suckat minst sju gånger.

Nu har jag dock precis ätit upp en tredjedels paket Rocky Road-glass och mår bättre. Har till och med filat lite på min slutuppgift i barn- och ungdomslitteratur som skulle ha varit klar för ett halvår sedan. Visar inte det på någon form av inre viljekraft trots allt?

Stöket har jag dock inte gjort något åt. Trots att det är pysselkväll imorgon. Lite oordning skvallrar väl bara om en kreativ hjärna, eller hur var det nu?

Brott lönar sig inte

...i alla fall inte den här gången. Kan inte låta bli att förundras över hans ihärdighet att fortsätta. Själv hade jag nog gett fan i det redan vid första fallet. Han måste uppenbarligen varit ordentligt törstig.

Att sticka avigt

Eric kallar mig huslig. Själv kallar jag mig snarare pysslig och kreativ. Än så länge har jag mest tillverkat pulsvärmare men nu snart har tänkt att gå vidare.

I min jakt på inspiration på framtida projekt snubblade jag över bloggen You Knit What?? och det var ett gäng härliga skratt jag fick av att se bilderna och läsa texterna. I bloggen presenteras nämligen exempel på fula stickningarna genom tiderna. Och ja, mycket fula saker finns. Tyvärr är den numera nerlagd men arkivet finns kvar att gotta sig åt länge, länge.

Försökte hitta de värsta men det var på tok för många fasansfulla exempel. Några smakprov är dock detta och detta. Allt är inte kläder. Namnet på det här garnet är en favorit. Jag uppmanar dock alla att gå igenom hela arkivet. Är värt vart musklick.

Bibliotekariehumor

Nej, tack. Jag dricker inte alkoholhaltiga drycker. Jag är lycklig ändå, sa jag, jag är ju bibliotekarie.

Ur Christer Hermansson Ich bin ein Bibliothekar! s. 41

Idag har jag rest fram och tillbaka till Kalmar. Mitt ressällskap har varit en liten tunn pocket som jag inhandlade för något år sedan. Berättelsen är en Candide-historia i bibliotekstappning, det vill säga, den handlar om en ständigt positiv bibliotekarie, Oliver, som trots omstruktureringar bara ser det positiva i alla förändringar medan arbetskamraterna sliter sitt hår över den nya chefen och hennes nya metoder.

Den skapade allt lite munter stämning i duggregnet men var inte lika rolig som jag förväntade mig och de som alls inte har någon koppling till bibliotek kommer troligtvis inte ens småfnissa.

Har lovat mig själv att läsa om boken efter fem år som verksam bibliotekarie och se om jag garvar då. I så fall är det ett bevis på att det finns något som kan kallas bibliotekariehumor och att jag har blivit tillräckligt indoktrinerad. Än är det uppenbarligen en bit kvar.

Samma författare har för övrigt skrivit en roman med den ljuvliga titeln Jag önskar att jag vore lika vacker som Sebastian tror att han är. Även om jag inte var helt betagen av dagens läsning ska jag leta upp den och läsa. Allt för titelns skull.

Vi är alla apor

Oväntat besök

Idag när jag stod och stekte pannkakor kom en nyckelpiga flygandes från ingenstans och satte sig mitt på magen på mig. Det var flera timmar sedan nu och den vandrar fortfarande omkring på mig.

Lever sånna alls nu och hur hittar en nyckelpiga in till mig mitt i vintern och varför bestämmer den sig för att sedan sätta sig mitt på mig?

Varför är det alltid helt märkliga djur som faller för mig och varför är de sällan sammanbetesvänliga när de kommer till fotografering? Tog massor av kort på den men mycket mycket få blev skarpa och ännu färre blev bra.

Ett smittande, och nu känt, skratt

Jag tänkte lägga det här klippet på bloggen redan för någon vecka sedan när jag först såg det, men det var så många klipp här på bloggen då så jag väntade.

Och nu har uppenbarligen alla redan sett det och ungen har blivit så pass känd så han till och med omnämns i Aftonbladet. Så kan det uppenbarligen gå när man oskyldigt lägger upp nåt på youtube för att visa släkten. Ska bli intressant att se om det blir samma storm runt mina tre egenproducerade mästerverk.

Således har min lista på önskvärda egenskaper hos mitt eventuella framtida barn fördubblats:

1. Fantasi (som skogsspecialisten Aaron)

2. Så pass lättroad att det räcker att jag härmar en micro för att barnet ska skratta.

Köttätare

Kärleken är ju blind, brukar man säga. Idag förälskade jag mig i en köttätare, vilket väl knappast var första gången men i detta fallet var det en växt och inte en människa.

Idag var jag nämligen i blomsteraffären igen. Några växter har dött sen sist och behövde ersättas. Och så bara hängde den där. En ståtlig Nepenthes hybrid. Den är snygg på ett sånt där groteskt sätt och att den lever på vatten och bananflugor gör ju saken bara bättre. Äntligen kanske jag får en lägenhet fri från sånna flygfän. Slutet gott allting gott liksom.

Nu återstår det bara att hålla den vid liv. Den lär ju inte dö i brist på näring i alla fall, den saken är klar.

Glömt

Jag har ju helt glömt att offentliggöra pysselbloggen, uppenbarligen till och med för några av de inblandade. Ni vet vilka ni är. Och nu vet ni.

Fortsättning följer. (Nu i denna stund ska jag till exempel titta på spökjägare och lära mig sticka avigt.)

Överlevnadsråd

Om jag någon gång, mot all förmodan, får ett barn så ska jag ha ett barn med minst lika stor fantasi som Aaron. Så det så.

Stockholmslista

Resans…

…dygnsrytm: evig natt

…långtråk: åka bil i evigheter

…märkligaste känsla: att alls inte känna för att shoppa

…rätta val: att gå hem till vandrarhemmet när resten skulle ut och svira på torsdagskvällen.

...överraskning: att råka se lite av en bandymatch mitt i natten.

…besvikelse: att mötet med Nova inte blev av.

...repris: gå vilse med Eric

...pinsammaste: att uträtta behov i granskog med halva klassen stirrandes samt en gapskrattande Mimmi bredvid.

…mest givande besök: Barnboksinstitutet. Egentligen borde det vara KB men då var jag så trött.

...förvåning: grottvandring under KB

…minst givande besök: Internationella biblioteket.

…lista: 1. Burger King, 2. McD, 3. Max


…roligaste skylt: Endast ÖK

…fniss: herr och fru Zinkadus

…hamstrande: gratistidningar. Kom hem med väskan full.

…gladaste och evigt piggaste: Mimmi

…citat sagt av mig själv: ”Det är ju känt att i Linköping luktar det av gift och döda barn.”

…uttryck myntat av någon annan: Stureplansfittor



…kreativa: jag och Lisas försök att få alla sånger vi kunde att innehålla orden klemmis och orangeri.

Tillbaka från huvudstaden

Nu är jag hemma helt välbehållen men så evinnerligt trött trött trött.
Så nu ska jag sova djupt och länge.

Så vad hände egentligen i Stockholm?
Återkommer.

Istället för psykolog

What mental disorder do you have? Your Result: GAD (Generalized Anxiety Disorder) You can never seem to calm down and always feel anxious for unknown reasons. You tend to not be able to concentrate and have headaches or other anxiety symptoms.
Paranoia
OCD (Obsessive Compulsive Disorder)
ADD (Attention Deficit Disorder)
Manic Depressive
What mental disorder do you have?

Nu är det alltså bevisat: Jag är en orolig själ men en släng av paranoia. Kan det blir bättre? Sämre kan det hur som bli.

Hittat via Slam Master A.

Antiklimax

Vankade omkring i lägenheten och var helt rastlös av sockersug men hade inget spännande alls i skåpen. Tittade ut genom fönstret och försökte omvandla regndropparnas mängd och hastighet till hur blöt jag skulle lyckas bli under färden fram och tillbaka till affären. Var det värt det? Efter en stunds velande och vägande av för- och nackdelar fram och tillbaka tog jag ändå på mig gummistövlar och regnjacka för att göra mig redo för färden. Och vad finner jag?

I min högra ficka på regnjackan ligger en jordgubbspaj från McD. En sån där ljuvligt god. Jag petade lite på den och kände att det frasigt krispiga sedan länge var helt mjukt och jag försökte febrilt komma fram till när jag hade regnjackan på mig sist.

Klockslaget på pajen var 15.10 och klockan var betydligt mer än så. Till det skulle läggas åtskilliga dagar. Kontenta: Nej, den kunde inte ätas.

Även om jag hade ätit den där pajen dagen då jag köpte den så hade jag ju likväl inte haft något hemma idag (om det nu inte var så att jag gick hem och åt av det jag hade hemma den dagen istället och således hade haft det kvar om jag hade kommit ihåg pajen i fickan) och ändå behövt ta mig till affären men nu blev jag helt vemodig av att jag lyckats glömma dess existens. Vemodig och en aning oroad. Vad är det som händer med mig?Nåväl. Imorgon bär det av till den kungliga hufvudstaden i arla morgonstund. Jag hoppas på två dagar av jordgubbspaj och utan regn. Återstår att se på fredag hur mycket mina önskningar kommer att uppfyllas. Vi får även se om jag lyckas komma över uppkoppling så jag kan blogga imorgon. Annars får det blir dubbelt så bra på fredag istället.

Symptom

Mår illa, är yr, har ont i hela kroppen och framförallt huvudet. Och i övermorgon bär det av till Stockholm. Jippi. Jag som i princip aldrig är sjuk.

Stanna eller gå?

Alltså.

Troligtvis är jag bara rastlös men nu vill jag skapa nytt. Har planer på en pysselblogg som jag börjat jobba lite på men den samarbetar inte. Tänkte ha den på annat ställe än Blogger och då tar det sån tid att sätta sig in i ett nytt tänk. Verkar inte som man alls kan html-koda på Worldpress, eller är det bara jag som inte alls hittar.

Och så vill jag ha en hemsida som liksom binder samman allt jag gör på nätet. Nu känns allt så splittrat.

Och en ny blogg hade ju varit kul, eller snarare ett nytt utseende men jag har inte kunskaperna att ändra här samtidigt som det ju faktiskt är här jag helst vill vara för det är här jag vet hur man gör. Hittar massor fina på andra ställen och Blogger har bara tråkmallar.

Så.

Vi får se.

Scener ur ett äktenskap

Idag har jag fascinerat beskådat Ragnar och Agdas grovhångel. De har legat i dvala ett bra tag men uppenbarligen har de massor av energi nu när de är nyssvakna och mätta på sallad. Tycker nästan det ser ut som de dansar. Vackert tycker jag det är hur som men antagligen är det vad alla ägare tycker när deras små husdjur lär sig nya rörelser. Detta har jag ju förvisso inte dresserat dem till men ändå. Nåväl. Kul att de trivs ihop antar jag.

Och ja, jag erkänner att jag inte har mycket till liv. Så fort jag har börjat äta lite nyttigare så jag får lite kraft ska jag ta tag i mig själv och få ett jättespännande liv att rapportera om. Lovar.

En lovning till föresten: Har ju varit mycket filmvisande här i veckan. Nästan så jag får titulera detta som videoblogg. Dagens är ju dock det enda egenproducerade på länge och naturfilm är det ju alls inte mycket av i bloggen så det är ju ändå någon form av nytänk. Nya konstformer piggar ju dock alltid upp så jag ska försöka hålla mig borta från rörliga bilder. I alla fall i några dagar.

Dagens aktiviteter

Jag hade kunnat göra en lång, lång lista på allt jag hade planerat att göra idag men istället för att göra det jag borde har jag idag åkt tio mil för att köpa två burkar marmelad samt stickat fingrarna stela utan att för den sakens skull komma längre på stickningen. Så går det när man chansar och experimenterar antar jag.

Nu är klockan ungefär sju timmar mer än den borde och jag tänker ägna resten av kvällen åt att titta på samtliga avsnitt av Sagor för stora barn och nostalgitrippa tillbaka till förr. Något annat finns det inte tid för.

Snopet

Igår sökte någon på sökordet riktiga kaniner och hittade hit och fick läsa mitt svammel om plywoodkaniner. Snopet är bara förnamnet.

En dos uppiggande

Idag var en sån där gnälldag då inget var kul och huvudet värkte redan från start. Och så snubblade jag över denna lilla videosnutt och ville plötsligt bara dansa och småfnissa.

Folk som säger att Henrik Schyffert inte är rolig har ingen humor.

Snöaktiviteter

Idag vaknade jag och såg snö. SNÖ, och det är inte mer än första november. Det här kommer aldrig att sluta väl.

Nej, ni behöver inte försöka övertala mig, det finns INGET bra med snö, det är inte trevligt på något sätt och vis alls. Vurpade antagligen med pulkan och blev mulad i ansiktet några gånger för mycket i min ljuva barndom för att förstå tjusningen.

Jag kan inte cykla för cykeln är begravd, kollektivtrafiken står i princip stilla, jag blir blöt och kall om fötterna, jag blir förkyld och gnälligt snorig, jag tappar känseln i diverse kroppsdelar. Så tack, men nej tack.
Så jag stannar inne tills det blir barmark igen. Så det så. Om ni undrar vad jag sysselsätter mig med så länge så ger videon eventuellt en hint. Och nej, det är inte ett tecken på att jag är uttråkad utan snarare överkreativ.



Filmens namn är Music for one apartment and six drummers och det enda som gör ont i filmen är när de kastar böckerna. Så går det inte till här.